Klicka på bilden till höger för att förstora den.

Fotografen Scott Serfas visste inte vad som skulle hända när snowboardåkaren John Jackson kastade sig utför en 30 meter lång utförslöpa i Tordrillo Mountains i Alaska. Han landade, otroligt nog, hoppet i en 50-gradig sluttning nedanför. ”Jag undrade vad han skulle hitta på när han gled över den där kanten”, säger Scott. ”Det var det högsta drop jag någonsin har sett”. Det säger en del, med tanke på att han senast ägnade två år för att göra The Art of Flight för Brain Farm. ”Jag fattar fortfarande inte hur han fixade det.”

Klicka här för att se fler bilder ur serien Exponerat.

Sport, Skador (%), Prispott
Snowboard-cross (dam) 73 200 000 kr
Big Air (dam) 26 120 000 kr
Ski-cross (dam) 23 200 000 kr
Skicross (herr) 15 200 000 kr
Big Air (herr) 13 120 000 kr
Halfpipe (herr) 13 200 000 kr
Halfpipe (dam) 13 200 000 kr
Snowboard-cross (herr) 11 200 000 kr

Mer snowboard:
Årets snyggaste snowboardbild
Fler sumoåkare på bräda

AV Jill Davis | FOTO Annie Marie Musselman | UR Outside nr 12-2009

Filmen var menad som propaganda, men videon av de amerikanska marinsoldaterna som skyddar den irakiska staden från upprorsmännen lever nu sitt eget liv på nätet. Filmen visar Garrett Jones sista steg som en människa med en hel kropp. Det femton sekunder långa klippet är filmat i juli 2007 i staden Karmah. Kvaliteten är usel, det är grynigt och överexponerat men nedanför en rad palmträd och framför ett hus i samma färg som ökensanden kan man se tre marinsoldater i stridsformation med sina M-16 vid höften. Den första soldaten är precis på väg ut ur bild när vägen exploderar. Sen ytterligare en smäll, och en till. Grumliga plymer av jord förgör palmerna, himlen och marinsoldat nummer tre, korpral Jones.

Vad man inte ser är vad som hände efter explosionen, de blodiga scenerna när männen försöker rädda livet på en av sina egna. I vanliga fall förlorar man medvetandet när en explosion kommer rakt underifrån ­ barmhärtigt nog, så man slipper minnas och återuppleva händelserna om och om igen. Men Garrett Jones minns allt. Han minns fortfarande när hans kropp flög upp i luften och när han landade i ett dike fyllt av gyttjigt vatten. Och han minns hur hans blod färgade det mörka vattnet rött. Han kände inte smärtan så mycket som han kände hettan, som om en fruktansvärd eldsvåda slukade honom inifrån och han minns hur flammorna åt sig genom hans kropp. Hur illa är det? Illa. Det är ganska illa. Kommer jag att överleva? Jag tror det. Jag tror det.

Det var då Jones, en religiös man och den enda i sin pluton som läste Bibeln varje dag, kom att tänka på att han hade glömt att be innan de gav sig ut på patrulleringen. Jones hade fått tredje gradens brännskador och splitterskador på högra benet och vänstra underarmen. En bit, stor som en golfboll, saknades från vänster triceps och ytterligare en bit från ryggen, båda trumhinnorna var spräckta och han hade förlorat mycket blod. Det krävdes fjorton olika blodtransfusioner efteråt. De flesta av skadorna skulle gå att hantera. De skulle lämna märken och ärr och kräva rehabilitering, men vadå? Hans vänstra ben, eller det som nu fanns kvar av det, hade sprängts i bitar. ”Helt kört” som Jones säger. Militärens kirurger tittade på benet och gjorde sen det enda de kunde: De amputerade det. Allt Jones hade kvar var vad amputerade personer kallar ”restlem” en stump stor som en paprika. Nu tvingades korpralen möta sina två största rädslor.

Läkarna avfärdade genast den första: Jo, definitivt, Jones skulle kunna få egna barn. Men sen kom de dåliga nyheterna: Nä, han skulle aldrig mer kunna åka snowboard, sporten han hade förälskat sig i vid nio års ålder och spenderat alla sina mat- och vecko-pengar på som tonåring. Läkarna förklarade att snowboard kräver stöd från två ben och från muskler, ben och leder som Jones inte längre hade. Det var helt omöjligt. Jones sjönk ner i en djup depression. Det gör Jones bedrift inte bara inspirerade, utan nästan mirakulös. Det är februari 2009, bara ett och ett halvt år efter explosionen och jag har haft Jones, 24, framför mig hela morgonen. Han skär genom snön på sin Burton Vapor. Han flyger fram och hoppar mellan olika kullar och hopp.

Snowboard mot alla odds
Vi befinner oss i Timberline i Oregon, en av den gamla sortens skidorter på Mount Hoods södra sida. Jones har permis över helgen från marinkårens Air Ground Combat Center i Twentynine Palms i Kalifornien, där han är stationerad under resten av sin aktiva tjänst. Det är här i Timberline Jones lärde sig åka snowboard som barn. Jones stannar till slut på toppen av en kulle. Han har varit där hundratals gånger förr. Han pekar ut en annan tre meter hög kulle tio meter nedanför oss. ”Du kan hoppa från den” säger han och sen är han försvunnen igen. För ett ögonblick kan jag se honom igen.

Klicka på siffrorna nedan för att fortsätta läsa artikeln.

AV Alicia Carr | UR Outside nr 12-2009

Parkbräda – Salomon Salvatore Sanchez
Du är typen som helst inte lämnar parken? Salomons totalt uppfräschade twin-tip Sanchez kommer att få dig att åka varv på varv dagen lång. Med rejält omvänt spann (både fram- och bakänden är uppböjda), är denna idealisk för lek: Butters och pressar är en barnlek. En snärtig lättviktskärna av aspträ ger dig mycket luft och snabba snurrar, och remsor av björk skyddar den från år av boxoch rail-misshandel. Men den mjukt flexande brädan kan också arbeta emot dig på hårdare snö (tänk tandskakande vibrationer), så välj en annan bräda om du åker mycket pist.
148, 151, 153, 154, 157;
3999 kr;
salomonsnowboard.com

Pudermonster – Ride Slackcountry
Fram med den stora kanonen. Om du tillbringar den mesta tiden i mjuk snö (din lyckost), är det här din bräda. En ovanligt uppböjd framspets och en hälsosam sådan i bakänden gör detta till en riktig hejare på lårbrännande puderåk, medan en lätt sågtandad sidskärning med multipla kontaktpunkter låter dig hålla kantningen på alla underlag. Kolfiberstycken som löper ut från bindningsområdet hjälper till att leverera kraft till dessa kanter på hårt underlag och stötabsorberande uretansidväggar dämpar en del av vibrationerna. Trots detta föredrar denna bräda den nyare snön.
161, 164, 168;
4999 kr;
ridesnowboards.com

Upptäcktsresande – Burton Guru
Big jumps, skog, pist, pudergömmor vid sidan av anläggningen ­ ingenting på berget får Guru att skruva på sig. Dess mångsidighet börjar med kärnan. Burtons designers tunnade ut träet mellan bindningarna, vilket gav denna bräda massor av lättpåverkad flex, så den presterar beundransvärt på tajta platser som i puckelpist och skog. Men de placerade också vinkelräta trästrips under tårna och hälen för att boosta upp kantgreppet på hårt underlag. Överlag kändes brädan lite tung i djupt puder, men när det handlar om helgjuten allround-prestanda är Guru mästaren.
156, 159, 162;
$450;
burton.com

Snowboardskor

1. K2 Thraxis 4499 kr
Problemet med vissa skor som har Boa-snörningssystemet ­ vajersnörning med spärrhake ­ är att du inte kan finjustera passformen. Thraxis löser detta genom att låta dig spänna innerskon och de övre och nedre delarna av skalet separat. Testarna älskade anpassningsmöjligheterna.
K2snowboarding.com

2. 686 580 Times New Balance $300
Som dess långrandiga namn antyder är detta 686/New Balance-samarbete designat med löparskoelement: ökad stabilitet för överpronation och en fotbädd av skumplast. Trots att vi inte rekommenderar den för en femkilometersrunda är det generellt sett den skönaste skon i testet, även om vissa testare klagade på tryck vid ankeln.
686.com

3. Burton Grail 2990 kr
Känn dig fri att gå stort: En extra dos med stoppning i Grails mellansula bäddar för behagliga landningar. Våra testare med stora fötter gillade också dess låga profil; deras Yeti-liknande tår och hälar hängde inte ut så långt över brädorna, vilket gav dem mer kontroll.
Burton.com

4. DC Journey 1999 kr
Tål du inte svampiga skor? Med sin högdensitets-EVA och syntetiskt läder i skalet är Journey den styvaste skon här. Testarna gillade också den ergonomiska plösen som kramar ditt smalben för omedelbar respons.
Dcshoes.com

Fler vinterprylar hittar du här.