Rubriken är kanske lite av en hädelse i fridykningssammanhang – med det är faktiskt roligt att andas under vattnet för omväxlings skull! I Egypten och Thailand och till viss del i Sverige var det vardagsmat för några år sedan. Att befinna sig under vattnet kändes lika normalt som att befinna sig på land. Att andas [...]

Läs hela artikeln

100 meter är ett magiskt nummer. Det är det djupaste fridyket någonsin i svenska vatten och det var ett av mitt livs bästa dyk. Kanske blev dyket så bra för att allting ovan ytan var så kaotiskt. Det gick stora vågor på Gullmarsfjorden och blåste hårt samtidigt som strömmen drog i dyklinan. Båtmotorer och högljudda [...]

Läs hela artikeln

Du behöver vara stark, ha en utmärkt syreupptagningsförmåga, fysisk flexibilitet och bra öron samtidigt som du ska kunna minska på syreförbrukningen, komprimera lungorna och hålla andan. Utanpå detta måste du ha ett psyke av stål – Om du vill bli en bra fridykare, alltså. Fridykning är en underbar sport som dessvärre är lite knepig att [...]

Läs hela artikeln

Hemligheten med mitt djupaste fridyk till 92 meter berodde inte på min träning. Det berodde inte på en ny utrustningsmanick, lång andhållning eller simteknik. Jag hade ändrat en liten del av min attityd – jag var inte längre rädd för att dö. Inte för att det finns någon större risk för att dö i fridykning. [...]

Läs hela artikeln

Plötsligt vaknar jag upp någonstans i Sinaiöknen. Den vanliga flygplanskoman som infinner sig av för många vakna timmar på obekväma fåtöljer börjar lätta. Utanför det öppna bilfönstret svischar allting förbi i platt och sandfärgat, några klippiga sandstensformationer, skräp, en kamel, en beduin. Overkligt. För några veckor sedan tittade jag ut över Himalayas bergskedja. Nu ser [...]

Läs hela artikeln

Vandringen ner från ett insnöat Everest basläger bjuder på blöt lervälling blandat med jakbajs på hala stenar, regn och hagel. Lagom till den blommande rhododendronskogen spricker vädret upp och allt blir fantastiskt vackert den sista dagen ner till Lukla. Det känns overkligt att den karga naturen i baslägret så snabbt förändrats till regnskogsliknande klimat. Men [...]

Läs hela artikeln

Halvvägs uppför en (vanlig) backe inser jag att det är kört. Det är just en vanlig backe, fast på relativt låg höjd, knappa 4000m. Det är ca 1300m lägre än mitt tälthem i Everest basläger och bra mycket lägre än Lhotses topp, och jag borde återhämtat mig här. Men mina ben känns som nepalesiska nudlar, [...]

Läs hela artikeln

Mitt västerländska baslägersällskap visar sig vara italienaren Marco. Jag kan inte ta ögonen från hans fötter. Marco har inga tår kvar sedan han förlorade dem på K2 för två år sedan. Fötterna har krympt från storlek 42 till kanske 38 och ser så stumpiga ut som man kan förvänta sig. Han berättar vilt och italienskt [...]

Läs hela artikeln

Att landa i Kathmandu är numera som att hamna i ett andra hem. Jag möts av välbekant varm luft och Kathmandus karaktäristiska dammigt kryddiga doft, folk överallt på gatorna och ljudet av tutande bilar. En god vän och Sherpa möter mig vid flygplatsen och tar mig direkt till sin familjs stora hus där jag finner [...]

Läs hela artikeln

Det farligaste på hela expeditionen är att befinna sig i Kathmandu. Särskilt bakpå en motorcykel med en Sherpa som chaufför. ”What about helmet?” frågar jag innan jag klättrar upp bak på motorcykeln. ”No problem, only the driver needs helmet” ler Ngawang Sherpa betryggande. Enligt Nepalesisk lag är det bara föraren som behöver hjälm. Jag åker [...]

Läs hela artikeln