Få inom matbranschen har den stjärnstatus som 36-årige Jamie Oliver. Få, om ingen, har förändrat britteras syn på deras egen kosthållning som han. Med sitt nya program, Food Revolution, ger han sig utomlands för att visa världen baksidorna med processad mat och med ambitionen att få oss tillbaka till köket. Det han lär sig är hur svårt det är att få oss att ändra på våra recept.
”Kolla!”, säger han. Han håller upp en telefon med en krossad display. Det jag ser på bilden bakom den spruckna plasten är något väldigt konstigt. Det är en bild hämtad från internet som visar två gigantiska får med så mycket päls att man skulle kunna förväxla dem med ullmammutar. Fåren kommer från Skottland, men man hittar dem inte skuttandes omkring på höglandet. På bilden står de vid en strand full av drivved. De kallas North Ronaldsayfår och är delvis förvildade.
Med en skolpojkes entusiasm berättar Jamie om fåren som vandrar stränderna upp och ner på Orkneyöarna. Det som intresserar honom mest är deras kost. ”De äter bara havsväxter, så deras näringsintag är through the fucking roof”, säger han. ”Sjögräs och havsväxter är mer eller mindre supermat”. För inte så länge sedan blev Jamie så fascinerad av dessa kelpätande bestar att han flög upp till North Ronaldsay, som är den nordligaste av Orkneyöarna, för att titta närmare på fåren.
En lokal slaktare styckade och preparerade ett får till honom, och med lite hjälp av whisky, så klart, trollade de ihop en storlagen måltid. ”Den blev otrolig”, säger han. För snart ett decennium sedan blev Jamie ”Den nakna kocken”, en rufsig yngling som trummade på grytorna och körde omkring på vespa. Han gjorde sig en förmögenhet samtidigt som han omvände människor till att tycka att det var coolt att kunna tillaga en perfekt grillad kyckling.
Det skedde en global föryngring av matrörelsen. Kockar blev helt plötsligt som rockstjärnor och Jamie var helt plötsligt Billie Joe Armstrong. Jamie skulle ha kunnat glida in i en bekväm roll som chefskock med kändisskapet som bränsle: öppna ytterligare en restaurang, skrivit ytterligare en kokbok, gästa någon talkshow och laborerat med spektakulära muffins. Istället blev han en frontfigur till något som man kan tycka inte ska behöva någon marknadsföring: Den hälsosamma maten.
Helst av allt vill han att barn börjar äta hälsosamt. I den Emmy-vinnande serien Jamie Oliver’s Food Revolution, som hade premiär förra året, är det inte kocken som är naken, utan skolmaten som erbjuder skolbarn en mängd processad mat och knap- past en morot i sikte. I serien förespråkar Jamie något som man kan tycka är solklart och mycket enkelt: Låt oss skapa smartare, starkare och mindre sjuka barn genom att förbättra skolluncherna. Låt oss ge dem frukt och grönsaker.
Dra ner på socker och stärkelser. Och låt oss lära dem hur man lagar mat. Detta är väl något vi alla kan skriva under på, eller? Nä, tydligen inte. Som tack för hans goda intensioner hamnade han i en hel del problem. Under första inslaget, som utspelar sig i amerikanska Huntington, West Virginia, gick han rakt in i en vägg av opposition och apati. Byråkrater som inte ville förändra. Föräldrar som inte verkade bry sig. Tv-profiler som hindrade hans väg. I samband med den första sändningen bjöd David Letterman in honom till Late Show och kallade honom mer eller mindre för idiot.
Till den andra säsongen tog han sig an skolor i Los Angeles. Reaktionerna blev ännu värre och han vägrades helt enkelt inträde. För att visa hur mycket socker skolbarnen får i sig under en normal skolvecka bara genom jordgubb- och chokladdryckerna fyllde han en skolbuss med socker. ”Om inte det gör folk upprörda vet jag inte vad som hjälper”, säger Jamie. Kanske är inte supersized yankees så glada åt att bli uppläxade av någon charmig kändiskock från overseas.
”Alla talar om förändring”, säger han. ”Men förändring är något som är svårt att få till”. Jamie är den första som erkänner att projektet inte riktigt blev den succé som förväntades. Men han är van vid motgångar. Som barn kämpade han med dyslexi och hans val att studera mat föll sig naturligt för det var bara då han inte kände sig bortkommen och malplacerad. ”Så här var det”, säger han.
”Småstadkille från en by. Älskar mat. Behöver speciallektioner i skolan. Strular till allt, förutom matlagningen. Drar till London för att plugga. Får högsta betyg för första gången. Skaffar självförtroende. Förvirrande. Vid 21 års ålder är jag chef på en av Londons bästa restauranger”. Detta var den lilla restaurangen vid vattnet som serverade italienskt och som introducerade färska örter och olivolja av kvalitet i den brittiska gastronomin.
Så en dag 1997 fick restaurangen besök av ett filmteam. Jamie skulle egentligen inte ha varit på plats men hoppade in för en kollega. ”Helt plötsligt hamnade jag i en dokumentär och dagen efter ringde folk som galningar. Tre olika produktionsbolag frågade om jag var intresserad av att göra ett eget matprogram”. Den nakna kocken var född. Titeln syftar på hans avskalade och enkla recept.
”Och när jag var 24 hade jag tjänat 20 miljoner kronor, sålt fyra miljoner böcker och jag fattade inte vad fan som hade hänt”. Efter Den nakna kocken och alla tv-program diskuterade han med sin far om all dynga som brittiska studenter stoppade i sig. ”Min pappa sa ’Handling väger tyngre än ord. Kör’”. Med de orden i bakhuvudet skapade han Jamie’s School Dinners, en dokumentär från 2005 om den sorgliga maten i skolan.
Det blev succé och han presenterade kort därefter kampanjen Feed me Better som inspirerade regeringen till en fond med syfte att förbättra hälsan hos brittiska skolbarn. Enligt Jamie fanns det bara ett land som behövde mer hjälp med sin kosthållning än England: USA. Därför gjorde de en copy-paste på det brittiska programmet och försökte hitta en amerikansk motsvarighet. Men projektet gick sådär. ”Ingen hade modet att ta tag i detta projekt tillsammans med mig”, säger han.
”Jag kände också att tv-bolagen var rädda för att skrämma bort potentiella annonsörer”. 2009 presenterade han idén till Ryan Seacrest på amerikanska Idol. Han gillade idén men tyckte att Jamie skulle vara värd. Med Obama på plats kände Jamie att ”Amerika var i ett unikt stadium av öppenhet”. Oavsett hur serien Food Revolution får fäste runt om i världen kommer Jamie att jobba med dessa frågor. I juli skickade jag ett mail till Jamie och undrade hur det gick och om det kommer en tredje säsong av serien. ”Tv som verkligen är reality, tv som vågar sticka ut och tv som berättar sanningen kommer alltid att ha en framtid.”
Läs även övriga artiklar ur serien:
Drömjobb – Paolo Roberto • Drömjobb – Ola Skinnarmo • Drömjobb – Anna Jansson • Drömjobb – Adrian Nordenborg • Drömjobb – Tim Ferriss • Drömjobb – Mike Rowe
Prenumerera på Tidningen Outside idag! 
