Juryn som utser Sveriges och Europas äventyrare har börjat sitt jobb på jakt efter årets största prestationer. Här är de nominerade för de svenska utmärkelserna:

Årets kvinnliga äventyrare
Milo Dahlmann
- Två år lång segling till Antarktis.
Annelie Pompe
- Projektet DeepEverest (dyka längst ner, klättra högst upp).
Anneli Wester
- Bestigning av Musthag Ata, 7 516 meter, och tältning på toppen.
(Läs mer om Anneli i: ”Jag kan aldrig vinna något”).

Årets manliga äventyrare
Andreas Fransson
- First descent på Mount McKinleys sydsida.
Nicklas Lautakoski, Albin Isaksson och Alexander Gustafsson
- MC-­resa från Nordkap till Sydkap och bergsbestigningar under vägen.
(Läs om deras äventyr här.)

Läs mer på aretsaventyrare.se. Vinnarna utses på Vildmarksmässan i Älvsjö den 10 mars.

FOTO Glenn Mattsing

PLATS Biografen Grand i Stockholm
TID 19.00

Sedan juli 2006 har vi producerat 62 svenska utgåvor av Outside. Sammanräknat blir det totalt 5 976 sidor eller cirka 2,4 miljoner ord eller cirka 10 miljoner tecken. En ohygglig mängd information. Allt skall värkas fram, skrivas, ändras, korrekturläsas, tryckas och sedan skeppas ut till prenumeranternas brevlådor eller tidningsståndens hyllor. Oftast blir det rätt, då och då till och med intressant och någon gång emellanåt blir det artiklar eller notiser som man så här i efterhand är riktigt stolt över – eller åtminstone minns.

UR Outside nr 7-2011

Här är några milstolpar ur den svenska Outsidehistorien:

Juli 2006 Första numret med outriggerpaddlaren Jens Nordqvist på omslaget når de svenska tidningshyllorna.

Januari 2007 En uppkäftig Anja Pärson syns på omslaget en månad före VM i Åre. Anja tar sedan tre guld.

Juni 2007 Den numera obligatoriska orangegula ramen används för första gången.

Juli 2007 Våra amerikanska kollegor får se omslagsbilden på en springande Mats Andersson i förväg och säger: ”Ni gör som ni vill, men vi hade inte gjort så” och ”det ser ju ut som att farbrorn håller på att ramla omkull”. Vi körde bilden ändå och det numret är fortfarande en av våra bästsäljare.

Augusti 2007 Vi gör ett ”grönt” temanummer, såvitt vi vet som ett av de första svenska magasinen med ett sådant. Det skulle komma betydligt fler senare.

April 2008 Dagens Industris läsare får en 48 sidor tjock Outsidebilaga. På framsidan finns surfaren Adam Forslund på en kamel. Året därpå gör vi en ny DI-/Outsidebilaga men då med en futuristisk cyklist i vindtunnel som omslagsdragare.

Oktober 2008 Vi byter till den nya lite knubbigare Outsidelogotypen. I samband med det blir tidningen dessutom lite fyrkantigare och får en modernare form.

Februari 2009 Glenn Mattsing tar över som ny chefredaktör.

Mars 2009 Redaktionen flyttar till den charmiga takvåningen i Växjö där vi fortfarande huserar. (Chefredaktör Glenn finns numera både i Stockholm och i Växjö).

April 2009 Vi satsar på ett specialnummer av Outside som enbart handlar om träning. Tidningen som får det påhittiga namnet Outside Träning säljer slut och har återkommit varje år sedan dess.

Juli 2009 Har vi en artikel om att K2 är på väg att bli det nya ”Cirkus Everest” och just före pressläggning får vi reda på att Fredrik Ericssons klätterkompis Michele Fait förolyckats på berget.

September 2009 Skriver vi för första gången om SUPpaddling som förutspås bli nästa fluga (det gör den fortfarande).

November 2009 Vi summerar höstens ”Shishapannkakaaffär” där Annelie Pompe (frekvent synlig i Outside) av Janne Corax (lika frekvent synlig) anklagas för att medvetet ha bluffat om sin klättring på Shishapangma. Annelie klättrar vidare och nådde Everest topp nu i maj. Senast vi hörde något av Janne var han i Sydamerika och klättrade/cyklade. Detta är också första numret där iPhoneappar för outdoormänniskor börjar dyka upp.

December 2009 Vi rapporterar om att man bland annat i Mora och Funäsdalen börjat ta spåravgift av längdåkare. Friluftsaktivister skriker ”foul!” och menar att det är en inskränkning av allemansrätten. Frågan är inte avgjord ännu men ledamöter i Sundsvalls kammarrätt var på plats och inspekterade i Mora i maj och lovar ett beslut i god tid före skidsäsongen.

Januari 2010 I ett reportage från Vintersportcentrum i Östersund kallar vi dom för Sveriges hemliga vapen inför OS. Rätt eller inte: Sverige tog 11 medaljer varav fem guld i Whistler.

Februari 2010 Vi satsar på att puckelåkaren Jesper Björnlund skall bli en av OS-stjärnorna. Det blev han inte, inte den gången.

Mars 2010 Outside avslöjar att en ny tour av trailrunningtävlingar är på gång. Organisatören Erik Ahlström blir nerringd och ett år senare består touren av 17 deltävlingar med totalt nästan 20 000 startande. Outside Träning utkommer för andra gången och i den lyfter vi fram ”Sveriges mest vältränade doldisar”, superatleter med riktiga jobb och liv på sidan om.

Maj 2010 I ett långt reportage möter vi 13-åringen Jordan Romero som samma månad når toppen av Everest. Ett år senare når Robin Trygg samma topp som yngste svensk (24).

Juli 2010 Lance Armstrong pryder omslaget inför sin andra Tour de France-start efter comebacken (vid 38 fyllda). Man får nästan känslan av att det kan bli seger. Det blir till sist en betydligt blygsammare placering och Lance ställer slutgiltigt (?) hojen åt sidan.

September 2010 Vi rapporterar motvilligt om att Fredrik ”Frippe” Ericsson gått samma öde till mötes på K2 som hans klätterkompis Michele Fait ett år tidigare. En tung förlust.

Oktober 2010 Vår paddelfestival på Tjärö i Blekinge som vi arrangerade i samarbete med systertidningen Paddling blev en stor succé, och vi tvingas lova att arrangera den igen – det gör vi 2-4 september (tjarofestivalen.se).

November 2010 Vi lär oss namnet Jeff Novitsky för första gången: det är han som jagar Lance Armstrong och försöker fälla honom för doping.

Januari 2011 Chefredaktör Glenn tvingas erkänna att han får spö av en gammal gubbe. Det handlar om sprint, längdåkning och gubben, tillika omslagspojken, heter Thomas Wassberg.

Februari 2011 Vi presenterar ett tiotal nya gästbloggare på outsideonline.se och trafiken rasar i höjden samtidigt som konkurrerande friluftsblaskor närmast tycks försvinna från Internet.

Mars 2011 Årets Äventyrare, Ed Stafford, glider förbi vår monter på Vildmarksmässan och noterar att han är med på bild i tidningen.

April 2011 Serien ”Outside granskar det svenska friluftslivet” drar igång. Några av dem som granskas uppskattar inte tilltaget.

Maj 2011 Vårt fotoevent, Outside Exponerat, blir en succé. Ett 40-tal amatör- och semiprofessionella fotografer lär av och umgås med Felix St Clair Renard, Jens Assur och Björn Olin under en helg på Åland och kommer hem inspirerade och solbrända.

Juni 2011 Vi pusslar ihop jubileumsnumret som du håller i handen och planerar för de kommande fem åren. Är det något vi har missat eller varit dåliga på under dessa år? Skicka oss ett mail och berätta vad vi ska skriva mer om.

UR Outside nr 6-2011

Annelie Pompe – Toppade från nordsidan
Annelies ambition att bestiga Everest utan syrgas håll inte riktigt, men till toppen kom hon. Åtta timmar krävdes att forcera den sista sträckan från det tredje lägret på 8 300 meter, och veckorna innan hade teamet jobbat i djup snö och förbrukat mycket energi. På sin sajt rapporterar hon: 25 knop plus minusgrader gjorde världen kall och hård.

I början var det roligt och tufft. Men sen försvann näsan, sedan fingertopparna och tårna in i kyla. Det hjälper inte att röra på fingrarna längre och jag kan knappt hålla om jumarn och flytta karbinerna. Den kalla luften isar i luftvägarna och letar sig in i blodet och benmärgen. Jag huttrar av kyla. Det är i det här läget jag måste vända, eller använda syrgas. Jag vände mig om och ser in i Chhirings sneda bruna och oroliga ögon ”oxygen now, please?”

Jag nickar. Annelie är den tredje svenska kvinna (Renata Chlumska, Tina Sjögren, 1999) som har nått toppen av Everest och hon fortsätter nu sitt projekt Deep Everest: att nå längst upp på (Everest), och längst ner (161 meter ner i havet).

Anders Stävhag – Vände pa 7300 m
Nordsidan bjöd på tufft väder i år och på 7 300 meters höjd hostade Anders Stävhag från Östersund så mycket blod att han inte vågade gå högre.”Jag är inte bitter för att jag fick lunginflammation. Beslutet att vända var rätt, och berget finns kvar”, säger han. ”Om jag får klartecken från läkarna återvänder jag 2013, och fram till dess ska jag hitta på andra roliga expeditioner. Jag kanske följer med Ola Skinnarmo till Nordpolen, eller klättrar Denali i Alaska”.

Bengt-Göran Håkansson – Vände pa 7700 m
Med sina 54 år var Bengt-Göran Håkansson den äldste svensk på Everest denna vår. Tyvärr lyckades inte denna skåning nå toppen utan avbröt sitt försök innan Camp 4 på 7 700 meters höjd. ”Jag gjorde ett stort misstag och det var att jag tappade vikt”, säger han. ”När jag kom ner till Kathmandu vägde jag bara 72 kilo och hade tappat åtta kilo. Det är för mycket. Problemet är ju att aptiten inte är så stor där uppe och jag kräktes upp en del av det jag åt.”

Bengt har tidigare klättrat Kilimanjaro (5 892 m) och Kala Patthar (5 545 m) men är i övrigt förhållandevis ovan på hög höjd. Han hade tagit ledigt från jobbet ett helt år för att kunna träna och han hade också skaffat sig goda ekonomiska möjligheter till ledigheten efter försäljning av två fastigheter. Alla sponsorpengar gick till ett barnhem i Nepal. Han vill göra ett nytt försök men ”min fru hotar med skilsmässa”.

Robin Trygg – Yngste svensk på Everest
Ingen verkar ha haft en så lindrig klättring till toppen som stockholmaren Robin Trygg. ”Jag hade föreställt mig att jag skulle vara helt slut … *host, host* … men jag har känt mig stark och fräsch hela tiden”, säger han. ”På toppen hade jag till och med krafter att filma”. Med sina 24 år placerade han sig också i historieböckerna som den yngste svensk på Everest.

Med sig i baslägret hade han Everestveteranen Oskar Kihlborg som dessutom hade lånat ut sin dunoverall som han själv använde då han som förste svensk stod på toppen av Everest 1990. ”Jag tror att det var tur att jag inte tog den för det var kallt på toppen. Den läckte en hel del – det var mer silvertejp än dun i den”, säger Robin som firade sin toppbestigning i Kathmandu med ”att använda en riktig sittoalett.

Man behöver inte fira så mycket för man är glad av att bara leva”. Senare i år kommer en dokumentärfilm i TV4 Fakta om Robins klättring. Men den kommer inte bara att handla om hans toppbestigning. ”Vi vill visa de riktiga hjältarna, som Apa Sherpa, som har varit uppe 21 gånger”, säger han. ”Det är inte många västerlänningar som skulle komma upp utan sherpas”.

Raul Helander – Toppade från sydsidan
Den tredje svensk som toppade Everest i år var mycket hemlighetsfull. Precis innan tryck fick vi veta att stockholmaren Raul Helander, 47, hade nått topppen den 20 maj som enda svensk i en grupp arrangerad av nepalesiska Himalayan Ascent. ”Han ville nog hålla låg profil för att han bestämde sig så sent inpå, i mars”, säger medarrangerön Michael Zettergren på svenska Adventure Lovers.

Raul lämnade baslägret den 17 maj tillsammans med tre australiensare och nådde toppen tre dagar senare. Han använde syrgas. Han har tidigare bland annat bestigit Lobuche (6 119 m) och klättrat på Cho Oyu, men fick avbruta på grund av laviner.

Niklas Hallström – Nära utan syrgas
Niklas Hallström, Jönköping, har en hel del imponerande expedition bakom sig (Makalu 8 462, Sveriges 12 2 000-meterstoppar på 12 dagar) så det var inte så förvånande att han helt plötsligt dök upp på vår radar. Denna gång var han på jakt efter Everests topp – utan syrgas. Tyvärr krånglade hans mage och han tvingades vända. Men vi är säkra på att vi kommer att få se mer av Hallström.

Svenskar på Everest Mikael Reutersvärd, Oscar Kihlborg(1990), Lars Cronlund (1991), Göran Kropp (1996, 1999), Renata Chlumska, Tina Sjögren, Thomas Sjögren (1999), Magnus Flock, Mattias Karlsson (2005), Johan Frankelius, Fredrik Sträng, Martin Letzter, Olof Sundström, Tomas Olsson (2006), Johan Ernst Nilson (2007), Peter Adolfsson (2010), Robin Trygg, Annelie Pompe, Raul Helander (2011)

11 procent mindre mjölksyra fanns i snitt bland testarna som andats genom näsan.

38 procent mindre mjölksyra och 10 procent lägre puls visade testet när Clas Björling cyklade på 295 watts belastning.

4 av 10 klarade att cykla med högre belastning vid näsandning jämfört med munandning.

BILD: Annelie Pompe på Kilimanjaro.

Anders kom till 7 360 meter. Resten av gruppen är nu på väg upp någonstans över ABC. Så här skriver Annelie på sin blogg:
Eftersom vårat acklimatiseringsschema ligger ett snäpp före de flesta andra har vi haft lite eller ingen kontakt med andra expeditioner. Faktiskt har det känns som vi haft berget för oss själva. Vi har mest träffat på Sherpas och några få andra expeditionsmedlemmar. Tills nu. När vi gick upp mot ABC igen mötte vi små horder av människor som gick på led nerför glaciären. Många är trötta och vid branta passager blir hälsningen bara ett ”heeh” och kanske en nick. Nu andas vi lite mer än vanligt och väntar på väderrapport. Som vanligt.

På sydsidan har Robin Trygg, 24, nått toppen av Everest (03:30, 13 maj) som den yngsta svensk genom tiderna och han har nu påbörjat sin nedstigning. Han har rapporterat god fysik under hela expeditionen och deras fart uppför berget har varit hög. När vi talade med Robin berättade han att han planerade att använda Oscar Kihlborgs dunoverall som användes vid den första, svenska Everestbestigningen 1990. Oscar har dessutom varit på plats i baslägret för att assistera Robin.

På sydsidan finns också skåningen Bengt-Göran Håkansson som enligt den sista rapporten har avancerat upp till camp 2, kanske högre. Så skriver han på sin sajt:
Vi befinner oss nu i Camp 2 och skall tidigt tisdag morgon upp till Camp 3 – - 7450 m. Tidigt onsdag natt skall vi upp till Camp 4 på höjden 7950 m. Där vilar vi 4-5 timmar och gör sedan toppförsök.Vi har använt syrgas från Camp 3 och vi beräknar att nå toppen tidigt torsdag morgon.

Läs mer om svenska toppbestigningar i Himalaya.

Foto: Annelie Pompe

Annelie som hade ambitionen att klättra nordsidan utan syrgas blev tvungen att ta hjälp av extra syre när höjdsjukan gjorde sig påmind och hon började få illusioner.
Men en bit in i natten är det illa. Huvudvärken är värre och jag pratar med en gammal man i tältet som sitter på en stol vid en sjö. Det är inget konstigt med en sjö i tältet, vilket inte är ett bra tecken. Jag tror jag pratar högt, men Chhiring verkar inte höra. Jag diskuterar sjöhästar med mannen, och minns att jag vaknar helt när jag säger ”allt kommer försvinna”. Illusionen försvann. Jag sätter mig upp med huvudet och huvudvärken i händerna. AMS kan förvärras snabbt och leda till något värre. Jag vet vad som måste göras. Istället för att väcka Chhiring vrider jag på syrgasen till 0,5 liter per minut och sätter masken för ansiktet. Djupa andetag. Det smakar läder från masken, men syrgasen är smaklös. Efter några minuter blir allting klarare, mjukare och huvudvärken mattas.

På sydsidan har Robin Trygg tagit sig upp till Camp 1 och skrev i sin blogg den 30 april att han hoppas på att kunna avancera till Camp 2 och 3 inom kort. ”Lyckas vi med det går vi sedan åter ner till camp 2 för övernattning innan vi tar oss ner till baslägret för att endast ha en push till toppen av Everest kvar!”.

Läs tidigare rapport

Anders blogg

Annelies blogg

Robins blogg

Se inslaget

Se tidigare inslag på TV4Play

Läs senaste rapporten från nordsidan

Läs intervjuer med alla svenskar på Everest i marsnumret

Det var på vippen att vi fick vänta en vecka till på att ta oss in i Tibet. Men genom hårt arbete, lång väntan och oerhört bra kontakter lyckades våra expeditionsledare få in oss som den första Everestexpeditionen i Tibet i år. Det var en speciell känsla att åka genom städerna Nyalam och Tingri på väg till baslägret och knappt se andra västerlänningar. Vi pratade om att vi måste vara ett vårtecken för tibetanerna. Acklimatiseringen gick långsamt och varsamt. De första 5000 meterna är oerhört viktiga, är man inte acklimatiserad då kan man få stora problem högre upp på berget.

När Chhiring Dorje Sherpa, expeditionens ledare som toppat ur Everest tio gånger, ropade ”Everest” vid ett krön såg jag förälskelsen i medlemmarnas ögon. Inte minst hos Annelie Pompe och Anders Stävhag. De satt bara tysta och blickade upp mot världens vackraste berg.

Efter en skumpig bilfärd den sista biten in mot baslägret anlände vi så slutligen. I baslägret fanns det mesta, till och med en ”Welcome”- matta i kökstältet. Resten av baslägret var helt tomt, förutom några kinesiska militärer som nyfiket följer våra aktiviteter med kikare.

Nu väntar tre-fyra veckor med acklimatiseringsvandringar innan de gör själva toppattacken någon gång kring den 20 maj. Den senaste rapporten är att de vandrat upp till interim camp som ligger mitt emellan basecamp och advanced basecamp.

Anders och Annelie kommer att attackera från nordsidan, Robin från den vanligare sydsidan med hjälp av Oskar Kihlborg som toppade Everest redan 1990. Han kommer att följa Robin från baslägret.
Robin och Anders kommer att använda syrgas, vilket Annelie avstår ifrån för att kunna bli den människa som dykt djupast och klättrats högst med egen kraft. Hon kallar projektet Deep Everest och Everest är den första delen av projektet. När vi frågade henne om riskerna med att klättra utan syrgas, och när hon skulle kunna tänka sig att använda Anders Stävhags syrgas, svarade hon:
”Låna? Då måste jag ju lämna tillbaks den? Jag tror Anders vill ha sin syrgas för sig själv. Min vän och sherpa kommer att bära syrgas för nödsituationer. Jag kan tänka mig att börja andas syrgas istället för att förlora fingrar, tår eller livet. Ingen topp är värd att riskera kroppsdelar eller liv för”.

Både Annelie och Anders är på väg till basecamp och förväntas nå fram på lördag. De har påbörjat sin acklimatisering - varit upp på 5 000 meter. När Outside fick tag på dem vilade de ut på 4275 meter och försökte hämta sig efter magsjuka. ”Annelie är den enda som har klarat sig”, sa Anders. ”Det kanske beror på att hon är vegetarian”.
Robin är precis nerkommen från acklimatiseringstoppen Island Peak, 6 189 meter över havet. Det var från början tänkt att Robin skulle ha klättrat Everest redan 2010, men pengarna räckte inte. I år är han uppbackad av både TV4 och Expressen. Addnature har hjälpt honom med produkter. Bakom sig har han klättringar på Elbrus, Kilimanjaro och Aconcagua, men han hävdar att han inte har Seven Summits i planerna. ”Jag var inne på det först, men nu vet jag inte. Jag tror inte att det är så svårt som många vill få det att vara”.

Vi kommer att följa utvecklingen på nord- och sydsidan så gott vi kan under säsongen. Vi hoppas att kunna göra regelbundna intervjuer med dem, så länge det går. Men det finns hinder vi inte tänker på i Sverige.
”Jag fick också veta ikväll att det är strängeligen förbjudet att koppla upp sig mot Facebook i det här landet, fråga mig inte varför och det är mycket som är märkligt och annorlunda här. Jag är här endast för att bestiga ett berg och det gäller att bita sig i tungan i vissa lägen”, säger Anders. ”En kille från Österrike som tillhörde en expedition skickade militären hem och direkt ut ur landet utan pardon, enbart för att han hade varit för högljudd vilket inte passade sig”.