AV Eliza Griswold | UR Outside nr 10-2009

Pojken håller sin svärtade handflata mot kameran. Han har sot runt ögonen. Bakom honom böljar två pelare med fabriksrök upp mot den tunga, mättade himlen. Snart kommer det att börja regna. ”Regndropparna var svarta” säger Antonin Kratochvil, som tog bilden. Det är en junimorgon på Manhattan och en barfota Kratochvil, 62, slappar på en vit soffa i den vindsvåning han delar med sin fjärde fru Gabriela och två av hans tre söner. Det här är ett ovanligt vilsamt ögonblick för en man som är så hårt uppbokad och kringflackande att han är känd som ”den studsande tjecken” Familjekaoset virvlar omkring honom, golvet är ett minfält av leksakslastbilar som tillhör hans 19 månader gamla son Gavyn.

Gabriela, en slank blondin, 20 år yngre än sin man, fräser upp kyckling på spisen samtidigt som hon skriver rubriker till fotografier vid sitt skrivbord och förbereder väckning av deras tonårsson Wayne. Kratochvil bläddrar omedvetet igenom fotografier han tog i östeuropa 1991, efter kommunismens fall. Han stannar upp vid den här pojken med de sotringade ögonen som bodde i den transylvanska staden Copsa Mica, en av de mest förorenade platserna i världen. ”Jag känner empati för människor som har det jävligt” säger han. ”När jag fotograferar dem, fotograferar jag mig själv”. Om det hade kommit från någon annan hade det låtit bombastiskt, men Kratochvil har en medfödd förståelse för vad hans motiv går igenom eftersom han har upplevt det själv.

Han tillbringade sin tidiga barndom i ett tjeckiskt arbetsläger och växte upp i kommunismens grepp. Efter att ha flytt från Tjeckoslovakien som nittonåring strövade han runt i Europa i många år, sökande efter flyktingstatus, blev rekryterad till den franska främlingslegionen och deserterade senare från den brutala armé. Han drev vidare till Amsterdam, sedan till Hollywood och där byggde han upp en karriär som fotojournalist genom att göra det som kom naturligt: söka upp de platser där konflikter och lidande var förhärskande. Världen är full av djärva fotografer som förtjänar sitt uppehälle genom att resa till våldsamma regioner. Kratochvil höjer sig över dem alla, till stor del på grund av att hans extraordinära bakgrund ger honom ett onaturligt lugn ­ för att inte nämna trovärdighet ­ som inte kan läras ut.

”De viktigaste förmågorna i det vi gör är instinkt och intuition” säger fotojourna, listen Chris Anderson, som kallar Kratochvil sin mentor. ”Antonin är förkroppsligandet av instinkt. Han liknar ett troll, men han är skrämmande intelligent, den mest skarpsinniga betraktare av mänskligt beteende jag vet”. Under sina 35 år på fältet har Kratochvil rest till det radioaktiva Tjernobyl, till blodsdiamantgruvor i Sierra Leone, Nigerdeltat, Pakistan i kölvattnet av mordet på Benazir Bhutto, Darfur, Irak och Afghanistan. De senaste två åren har han navigerat på Zambesifloden för att följa malarians härjningar och blivit landsatt på avlägsna amerikanska militärbaser på Filippinerna för att fotografera specialförband.

Om några dagar ska Kratochvil resa till Prag för att spela huvudrollen i en film ­ passande nog en konstnär i exil ­ i ett nytt projekt av den tjeckiske regissören Jan Hrebejk. Han har låtit sitt sandfärgade hår växa sig långt och ett nytt gråsprängt skägg spretar ut från hans runda ansikte. Han saknar en bit av sin vänstra tumme. När jag frågar vad som hände, tindrar hans blå ögon illmarigt. Kratochvils hjälpmedel för att avleda allvarliga frågor är plump humor och han påstår sig ha förlorat tummen när han hade sex med en oskuld. ”Hon klämde åt” säger han. Hans vindsvåning med två sovrum såg annorlunda ut för 20 år sedan, när Gabriela först anlände.

Klicka på siffrorna nedan för att fortsätta läsa artikeln eller klicka här för att hitta fler artiklar ur vår fotospecial.

UR Outside nr 10-2009

Joshua Paul

Denne Brooklyn-baserade resefotograf har jobbat i 60 länder, tillsammans med en 50 år gammal kamera.

Långa objektiv suger Som den legendariske krigsfotografen Robert Capa sa, ”Om dina bilder inte blir tillräckligt bra, då är du inte tillräckligt nära”. Jag använder två objektiv ­ ett normalobjektiv och ett vidvinkel. Jag går så nära objektivet tillåter.

Var orädd Du behöver inte smyga omkring med kameran dold, såvida du inte befinner dig i en krigszon. Jag bär kameran hängande på axeln och låter folk lägga märke till mig. Jag använder en gammal Rolleiflex, som många verkar attraheras av.

Skaffa förtroende Jag börjar inte plåta direkt när jag anländer till en plats. Jag ger det lite tid, säger hej, tar en kopp te eller vodka, och låter människor vänja sig. När jag väl har fått förtroende, vilket kan gå snabbt, har jag all tid jag behöver.

Provocera När du väl fått förtroendet kan du konfrontera dem för att få rätt uttryck. Jag brukar lyfta huvudet och skrika, ”kom igen nu”, och sedan åter till sökaren. Det kan ge lite spänd stämning men det funkar.

Myterna

Gyllene timmen ger bäst bilder Den sista timmen med solljus gör inte människor fantastiska: den gör dem röda. Om du ska fotografer under de så kallade gyllenen timmarna (gryning och skymning) är det bättre att vända kameran mot solen, och justera ljusmätningen så att du inte bara får svarta siluetter. ­ RED.

Köp en bok

From back home av Anders Petersen, J H Engström
De internationellt kända fotograferna Anders Petersen och J H Engström har skildrat sin hembygd (Värmland) i form av en resa bland människor, händelser och landskap, på över 300 sidor ­ -Mats Petersson

Christian Åslund

Hans bilder har publicerats i nästan alla världens skidtidningar. Christian är just nu en av Sveriges främsta skidfotografer.

Frys vintern Vid actionfotografering jobbar man gärna med snabba slutartider (1/500-1/1500 sekund). Då är det viktigt att tänka på att ju närmare åkaren är, desto snabbare slutartid krävs för att frysa objektet.

Experimentera Varför ta en bild som vem som helst kunnat ta? Du kanske inte alls vill frysa just den här situationen utan använda längre slutartid och panorera så att bakgrunden blir oskarp. Hitta nya vinklar och använd fantasin. Det ska synas att det är du som tagit bilden.

Visualisera Fundera på hur bilden ska bli innan du exponerar. Alltför ofta försvinner åkaren som en liten prick i horisonten. Försök så långt som möjligt att planera bilden: pulsa fram i snön några extra steg eller fotografera i motljus om du tror det skulle bli bra. Det blir aldrig exakt som man tänkt sig. Ibland blir det inte alls bra, men väldigt ofta till och med bättre.

Redaktionen

Outsides bildredaktörer ser samma misstag göras om och om igen.

När man poserar Antingen tittar man in i kameran, eller ler. Aldrig båda samtidigt.

Tänk diagonalt I en bra bild ligger huvudmotivet ofta i det diagonala planet.

Rensa Bara för att du kan behöver du inte ladda upp 100 digitala bilder på Facebook. Topp10 räcker.

Samma gäller för tryck Det är billigt att skriva ut bilder på papper. Men var kräsen och välj ut de bästa innan du hänger upp dem på väggen.

Myterna

Du behöver massor av megapixlar De flesta amatörer stirrar sig blinda på bildkvalitén. För att trycka de bilder du ser i denna tidning krävs som regel åtta-megapixelkameror. Om du precis har köpt en kamera har du troligtvis runt 10 megapixel, eller mer. De flesta bilder som exponeras idag hamnar på webben där det inte krävs hög upplösning, eller i tryck som är i A4-format. Lägg mer tid på komponering än på pixlarna. Och när du köper en kamera ska du tänka mer på snabba slutartider, bländarinställningar och exponeringskompensation. Dessa funktioner gör skillnad. ­- Jake Chessum

Jimmy Chin

Med över 20 Himalayaexpeditioner bakom sig är han det givna valet för alla tidningar som vill ha bilder från över 8000 meter.

Gör en lista Gör en lista på de bilder som du vill ha med dig hem från resan. Sen gör du en prioritering. Under ansträngande resor kan det vara mycket att göra och då är det lätt att missa detaljerna och de där porträtten du tänkte dig.

Kom ihåg minnet Minneskort är billiga idag. På expeditioner har jag med mig 60 till 100 gigabyte. På kvällen laddar jag över alla bilder från korten till en portabel hårddisk, men jag raderar inga bilder. Förvara minneskorten i vattentäta ziplock-påsar, precis som du skulle ha förvarat dina gamla diarullar.

Tryck på siffrorna nedan för att bläddra vidare i artikeln och läsa Fredrik Schenholms och Andreas Hylténs tips.

UR Outside nr 10-2009

Tryck på profilernas namn för att se deras bilder:

Annelie Pompe | Janne Corax | Conrad Anker | Auden Schendler | Mick Fanning | John Ohlsson

Läs fler artiklar från vår fotospecial här.

Läs fler artiklar från vår fotospecial här.

UR Outside nr 10-2009

Högst upp
PLATS Mount Everest basläger, Nepal
MOTIV Vassa Himalayatoppar, glada sherpas och uttröttade klättrare
Försök att ta en dålig bild i Himalaya. Oavsett var du vänder dig kommer du ha världens högsta berg i sökaren. Såvida du inte är Jimmy Chin kommer du ogilla att klättra med kameraväskan upp till toppen. Trekka istället upp till baslägret och gör dagsetapper eller enklare toppbestigningar därifrån. Den svenska researrangören Trackers arrangerar resor till Everestområdet. Resorna finns i två varianter, där den första (20 dagar; 29 500 kronor) omfattar trekking till baslägret och en bestigning av Kalapathar, 5.545 meter över havet. Den andra sträcker sig över 26 dagar, kostar 36 000 kronor och inkluderar även en bestigning av Island Peak, 5087 m. Se till att välja kamerutrustning med omsorg ­ ett extra kilo kommer att kännas på 5000 meter.

Vilda björnmöten
PLATS Finland
MOTIV Björnar, vargar och vilda myrmarker
Det finns ingen plats på jorden där du med större sannolikhet kan få vilda björnar på bild än hos Lassi Rautiainen i östra Finland. I trettio års tid har den orädde Lassi närmat sig områdets brunbjörnar för att ta bilder som ingen tidigare tagit. De första bilderna tog han redan 1978 sittandes i ett träd intill en död älg. Idag driver han framgångsrikt en verksamhet som lockar fotografer från hela världen till hans avlägsna fotogömslen på gränsen till Ryssland. Vad som möter dig ute på de fuktiga myrarna är inte några bekväma byggnader med fluffiga Hästen-sängar.

Det är gömslen byggda av fotografer för fotografer. Vi snackar plywoodlådor med hål för kameragluggarna, liggunderlag för ökad ”bekvämlighet” samt ett par pissflaskor (du vill inte gå ut med fem björnar utanför). Tjugo meter därifrån placeras strategiskt en åtel, som regel en död ko, som under natten lockar till sig fler vilda björnar än du kommer att se under resten av ditt liv. De senaste åren har åtlarna även lockat till sig vargar, järvar och kungsörnar. Håkan Vargas är fotograf och driver själv Sveriges mest utvecklade anläggning för björnskådning, Vargas Vildmarkslodge i Hälsingland. Till skillnad från Lassi har Håkan lagt mer kraft på bekvämligheten och låter gästerna sova i bekväma sängar (de få timmar gästerna vill sova då det vandrar intressanta björnar runt gömslet).

Båda platserna är välbesökta av björn men Håkan erkänner att ”vill man ha ännu större chans på björn ska man åka till Lassi i Finland, där har man nästan hundra procents träff. Själv åker jag dit då och då för att få lite andra bildmiljöer än min egen”. Lämplig utrustning är en ljusstark glugg på 70-200-mm som gärna kompletteras med en lika ljusstark 300-mm. Ta också med ett par rispåsar så att objektiven ligger stabilt under de långa exponeringarna. Ditt livs vildaste natt kostar runt 300 euro (articmedia.fi) beroende på gömsle och område, men då ingår rejäla finska måltider.

Bland isberg
PLATS Antarktis
MOTIV Isberg i solnedgång, närbilder på pingviner, Shackeltons grav
Du kommer troligtvis bara att besöka Antarktis en gång. Om du bestämt dig för att uppleva jordens mest vilda område, gör det på rätt sätt. En båtresa från Sydamerika till Antarktis tar runt två veckor och kostnaden för den exklusiva upplevelsen kostar vanligtvis som ett par månadslöner. Äventyrsresor har flera resor till Antarktis, som den 13 dagar långa resan med glaciologen Olle Melander som färdledare (från 39 900 kronor; aventyrsresor.se), Trackers erbjuder en 16 dagar lång resa längs den Antarktiska halvön (från 39 500 kronor; trackers.se) och Polar Quest, som bjuder på det största utbudet av resor till Antarktis, använder något mindre båtar vilket underlättar alla ilandstigningar (även deras resor börjar på 39 500 kronor; polarquest.se). Den legendariske fotografen Art Wolfe har besök kontinenten flera gånger för att bland annat plåta de karaktäristiska kejsarpingvinerna. Hans tips är ”ta det lugnt och sitta still så kommer pingvinerna att promenera förbi dig” .

Monstervågor
PLATS Pillar Point Harbor, California
MOTIV Brutala vågor
Den största anledningen till att fotografera surfare i monstervågor stora som fyravåningshus är att få vara så nära att man känner kraften från varje kollapsande våg. ”Din kropp skakar efter varje vågstöt” , säger Seth Migdail som är en surffotograf från Mavericks Surf Ventures, företaget som arrangerar den årliga big-wavetävlingen varje vinter. Det enda sättet att känna kraften på riktigt är att reservera en plats på en båt. Se till att hyra en erfaren båtförare, som Huck Finn Sportfishing; huckfinnisportfishing.com. Havet kommer att skaka om dig så ta med några handdukar för att kunna torka av kameragrejerna.

Lämplig kamerautrustning är 70-200mm ­ du kommer att inom 100 meter från brytet. Använd ett skyddande UV-filter så att du kan torka av objektivet utan att repa det. Från båten kan du få närbilder som fotograferna på stranden bara kan drömma om. Bor gör du på det nya Oceano Hotel & Spa (dubbelrum från 1600 kronor; oceanohalfmoonbay.com) som erbjuder rum med balkonger mot vågorna, och är hotellet som ordnar bra fester för surfarna på kvällen.
Läs även artikeln: Monsterwellen

Tornadojakt
PLATS Great Plains
MOTIV Luftvirvlar och flygande kor
”Statistiskt sätt är staden Wichita i Kansas mest utsatt då det gäller tornados” säger Jim Reed som har fotograferat många oväder och skrivit boken Stormjägaren: En fotoresa. Från sena mars till tidiga juli kulminerar ovädren i området och om du inte har NOAA Storm Prediction Centres hemsida som favorit kommer du ha svårt att pricka in ett oväder. Det bästa alternativet är därför att hänga på en organiserad ”kaosresa” ­ en veckolång stormjägareresa, som bokstavligen går dit vinden blåser.

Resan kostar runt 20 000 kronor (stormchasing.com) och en typisk resdag omfattar 60 mil i väderradarutrustade SUV:ar i jakt på stormdrabbade områden. Med en hygglig 70-200mm klarar du dig utmärkt, men se till att skydda den mot virvlande sandkorn som annars gärna letar sig in där de inte ska. Ljuset kommer att vara dåligt så se till att få färglada objekt i förgrunden, som en röd lada (om den står kvar). Lås dig inte till själva stormvirvlen, utan du kan lika gärna fånga den mest dramatiska himlen bakom dig, eller på långt avstånd från ovädret.

Puderfrossa i Alperna
PLATS Engelberg
MOTIV Vintriga vykortsbilder och luftig pudersnö (förhoppningsvis)
Engelberg är en klassisk Schweizisk kurort dit pilgrimer tidigare reste för att rena själen. Idag vallfärdar istället vandrare, skid- och brädåkare för att, ja, kanske rena sig, eller bara för att vandra och åka riktigt bra berg. Den legendariske skidfotografen Felix Oppenheim gillar Engelberg och beskriver området så här: ”Berget Titlis med sina 3238 meter ger mer än 2000 meters fallhöjd ner till byn på drygt 1000 meters höjd, och det är bara en handfull skidorter i världen som kan ståta med det. Här finns inga stora liftsystem, men med mycket av åkningen i fallinjen och stora åkytor i kombination med fallhöjden och snösäkerheten, finns det fantastiska möjligheter att ta bra bilder av offpiståkning.

Lägg därtill skogsåkningen på andra sidan dalen, i Brunnisystemet, vad mer kan du önska? Räcker inte det spänner du på stighudarna och tar dig ner på baksidan av Titlis, via en brant korridor och en firning, samt två timmars vandring på skidorna, och du har ytterligare 2000 fallhöjdsmeter helt för dig själv” I vinter arrangerar Felix och fotografen Fredrik Schenholm en fotoresa till området där fotografering varvas med, just det, fantastisk skidåkning (520 schweiziska franc; hoheneck.ch).

Afrika
PLATS Botswana
MOTIV Vildhundar och elefanter
Botswana är inte den billigaste destinationen i Afrika, men det är ett land som har potential att ge dig ditt livs vildaste möte på grund av strikt besöksregler. Det givna området är Okanvangodeltat ­ ett våtmarksområde där du med lite tur kan se både lejon och vildhundar jaga ikapp gaseller, antiloper och även giraffer. Skillnaden på en safari i Kenya och en i Botswana, som kostar betydligt mer, är att du får upplevelsen med de vilda djuren på egen hand (inga ivriga och tjattrande japaner i nacken alltså). Men det är inte jungfrulig mark, och djuren har sett en fotograferande turist innan, vilket är bra.

”En avgörande faktor för att få bra bilder av vilda djur är att de till viss del har vant sig vid jeepar. I Okavangadeltat förvaltar Wilderness Safaris flera områden och camper där djuren nonchalerar bilar. Det gör att man som fotograf kan jobba på ett så kreativt sätt som möjligt och få djur som är avslappnade i just de miljöer man vill” säger Mike Myers som är , specialistguide och fotograf i södra Afrika. Trackers är det svenska resebolag som har mest erfarenhet av att arrangera resor till Botswana. Vanligtvis skräddarsyr de Botswanaresorna till sina kunder och då brukar en resa på 12 dagar börja på 48 000 kronor (trackers.se). De samarbetar med Wilderness Safaris som driver 49 camper och privata naturreservat som omfattar fyra miljoner hektar, vilket blir 7500 hektar per rum!

Närkontakt i Yellowstone
PLATS Yellowstone nationalpark, Montana/Wyoming/Idaho
MOTIV Bison och björnar
”Den typiska nybörjarbilden i Yellowstone är bakdelen av ett djur som flyr iväg”, säger Ken Sinay som är ägare av Yellowstone Safari Company. ”Vanligtvis blir folk så upphetsade av att komma nära vargar, älgar och bison att de bara får med päls i bilden”. Det är bättre att ge lite plats i bilden och låta den andas. Dimman som stiger över Yellowstone river blir till exempel en bra bakgrund till en nyfiken björn. Men börja med en plan.

Vill du plåta vargar ska du se till att lägga din tid vid Lamar Valley, en plats med mycket turister under sommaren men det är på vintern du ska besöka Yellowstone, då de mörka vargarna kontrasterar bättre mot snön. Men om det är bison du vill fylla minneskortet med är augusti bäst. Du vill se båda? Häng då med Yellowstone Safaris turer i SUV (från 5000 kronor; yellowstonesafari.com). ”Använd rejäla teleobjektiv och försök att förutse hur djuren kommer att röra sig”, säger naturfotografen Tom Mangelsen. ”Det behövs inte fler bilder på älgmular”.

Fågelinvasion
PLATS Bosque del Apache National Wildlife Refuge, New Mexiko
MOTIV Tranor, snögäss, flugsnappare, tangaror
Den årliga migrationen till Bosque del Apache National Wildlife Refuge är inte världens största räknat i antal fåglar, men tätheten av fåglar är otrolig: 13 000 tranor och 40 000 snögäss fyller himlen över de översvämmade fälten längs Rio Grande i New Mexico. Bästa tiden är mellan november och februari. De roliga är att täthet av fotograferande besökare är nästan lika hög, men bli inte avskräckt av deras kamoflagefärgade 600-millimetersgluggar. Utsiktsplattformen vid Bosque ger nästan samma närhet. Bor gör man bäst i budgetmotellen som ligger 12 mil från Albuquerque.

UV-paradiset
PLATS Stora barriärrevet
MOTIV Vikvalar, hammarhajar och gigantiska havsabborrar
Stora barriärrevet är inte bara världens största korallrev utan har också världens största undervattensdiversitet. Varje område av korallrevet bjuder på något spännande, från spektakulära vrak i södra delen till hammarhajar och minkvalar i revets yttre delar. En av de mest spännande platserna ligger flera mil norr om Cairns, i den norra delen av revsystemet. En av världens bästa UV-fotografer, David Doubilet, gillar Cod Hole där havsabborrarna är ”stora som Newfoundlandhundar” Intill . hittar du Pixie Pinnacle med drakfiskar, anemoner och hornkoraller.

Du hinner med båda platserna om du mönstrar på Spirit of freedom under tre dagar (10 000 kronor per person, och då inkluderas flyg från Lizard Island; spiritoffredom.com. au). Strömmarna är starka i området så viss dykerfarenhet krävs. Om du åker mellan september och början av november, då strömmarna är svagare, är det lätttare att få bilder av de gigantiska fiskarna. Gällande utrustning så är det Sea &Sea:s dyra UV-prylar som ger bäst resultat, men du kan spara en hel del (hela reskostnaden faktiskt) genom att köpa en kompaktkamera som tål lite vattentryck alternativt köpa engångskamera för en hundring.

FOTO Michael Poliza, istockphoto.com/seanmartin, Fredrik Schenholm & istockphoto.com/stetner

Läs fler artiklar från vår fotospecial här.

AV Ron Haggart | UR Outside nr 10-2009

Fotograf Ed Freeman arbetar på en bok om surfing trots att han inte surfat en enda gång i sitt liv. När han för några år sedan var på fotouppdrag på Hawaii träffade han några surfare på Oahus North Shore. Han fascinerades av ”den kraftfulla och intima kopplingen till naturen och den uppenbara faran”. ”Jag kände att jag ville göra något som var konst, inte dokumentärt. Jag ville att bilderna skulle visa hur surfing känns. Inte hur det är”, berättar Ed.

Freeman erkänner villigt att bilderna han skapade var ”photoshoppad halvvägs till döds”. Han satt många timmar vid sin dator och mejslade fram sina verk genom att kombinera flera olika bilder. I ett fall klippte han ihop en ”Frankensurfare” av några olika surfare. Två av de färdiga bilderna vann pris i den årliga tävlingen som anordnas av Photo District News, en av de ledande fototidningarna för proffs i USA.

När jag för några år sedan arbetade som bildredaktör på Outside (vår amerikanska systertidning. Övers. anm.) brukade jag titta igenom de vinnande bidragen i PDN. Jag letade efter bilder att publicera. Nu arbetar jag som frilansare men blir fortfarande exalterad när jag ser årets urval av bilder. När jag såg Freemans bilder nu i juni blev jag hänförd. Jag borde ha sett att det var montage ­- det finns en del uppenbara ledtrådar ­- men det gjorde jag inte. Jag såg surfare bemästra sex meter höga väggar av vatten och tänkte ‘de här är fantastiska’. Jag besökte Freemans webbplats och såg hans friskrivning om att skapa konst-bilder. Så jag gjorde det som så många andra gör idag: jag la upp en av hans bilder på min blog, aphotoeditor.com.

Freeman blev hårt ansatt, av bloggens läsare, och anklagades för att ha skadat och svikit sporten genom att fabricera bilder som kan tas för att vara äkta. Freeman svarade själv på kritiken i bloggen och när jag nyligen ringde upp honom vidhöll han sin åsikt. ”Jag är en konstnär” sa han till mig. ”Jag vill skapa fantastiska bilder, inte dokumentära … Jag bry mig inte om de är ‘på riktigt’ eller inte”. Det är ett vanligt argument i diskussioner som denna, och helt klart ett förståeligt sätt att resonera. Men något som glöms bort är att den skapade bildens värde är intimt förknippat med de ‘äkta’ bilder som bildkonstnären använder sig av. Det spelar ingen roll hur öppen man än är med sitt sätt att arbeta ­- fejkade bilder orsakar skada. De devalverar värdet på de fotografer som med stor kunskap och enormt tålamod fångar fantastiska bilder. Än värre ­ är att modern bildmanipulering ändrar vår inställning till verkligheten och vår villighet att tro på det vi ser i tidningar som Outside. Givetvis är det så att trovärdigheten inom fotografi alltid varit lite skakig. Uttrycket ”kameran ljuger aldrig” är i själva verket helt felaktigt. Kameran ljuger alltid. Ända sedan mediets födelse har fotografer förändrat sin bild av verkligheten med hjälp av olika objektiv, filmsorter och en uppsjö av mörkrumstrix. ”Man har alltid fifflat med fotografier” säger Hany Farid, som är professor i datavetenskap och som arbetar med digital rättsmedicin. ”Den digitala revolutionen har gjort det så mycket enklare att skapa sofistikerade och övertygande fejkbilder.”

I början av förra seklet arbetade fotografer för idéen att deras bilder förtjänade en plats på gallerierna tillsammans med målningarna. Liksom Ed Freeman använde dessa bildkonstnärer alla tillgängliga verktyg för att uppnå sina konstnärliga mål. 1932 skapades gruppen f/64 som en motaktion. Med Ansel Adams i spetsen förespråkade gruppen ”sann” fotografi. Ironiskt nog är Adams känd som en mästare i mörkrummet, där han använde sig av olika tekniker för att arbeta fram bilder som överensstämde med hans vision. Även den mest övertygade dokumentärfotograf har under årens lopp förförts av lockelsen att förändra en bild av kreativa eller rent kommersiella orsaker.

Klicka på siffrorna nedan för att fortsätta läsa artikeln, eller klicka här för att komma direkt till en kort historik över bildmaipulerandet.

AV Mats Petersson | UR Outside nr 10-2009

På min mage hänger en Olympus E-P1 PEN. Jag har visat upp den för några vänner och bekanta och alla säger direkt, ”åhh, vilken snygg kamera”. Olympus har lyckats. Deras hommage till framgångssagan PEN tar mycket av sitt yttre från sextiotalets kameror. Höljet är i matt metall och det passar bra ihop med de svarta och kromade detaljerna. Kameran är ganska tung, och det är något jag gläds åt som systemkameraanvändare. Allt för lätta kameror är svåra att hålla still, speciellt om man är ute och fotograferar i höststormarna. Den inbyggda stabilisatorn hjälper till. Reglagen är välplacerade, gedigna och föredömligt enkla att förstå sig på. På en kort stund har man lärt sig de nödvändigaste handgreppen.

Olympus E-P1 är en hybrid mellan en systemkamera och en kompaktkamera. Systemet kallas Micro Four Thirds och är utvecklat av Olympus tillsammans med Panasonic. Det ger oss användare en liten och smidig kamera med utbytbara objektiv och generellt högre bildkvalité än vad de flesta kompaktkameror kan producera. Det medföljande objektivet är en zoom, motsvarande 28-84 millimeter. Kameran har blixtsko, däremot ingen inbyggd blixt, vilket är dåligt. Mindre bra är också den långsamma autofokusen och den mörka skärmen. Men känslan man får av kameran och de vackra, tekniskt sett bra bilderna man får från den ger mersmak. Nära på full poäng.

Mer information finner du hos olympus.se.

Läs fler artiklar om foto här.

AV Grayson Schaffer | UR Outside nr 10-2009

1. Canon 7D Den allra nyaste systemkameran på marknaden är Canons 7D. Med tanke på numreringen: 7D, skulle man kunna tro att den precis som 5D har utrustats med en fullformatssensor. Men så är det inte. Däremot är den mindre sensorn så pass kaxig att den skryter med 18 megapixlar. HD-video? Jajamen.
Pris ej satt vid tillfället; canon.se

2. Sony DSC-HX1 Tio bilder per sekund, optisk zoom mellan 28 och 560 millimeter, HD-video och 224 graders panoramafunktion för bilderna från bergstoppen. Det enda vi blir ledsna över är avsaknaden av RAW-formatet.
6500 kronor; sony.se

3. Casio EX-FS10 Idag konkurrerar alla kompaktkameror med mobiltelefoner som iPhone. Det får den effekten att tillverkarna fyller dagens kompaktkameror med en otrolig mängd funktioner i ett litet skal. Den här 9.1-megapixelkameran från Casio skjuter otroliga 30 stillbilder och 1000 videobilder i sekunden ­ tillräckligt för att fånga en ballong som sprängs.
3799 kronor; exilim.se

4. Pentax Optio W80 Detta är en favorit bland dykande fotografer. Ett robust skal som håller vattnet borta så länge du inte går djupare än 50 meter och en supermakro-funktion underlättar fotograferingen av små havsdjur.
3700 kronor; pentax.se

5. Sigma DP2 Sigmas DP2 är en kompaktkamera som även de värsta kamerasnobbarna kommer att gilla. På något otroligt vis har de lyckats packa in 14.5 megapixlar och videofunktion i ett liten och robust skal. Den är något långsammare än systemkamerorna men har många andra fördelar.
8895 kronor; scandinavianphoto.se

6. Leica D-LUX 4 Precis som Sigman är detta en kompaktkamera som har en liten systemkamera inbyggd. Den saknar Sigmans stora sensor men tar igen på den snabba 2-2.8-glugg och den tyska ingenjörskonst som gjort Leica till kameravärldens BMW.
7995 kronor; fotovideo.se

7. Nikon D5000 Jämfört med D90 har vi här en betydligt billigare modell som dessutom presterar 12.3 megapixlar på en CMOS-sensor (det är den typ av sensor du helst vill ha), plus att den ger dig möjlighet att filma i Hd, vilket många kameror klarar idag. Vad saknas? Jo, en inbyggd motor som kan dra runt Nikons allra tyngsta objektiv.
7890 kronor; nikon.se

8. Pentax K-7 Det är en bit från den klassiska K-1000, men den nya K-7 ger 14.6 megapixlar inbakade i ett robust metallskal och de funktioner som du behöver. Bonus: HD-video.
13 495 kronor (inklusive 18-55mm); pentax .se

Läs fler artiklar ur vår fotospecial här.