Det är en blandning. Ta det bästa från landsväg och mountainbike och du får cyclocross. En hybrid som gör att säsongen blir lång. För oavsett om du vill klippa en vätternrunda eller forcera snömodden i december har du ett verktyg som fixar både och. Hala och blöta underlag är inga problem. Skulle du sedan vara av uppfattningen att vanliga cykellopp är lite väl enformiga, bara trampa, trampa, ja då kommer du att finna cyclocross betydligt mer varierande.

AV : Niklas Östberg, Foto : Jahn Ekman/SFF, Ur Outside nr 8 2012

Det handlar givetvis till stor del att få upp en hög fart, men det finns mer. Olika underlag, utförsåkning, forcera tuff terräng, moment där du ska lyfta cykeln (ja det är därför kablarna oftast är dragna på ovansidan av ramen). Och som publiksport har cyclocross en klar fördel gentemot klassisk landsvägscykling: du slipper vänta i fem timmar, och får mer action.

”Det är en slags stadionvariant av cykling, banorna är korta och kompakta, runt tre kilometer och tävlingarna brukar pågå i ungefär en timme”, säger Henric Öijer som startade cyclocrosscupen.

Det som fick Henric att intressera sig för cyclocross var en tävling som arrangerades i Falun. Han tyckte att tävlingen var så kul att han helt enkelt ville ha fler och när han hörde sig för märkte han att den önskan även fanns hos ett flertal andra. Premiäråret blev det sex tävlingar. I år kommer det att vara elva. Varför cyclocross?

”Det är en skön blandning av olika sorters cykling och det handlar inte bara om kondition, det är mycket teknik också”, säger Henric. Det man kan säga om cyclocrossen är att upplägget påminner lite om crossfit, det är kort men intensivt. ”Att träna cykelkross ger en bra teknik på cykeln och det är väldigt ansträngande jämfört med vanlig landsväg då du har en väldigt hög puls under den timme som tävlingen pågår”, säger han. Första tävlingen i årets cyclocross-cup avgjordes den 22-23 september i Branäs.