Mer i nya numret:
BRAGDEN I TASMANIEN 
>Rapport från VM i multisport
VÄRLDENS FARLIGATSE BERG
>Varför Mount McKinley har gått om K2
SKAFFA EGEN FJÄLLSTUGA
>Vad kostar det, vilket läge och var i landet?
GÄLLIVAREFFEKTEN?
>Vad gör att gruvsamhället producerar världsstjärnor på löpande band?
TEST
>Skaljackor, varma jackor, skor och underställ
VASALOPPET
>Komplett träningsprogram

”Det känns jätteroligt att öppna med skidåkning för säsongen”, säger Halvard Svensson, sportchef Vemdalsskalet. ”Vädret har varit utmanande under inledningen av vintern. Men nu ser prognoserna mer positiva ut med kallgrader och goda förutsättningar för att producera gott om kanonsnö”.

I helgen öppnar Vemdalsskalet Turisten (nedfart 7) och Mellanliften. Björnrike öppnar Hotellsvängen (nedfart 3) och Hotelliften. Turisten är öppen till cirka halva bredden och med alla snökanoner (madrasserade) kvar i backen. I Björnrike går Hotelliften med avstigning vid halva sträckan och skidåkning från hotellet. Vemdalsskalet kommer nu att ha öppet varje dag. Liftarnas har öppet mellan klockan 9–15.

AV Ola Sandstig | UR Outside nr 11-2009

Höstluften svävar kristallklar över Sälenfjällen och stillheten utmanas bara av några vandrare som sakta strosar över kalfjället. Bikeparken har stängt, liftarna står stilla och stugorna ligger nästan lika övergivna som The Overlook hotel i filmen The Shining.

Men lugnet är bedrägligt. Nere i Lindvallen centrum ser det ut som ett kavalleri har dragit fram. En hjullastare öser ner kubikmeterstora cementsäckar i en gurglande cementblandade och på taket till en enorm arenaliknande byggnad lägger fem snickare takpapp. Cementpulvret ligger som en dimma i luften. Det är den 15 september och tre månader kvar till invigningen av Experium, som den blivande anläggningen heter. Tillsammans med hälftenägarna Stadium har Skistar därmed skapat den svenska fjällvärldens mest extravaganta nöjesanläggning någonsin: inomhussurfbassänger med konstgjorda vågor, vattenrutschbanor, bowling, sportbar, 3d-bio, gym, spa och vad-du-vill.

Tiden när doften av varm choklad, nyskalad apelsin och fuktiga Lovikkavantar räckte som upplevelse vid sidan av skidåkningen är definitivt förbi. Jag står utanför byggnaden tillsammans med Cecilia Rönnquist, marknads- och försäljningsansvarig på Experium, som just guidat mig runt.
- ­Om man inte är skidåkare kanske man inte tänker på Sälen i första hand, men med det här konceptet finns det något att göra för alla året runt, säger hon.
För dem som följt det börsnoterade Skistar AB är Experium bara ett i raden av logiska steg i utvecklingen.

Skistar har vuxit från att ha varit ett litet hobbyföretag, startat av de skånska bröderna Erik och Mats Paulsson, till att vara totalt dominerande. Med liftsystem i Sälen, Åre, Vemdalen, Hemsedal och Trysil kontrollerar Skistar 43 procent av marknaden i Skandinavien, och över halva marknaden i Sverige. Till det kommer logiförmedling, fastigheter, skiduthyrning, skidskola och diverse kringaktiviteter. Näsan för bra affärer har gjort Skistar till en kelgris i finansvärlden. Det utsågs till årets börsbolag två år i rad av Dagens Industri och Aktiespararen, vann ”sticka ut hakan-priset” 2002 och Stora Turismpriset 2004. Å andra sidan har kraftigt höjda liftkortspriser, skattefinansierade bidrag på miljontals kronor och en generös aktieutdelning stuckit många i ögonen.

Kommentarer som att Skistar borde ”släpas i testiklarna längs bygatan” och liknande dyker upp på olika nätforum för skidåkare. Klart är att Skistar väcker känslor. Och när jag själv går vilse bland Lindvallens alla stugbyar och guidas genom det storslagna upplevelsetemplet Experium slås jag gång på gång av funderingen: hur kunde två bröder från Skåne som började sin karriär med att hämta upp sopor på bondvischan så totalt dominera den svenska vinterturismen. De måste ha gjort någonting rätt.

Bilden ovan till höger. Erik Paulsson Grundare och ordförande i Skistars styrelse. Även styrelseordförande i Fabege AB, Wihlborgs Fastigheter AB och Diös Fastigheter AB. Styrelseledamot i Nolato AB och Investment AB Öresund.

Klicka på siffrorna nedan för att fortsätta läsa artikeln.

AV Jonas Hollander | UR Outside nr 11-2009

Sånfjället, jo det heter så, det har Lantmäteriets ortsnamnssektion slagit fast så sent som i mars i år trots att lokalbefolkningen helst skriver Sonfjället. I Härjedalen ligger det i alla fall. Området kring fjället är ett av Sveriges björntätaste. Det är dessutom en av Sveriges och Europas allra äldsta nationalparker i och med att den fanns bland de första nio som inrättades 1909, och firar därmed 100-årsjubileum i år. När jag efter mer än 25 år av skidåkning i Vemdalsfjällen, äntligen, kommer till skott är det påsk.

En perfekt dag att fly trängseln på Vemdalsskalet till förmån för ett nästan helt öde Sånfjäll. Med bilen kör vi så nära man får, och kan göra på vintern, det vill säga till Nysätern på bergets västra sida. Parkerar, läser kartan, beställer det som finns på menyn, det vill säga våffla med hjortronsylt och kaffe, innan vi börjar den drygt timslånga marschen mot toppen med skidor och stighudar under fötterna. Det är så flackt att längdskidor hade varit ett bättre sätt att ta sig fram de första fem kilometrarna.

Ett mindre arbetsamt sätt att åka utför på Sånfjället är att kontakta Lelle på Frihetsbolaget i Vemdalen (frihetsbolaget.se). Han är den enda i området som har tillstånd att köra organiserade turer på berget och de börjar som regel med att man tar skoter från Vemdalen, parkerar vid nationalparksgränsen och foten av berget vid Nyvallen dit vägen oftast inte är plogad och börjar sedan direkt knalla uppåt. På avstånd ser Sånfjället ut som en enda stor homogen klump. I verkligheten är det mer som en ringmur med flera toppar över 1000 meter i olika väderstreck och med Sododalen och dess raststuga i mitten. Högsta toppen, Högfjället, ligger öster om den stora sänkan i mitten.

Jag och Lars Larsson, till vardags redaktör för tidningen Paddling, når Högfjällets topp efter några timmars monotont lunkande och en obligatorisk äta-choklad-och plocka-upp-onda-fötter-urpjäxorna-paus. Det är halvmulet, varmt och uppe på toppen blåser det rejält. Allra längst upp möts vi av ett litet, halvt översnöat hus med kraftig regel för dörren och en skylt där Rikspolisstyrelsen hälsar att tillträde är förbjudet. Förmodligen är det en basstation för fjällradiosystemet. Bredvid detta finns ytterligare ett litet hus med solpanel på väggen och ett imponerande stort och välbyggt toppröse. Högre än så här kommer man inte, inte på det här berget.

Åket från toppen ner till raststugan i dalen går inte till historien, inte idag. Det ligger lite lös snö överst men den är gammal, sliten och känns nästan som att åka på sand. Men här finns absolut potential för flera fina åk i olika väderstreck men då skall man vara här tidigare på säsongen. Vi håller oss i fallinjen och får trots det risiga föret till några svängar som inte på något sätt är fantastiska men de känns desto mer exklusiva eftersom vi är helt ensamma på berget. Inga människor, inga skotrar, inga ljud. Nästa gång får det bli en heldag efter ett rejält snöfall.

Sånfjället

Resa Kör själv (50 mil från Stockholm), ta direktbussen Härjedalingen från Stockholm, Flyg till Sveg (7 mil) eller ta tåget till Östersund (15 mil).

Bo Vemdalsskalet eller Björnrike om du vill kombinera med lite liftburen åkning samt ha lite socialt umgänge när du inte åker. Skistar.com/vemdalen/

Äta Hildings krog (hildingskrog.nu) uppe vid Vemdalsskalet har bra kök och skön stämning till vettiga priser. Hildings fjälltoast är alltid rätt.
Vålkojan (valkojan.se), 8 km söder om Vemdalen, inte långt från Björnrike har på senare år transformerats från våffelstuga till krog med fint betyg i restaurangguiden White Guide.

Utrustning Topptursprylar, säkerhetsutrustning, kompis, karta eller GPS.

Guide ”Lelle i byn”, eller Frihetsbolaget som är det mer officiella namnet, driver skoteruthyrning i Vemdalen samt erbjuder guidade turer för skidåkare och har dessutom snöskor och säkerhetsutrustning för uthyrning. Frihetsbolaget.se

Alternativtur När du tröttnat på Sånfjället (en dag räcker), snegla då ett par mil norrut mot Särvfjället. Det blir kortare åk men området är å andra sidan mer lättillgänglig. Ta bilen till Värdhuset Orren, därifrån finns flera potentiella åk på bekvämt stighudsavstånd.

Mer om Sånfjället Naturvårdsverket naturvardsverket.se

Läs fler weekendplaner här.

Liften kommer att ha sin dalstation ungefär där Björnrikes camping idag ligger och dras så att toppstationen hamnar ca 500 meter ”skiers left” om den släplift som idag går högst upp på Blästerfjället. (se kartskiss)

I den totala investeringen som är beräknad till drygt 90 miljoner kronor ingår, förutom själva stolsliften, helt nya nedfarter, anslutningar till befintliga nedfarter, anslutningsknapplift från dalstationen -> Björnvallen och ett helt nytt snökanonsystem som bland annat innefattar en rejäl vattenbassäng uppe på berget, berättar Skistars platschef Torgny Svensson.

Detta blir den tredje stora investeringen för skidåkare i Vemdalenområdet på relativt kort tid:
- 2004 invigdes expresslift och nytt skidområde på Vemdalsskalet, en investering på 54 miljoner.
- 2008 invigdes den nya expressliften i Klövsjö som med tillbehör gick på 34 miljoner.
- 2010 är det alltså dags för Björnrike och en beräknad investering på 91 miljoner.

Den nya Grizzly Express i Björnrike kostar 55 miljoner (resten är diverse kringkostnader) och finansieras av det nya Björnrike Linbane AB med delfinansiering av Tillväxtverket. Björnrike Linbane AB ägs av Vemdalens gemensamhetsskog. Härjedalens Turistanläggningar AB, Erkdu AB, Lars Olov Karlberg, Vema Invest AB, SkiStar AB och Vemdalsfastigheter AB.

Koncept där Skistar står för drift men någon annan äger infrastrukturen ”uppfanns” i samband med den nya liften i Klövsjö och återvänds nu även i Björnrike.

Det mest positiva med Skalet är att det är öppet. Mellanliften, Sörliften och barnbacken är igång och de backar som är öppna är fina. Det var visst fint nere vid Pass-express på Skalssidan igår också men idag är det stängt. För att lägga snö sägs det.

Det har varit soligt och drygt fem grader kallt så snötillverkningen är i full gång och det behövs. Det är vitt överallt men snötäcket utanför pisterna är tunt än så länge.

Efter att ha tröttnat på att åka Turisten och den halvan av Hovdebacken som inte är spärrad av snökanoner. Bytte jag till längdåkning istället. Ett klokt val. Milspåret var fin-fint och det nyttjades i stort sett enbart av ett gäng med draghundar som blåste förbi med jämna mellanrum. Det ser enormt kul ut att skejta med hund, måste leta upp någonstans där man kan prova. Tips i närheten av Vemdalen mottages tacksamt.

Nästa rapport blir från Björnrike men där öppnar man, liksom i Klövsjö, först på fredag.