Annelie svarade proffsigt och verkade fortfarande vara upprymd över rekordet.

Annelies nästa projekt är att bestiga Mt. Everest utan syrgas i maj 2011.

Rekordförsöket gjordes i Röda havet i Egypten hos ”Only one apnea center” i Sharm el Sheik. Rekordet har ratificerats av den internationella fridykningsorganisationen AIDA. Försöket var slutet på en 14-dagarsperiod med dagliga dyk för att vänja lungorna till större djup.

Flera bakslag erfors under den korta träningstiden: en mindre svimning på ytan, tryckutjämningsproblem som nästan nästan ledde till brustna trumhinnor, och en så kallad ”lung squeeze” med mindre skador på insidan av lungorna. Annelie återhämtade sig från allt detta och satte djupet till 126 meter på andra rekordförsöksdagen och gjorde ett dyk som varade 3.16, varav 1.20 var nedstigning.

Vattentemperaturen var 28 grader och sikten 30 meter. Vikten av släden var 25 kilo och Annelie hade på sig en 5 mm tjock våtdräkt och vattenfyllda simglasögon med apnealinser och en näsklämma frånTrygons. Säkerheten bestod av djupa säkerhetsfridykare och ett anti-ballast system redo att släppas (detta kan dra upp släden och repet som Annelie är fäst vid med en kort livlina).Två trimix dykare från Tekstreme.com var på ”stand by” vid ytan.

Annelie Pompe är nu världens andra djupaste kvinna. Hon har planer på att försöka slå det, sedan 7 år gällande världsrekordet på 160 meter som innehas av Tanya Streeter.

100 meter är ett magiskt nummer. Det är det djupaste fridyket någonsin i svenska vatten och det var ett av mitt livs bästa dyk.

Kanske blev dyket så bra för att allting ovan ytan var så kaotiskt. Det gick stora vågor på Gullmarsfjorden och blåste hårt samtidigt som strömmen drog i dyklinan. Båtmotorer och högljudda röster överröstade varandra. De fyra säkerhetsdykarna med massa trimixflaskor från Oxygen Göteborg låg och drogs efter dykplattformen. Jag försökte behålla lugnet, och lyckades. Vi fick ett kort vindfönster då repet och båtarna verkade ligga stilla.

Att glida ner i havet var som en lättnad.

Jag tog mitt allra största andetag. Nickade åt fridykaren Christian som drog loss säkerhetsspärren. Så försvann jag och vikten under ytan, ner i tystnaden och det mörkgröna lugnet.

Det blev snabbt mörkare och mörkare utanför mina stängda ögonlock. Jag fokuserade på att slappna av, lyssna på ljudet från vikten mot repet och tryckutjämna öronen. Ännu djupare märkte jag dyklamporna från säkerhetsdykarna blixtra förbi. Jag visste att de befann sig på 60 meters djup, lite mer än hälften. Resten av dyket är jag helt ensam. Nu gällde det att koncentrera sig på syrebesparing och avslappning, tryckutjämningen och lungorna.

Mörkret, kylan och trycket kom allt närmare, pressade sig in i kroppen och kramade mig hårt. Mina hjärtslag slog långsammare och långsammare, kanske så lågt som 20 slag per minut för att spara syre. Kroppens dykreflex är stark på det stora djupet och syret koncentreras i hjärnan, hjärtat och lungorna.

Efter vad som kändes som en smärre evighet slog jag i bottenplattan med ett hårt metalliskt ljud, önskade någon sekund att jag kunde stanna där ett tag, men jag hade gjort det här dyket 100 gånger redan, inuti mitt huvud. Det är viktigt att gå direkt upp till ytan, utan att ge efter för kvävenarkos. Efter knappt 10 sekunder på 102 meter lyckades jag sätta på luftventilen till lyftballongen och fortsätta tillbaks till ytan, ljuset och nästa andetag.

En fridykande säkerhetsdykare mötte mig på 25 meter och jag log mot honom. När jag bröt ytan gjorde jag det med ett ännu större leende och ett glädjeskrik. Jag var en av de lyckligaste människorna i världen.

Dyket kändes overkligt, det gick så snabbt. En av djupmätarna visade 102,1 meter och tiden 2 minuter och 40 sekunder, ett mycket snabbt dyk. Men eftersom jag annonserat rekordförsöket till 100 meter är det mitt officiella resultat i grenen ”no limit”. Johan Dahlström var den första svensken att nå 101 meter i höstas, då i grenen ”konstant vikt”.

Efter rekordet kändes det, som efter alla stora prestationer, tomt. Jag vill ner dit igen, djupare och djupare. Det här var egentligen bara ”uppvärmning”. Om sju veckor ska jag försöka mig på världsrekordet i en annan gren ”variable weight” och dyka ner med en vikt till 130 meter och simma upp med monofena. Men då i varmare och blåare vatten i Egypten.
Det nya rekorddyket firades således med ett härligt löppass i skogen.

(Det är inte så här fridykning går till i vanliga fall. Då träcker det med ett cyklop, kanske en snorkel och ett par långa fenor. Men för att dyka till 100 meter i Sverige krävdes det mer än så: två små båtar, en plattform, ett långt långt rep, massa blyvikter, fem scubadykare, två säkerhetsdykande fridykare, två domare och en smärre organistaion för att få allt att gå ihop.)

Jag kan inte nog tacka alla inblandade för att ni gjorde det här dyket möjligt! Tack Sebastian Näslund (fridykning.se), Christian Ernest, Stefan Adolfson (juniordykarna), Peter Boive (AIDA Sweden), de goa grabbarna på Oxygene Göteborg, Klara Hansson, Dan Veerhoeven, Max Lindqvist och en alltid lika stor och evig tacksamhet för stödet från Fishermans friend, Tierra och Olympus

Du behöver vara stark, ha en utmärkt syreupptagningsförmåga, fysisk flexibilitet och bra öron samtidigt som du ska kunna minska på syreförbrukningen, komprimera lungorna och hålla andan. Utanpå detta måste du ha ett psyke av stål – Om du vill bli en bra fridykare, alltså.

Fridykning är en underbar sport som dessvärre är lite knepig att träna upp sig till. Alla ovanstående faktorer är nämligen extremt svåra att träna samtidigt. Så fort man fystränar eller rör på sig mer än nödvändigt ökar syreförbrukningen = kortare andhållning och inte särskilt djupa dyk.

Men för att komma någonvart måste man börja med att sätta ett mål. Efter vårens eskapader i Himalaya började sommarens träning med det modesta målet att nå 100m i svenska vatten på ett andetag. Tanken var att bara ett sådant mål kan motivera till den stora och roliga mängden träning det kräver. Och jodå, när klockan ringde 05:30 var det tanken på kolsvart mörker, iskallt vatten och elva atmosförers vattentryck som fick mig att gå upp och hålla andan och stretcha lungorna. Veckorna bestod av manisk fysträning halva veckan och något lugnare fridykningsträning den andra halvan. Jag gillar konstraster.

Träningen består av de tre saker som begränsar hur djupt man kan dyka:
- syreförbrukning (tränas genom konditionsträning, avslappningsövningar, rätt fridykningsteknik, yoga, rätt kost)
- tryckutjämning (tränas genom dyk på tomma lungor, öronövningar)
- psyket (tränas genom meditation, djupa dyk, hjälp av NLP från  Ulf på dexologic.se)

Kanske reagerade du på begreppet ”dyk på tomma lungor”. Att dyka så djupt man kan på ett andetag kan tyckas farligt och dumdristigt för många. Vad är det då inte att andas ut innan man dyker ner? Det är tomt.

Tomheten är en känsla som blir extra påtaglig just när man inte har någon luft i lungorna. Det känns just – tomt. Och det känns lite konstigt. Mot naturen, liksom. Men flera andra däggdjur andas ut innan de dyker. Och de dyker till 200m! Kanske var det detta som inspirerade fridykare att börja träna med tomma lungor. Vad vi egentligen försöker uppnå är att efterlikna trycket på lungorna som uppstår vid djupare dyk, utan att dyka så djupt. När jag på tomma lungor dyker till 10m kanske det motsvarar samma tryck som ett par fulla lungor får på 70m.

För att spara lite av luften i mina 4,2liter små lungor har jag lärt mig använda en ny typ av utrustning. ”Fluid goggles” kallas ett slags cyklop/simglasögon som man fyller med vatten. Cyklopet har fastlimmade linser som gör att man ser (hyfsat iallafall) under vattnet. På ett 100m dyk sparar jag en knapp liter luft till lungorna som annars skulle används för att tryckutjämna cyklopet!

I helgen är det dags. En vikt som av någon anledning döpts till ”Gordon” kommer ta mig ner till 100m där jag sedan simmar upp med en ballong till ytan. Det kanske låter enkelt, men det är det inte. Jag är inte ensam om det här dyket. Över 10 personer är inblandade för att det ska gå att genomföra, och inte ens träningen hade gått att genomföra utan hjälp att dra upp rep, hitta djup, prata om djuppsykoser, köra båtar, fixa utrustning, fotografera, fylla luft och ha kul under tiden. Dyket kommer bli det djupaste någonsin i Svenska vatten, och ett nytt svenskt rekord.

Oavsett hur det går – Tack Sebastian Näslund (fridykning.se), Christian Ernest, Stefan Adolfson (juniordykarna), de goa grabbarna på Oxygene Göteborg, Klara Hansson, Sofia Tapani, Dan Veerhoeven, Max Lindqvist och en alltid lika stor och evig tacksamhet för stödet från Fishermans friend, Tierra och Olympus.

Inte för att det finns någon större risk för att dö i fridykning. Bara några få personer har dött i havet under de få åren som fridykning har varit en extrem tävlingssport. Ingen kan dö på botten (om inget oförutsett inträffar). I värsta fall svimmar man av vid ytan (och någon räddar en!). Men det är på vägen ner det är läskigt. Det blir mörkare och mörkare omkring dig, vattnet sluter närmare om kroppen och pressar ihop lungorna. Det känns som all luft är slut och du vill inget hellre än att andas. Men du är långt under ytan och ingen kan rädda dig. Det är här du måste fortsätta, hålla tankarna under kontroll.

Att vara rädd när man är i bergen är bra, men inte när man är under ytan..

Det var vid detta tillfället mina tankar förlorade kontrollen, på alldeles för grunt djup för att vara acceptabelt i min standard. Några minuter senare sitter jag på fridykningsplattformen och försöker förstå varför jag inte kan dyka djupare idag. Varför vände jag uppåt?

På ett ögonblick förstod jag varför – jag blev rädd. Rädd för att dö. Alla månader på klätterexpedition i bergen har gjort mig räddare, mer försiktig. Jag ville verkligen inte dö på en klätterexpedition. Nu sitter rädslan kvar.

Den stora skillnaden ligger i att man har kontroll över sig själv och omständigheterna när man fridyker. I bergen finns det glaciärsprickor, laviner, isfall och andra klättrare vilka alla kan leda till dödsolyckor. Det är bra att vara rädd i bergen. Inte när man fridyker.

Många verkar går omkring och vara rädda för mycket; mista jobbet, bli sårad, för att skada sig, för att missa möten, förlora någon, tappa ansiktet eller att dö. Kan man verkligen leva fullt ut om man är rädd? Rädd för att dö?

”There are only two things in life that is certain: death and paying taxes”.

Overkligt.

För några veckor sedan tittade jag ut över Himalayas bergskedja. Nu ser jag ut över oändliga sanddyner. Bakom sanddynorna ligger en av mina favoritställen i världen och väntar – Röda havet. Jag har tillbringat över två år mer eller mindre i Röda havet. Jag vet vad nästan alla fiskar heter och vissa av dykplatserna känner jag lika väl som min fickorna i min goretex-jacka.

Jag är (såklart) här för att fridyka, för att komma igång igen, känna på trycket mot lungorna, tystnaden och friheten på ett andetag. Halva veckan ska jag agera modell i några filmsekvenser som tur var filmas på lågt djup. Visst kan man komma igång i Sverige också, men i 10 grader kolsvart mörker kommer man inte så djupt. För att hinna i form till sensommarens tävlingar och djupdyk är det nu träningen måste börja. Men en kropp sargad från fyra antiobiotikakurer och sjukdom på hög höjd krävs en mjuk start i mjukt blått vatten.

Den mjuka starten blev djupare än jag trott. Kroppen kom ihåg fridykning. Helt automatiskt vände jag neråt med ett stort andetag och lämnade ytan. Öronen tryckutjämnade med små pipande gnäll, fenorna simmade mig djupare, lungorna trycktes ihop lagom mycket. Vi satte dykrepet djupare och djupare och plötsligt var jag längst ner, 50 meter under ytan på ett andetag. På vägen upp kom andningsreflexerna och jag ville verkligen upp och andas, men tvingade tankarna att förbli lugna. 15 meter under ytan började det kittla i halsen och när jag bröt ytan gjorde jag det med en hostattack som hette duga. Nu väntar några dagars arbete, sedan ska jag djupare!

AV Annelie Pompe & Hanli Prinsloo | UR Outside nr 4-2010

Det finns många olika typer av dykning; vrakdykning, djupdykning, hajdykning, titta-på-storadjur-dykning, nöjesdykning och fridykning, för att nämna några. Men slösa inte bort luftbubblor och dyktimmar på dålig dykning utan sikt och något att titta på. Har du inte hittat din favorit än bör du besöka några av Outsides favoriter. Du behöver inte ha dykcertifikat för att ta dig under ytan. Det räcker att snorkla vid ytan för att ta del av undervattensvärlden. Eller ännu bättre; ta ett stort andetag, håll andan, vinkla överkroppen nedåt och låt benen följa efter kroppen ner under ytan. tryckutjämna sedan öronen och du kan fridykande ta dig fram i undervattensvärlden. Snorklare, fridykare och scubadykare kan faktiskt dyka på samma platser. Det är inte ovanligt.

Azorerna

- vulkanbra dykning

Ögruppen Azorerna består av nio varierande vulkanöar utslängda mitt i Atlanten, 1300 kilometer från det europeiska fastlandet. Azorerna tillhör Portugal och under många år var öns huvudinkomst valjakt och produktion av valprodukter. Öarna har ovanliga förutsättningar som gör dykningen och andra havsupplevelser fantastiska. Öarna reser sig ur havet från flera tusen meters djup, och det gör att kallt, näringsrikt vatten pressas från djupet uppför sluttningen. Plankton trivs i det rika vattnet och därför är beståndet av valar stort. Som havsälskare kan det vara upprörande att besöka gamla valstationer och fabriker, men människorna som lever på Azorerna har gjort en helomvändning sedan valfångsten förbjöds 1985. Många av dem som förut levde på valfångst arbetar nu inom valturismen, vilket anses vara en minst lika lukrativ industri som den tidigare valfångsten.

Under sommarmånaderna kokar vattnet av olika delfinarter, kaskelottoch blåval. Det är förbjudet att dyka med dessa djur utan tillstånd, men att få höra en blåval pusta ut och se det stora vita molnet hänga på horisonten, är en otrolig upplevelse. Det finns flera företag som tar dig ut på valsafari. Tar du dig lite längre ut med mask och snorkel simmar du in i en böljande värld där röda och bruna alger sakta vaggar fram och tillbaka. Här kan du hitta stora sjöstjärnor i alla regnbågens färger, skorpionfisk, muräna och har du tur och är duktig på leta, kan du även se de skygga bläckfiskarna som gömmer sig på botten och svävar fram med alla åtta benen släpande efter sig. På södra sidan av ön Sao Miguel finns den berömda dykplatsen The Arches, vars undervattensformationer får fantasin att gå igång.

För 3000 år sedan rann glödande lava ner i havet och stelnade. Det skapade spännande grottor, tunnlar, raviner och de så kallade Arches som platsen är känd för. Längre söderut, vid ön Santa Maria, dyker man vid fantastiska Dollabarat som är ett undervattensberg på flera hundra meters djup, och toppen bara fyra meter under ytan! Dollabarat är en superb fridykningsplats med stora djup nära till hands. Här kan du även få möta en och annan haj, om du har tur!

Bästa dykplatser Unika The Arches vid Caloura på södra sidan av San Miguel, och hajrika Dollabarat i närheten av ön Santa Maria.

Utgångsplatser Flyget tar dig till största ön Sao Miguel, därifrån kan du ta båt eller flyg till de andra öarna.

Säsong Sommaren är bäst. Sikta på maj till oktober.

Karaktär Rik variation och dramatiska öar.

Strömmar Strömmar och vågor kan vara mycket utmanande, Open water 2 eller högre rekommenderas.

Djup Varierande, med ibland ner till flera hundra meter.

BETYG 3,5

Egypten

- korallrev i världsklass

Det tar fem timmar att flyga från Sverige till Egypten. Bara några timmar senare kan du ligga i Röda havet och sväva över korallrev. Det är inte konstigt att Egypten är ett av världens mest populära dykresemål. Och dykningen är bra, riktigt bra. Vill man dyka här måste man stå ut med charterturism. Runt utgångspunkterna för den bästa dykningen har det vuxit upp hotell och dykcenter som ogräs på en vacker gräsmatta. Från Sharm el Sheik kan man nå nationalparken Ras Muhammed som erbjuder den överlägset bästa dykningen på Sinaihalvön. Dykplatserna är varierande men ofta exponerade ut mot havet och kan ibland vara drabbade av starka strömmar. Det är djupt, ner till flera hundra meter och korallreven är både branta och sluttande, täckta av både hårda och mjuka koraller.

Det finns ett mycket rikt fiskliv runt Ras Muhammed och fullt av de karakteristiska röda fairybassletsfiskarna. Har man tur kan man även se delfiner, hajar och sköldpaddor nära reven. En bit ut från Ras Muhammed ligger en av världens finaste vrak: Thistlegorm. Krigsfartyget var tidigare fullt av krigsmateriel, som motorcyklar och vapen, vilka fortfarande är fantastiskt välbevarade. En timme norrut ligger fridykarmekkat Dahab som är betydligt mer avslappnat och hemtrevligt jämfört med Sharm el sheikh. Här finns fin dykning vid Bells, Canyon och Blue hole. Öppningarna i revet är stora och tillåter både dykning och fridykning. Det är även ett paradis för snorklare eftersom revet ligger grunt och är skyddat från strömmar. En bra bit söderut, på Egyptens fastland, ligger Marsa Alam som är den största utgångspunkten för dykning i södra Egypten.

Här är reven mer orörda och besökarna reser hit enbart för att dyka. (Det finns inget annat att göra förutom att titta på kamelkapplöpningar och öken). Vill man se välbevarade korallrev och ett rikt fiskliv är det värt tråkigheten på land. För dykningen är fantastisk. Dykplatserna är varierande; revdyk, väggdyk, mindre grottor och vrak. Även här ser man både delfiner och många hajarter. Man kan välja att åka på dagsturer, liveaboard eller bo längre söderut i små tältläger vid havet.

Bästa dykplatser Sinaihalvön och nära Marsa alam i syd.

Utgångsplatser Från Sharm el Sheik tar du dig till Ras Muhammed på södra Sinaihalvön och från Marsa alam kan du ta dig långt söderut, till den bästa dykningen.

Säsong Året runt. Sommaren kan dock vara extremt varm.

Karaktär Varierande dykning på spektakulära dykplatser.

Strömmar Kan vara mycket starka på vissa oskyddade dykplatser.

Djup Ner till flera hundra meter.

BETYG 4

Innan du dyker – tips för snorklare och fridykare
Bär t-shirt eller våtdräkt och hög solskyddsfaktor när du snorklar. På välsorterade dykaffärer finns tunna dräkter och kläder med solskydd till både barn och vuxna. Om du är orolig för ditt första dyk kan du använda en flytväst och flyta tryggt på ytan utan att behöva simma med fenorna. Vill du kunna fridyka ner lättare är det bra om du har ett viktbälte med ett eller ett par kilo bly. Det finns oftast att låna på dykcenter. Om du har mustasch kommer cyklopet att läcka något. Prova att smeta in mustaschen med vaselin. Spotta i cyklopet och skölj snabbt ur. Då slipper du imma på glaset. Nya cyklopglas kan behöva rengöras med tandkräm före användning. Använd sockor i fenorna så slipper du skoskav och blåsor. Rör ingenting under vattnet. Det finns många giftiga fiskar, maneter och koraller som bränns och sticks. Var uppmärksam på båtar omkring snorkelplatsen. Ha gärna en boj eller bodyboard i släptåg så att du syns. Bojen kan också användas som flytetyg om du vill vila. Har du en guide eller instruktör med dig tar han ofta hand om detta. Observera ytan noga innan du hoppar i och var uppmärksam på strömmar. Särskilt starka är strömmarna när tidvattnet rör sig som mest. är vattnet strömt så är det bättre att börja snorkla motströms och sedan glida tillbaks till utgångspunkten. Vill du kombinera fridykning och dykning så kom ihåg dekompressionsreglerna. Vänta 12 timmar efter ett dyk innan du fridyker. Har du gjort upprepade dyk ska du helst vänta 24 timmar innan fridykning. Har du däremot bara fridykt och vill göra ett apparatdyk kan du göra det när som helst. Fridyk eller snorkla aldrig ensam. Det är både säkrare och roligare i en grupp.

Klicka på siffrorna nedan för att fortsätta läsa artikeln.

”Det är mörkt på hundra meters djup och man känner sig väldigt liten” säger han. (Och faktum är att man är väldigt liten, på grund av trycket). ”Man går in i sig själv, slappnar av och bara tänker på tryckutjämningen”.
Förutom mental styrka krävs också vissa fysiska förutsättningar, och de har Johan.
”I lumpen, innan jag började dyka, mättes mina lungor till 11,3 liter, den näst största volym de hade uppmätt” säger han. ”Jag tror att Gunde Svan har runt 8 liter”.

FOTO Fred Buyle