» I fokus

Ska man få tjäna pengar med hjälp av allemansrätten? Det är frågan som både debatteras och utreds nu.

AV Glenn Mattsing, UR Outside nr 8-2011

Det råder intressekonflikter i markerna. De senaste åren har vi rapporterat om diverse konflikter rörande kommersiell verksamhet där det råder allemansrätt. I december 2009 skrev vi om Mora kommun som fick ta emot kritik för sina avgiftsbelagda skidspår som delvis sträckte sig genom skog där allemansrätten gällde. ”Man får inte ta betalt där allemansrätten råder”, löd kritiken.

Den senaste debatten, som blossade upp under juli, handlar mer om markägarna och eldas på av LRF (Lantbrukarnas Riksförbund). I november beräknar Naturvårdsverket vara klar med sin översyn av just allemansrätten och innan den är klar pågår så klart lobbying. På sin sajt förklarade LRF genom förbundsordförande Helena Jonsson och sin chefsjurist Fredrik Bonde, att: kommersiell verksamhet ska knoppas av från allemansrätten genom en bestämmelse i lag.

De menar att allemansrätten har missbrukats frekvent och att de har sett en ökning under de senaste åren. ”Det handlar om olika former av näringsverksamheter där basen utgörs av tillgång till någons annans mark, vatten eller råvaror”, skriver de. Deras exempel: bär- och svamplockning, ridning, natur- och vildmarksturism, forsränning och terrängcykling.

Det här fick Ekoturismföreningen att reagera. I en insändare i Sydsvenskan den 15 juli skriver ordförande Ulf Lovén: ”Under den senaste tiden har LRF, inte minst via sin chefsjurist Fredrik Bonde, valt att blanda samman svensk naturturism med skandalomsusad, oseriös och storskalig bärplockning med gästarbetare från andra sidan jordklotet …”

I praktiken kan en lagändring av den typen slå undan benen för framtida naturturism anser de och ger ett exempel: ”När Vildmark i Värmland arrangerar en flottfärd skulle de behöva avtala med alla markägare som passeras längs Klarälven”, säger Per Jiborn, märkningsansvarig för kvalitetsmärkningen Naturens Bästa som är kopplad till Ekoturismföreningen. ”Det är över tusen stycken!”

Han anser att LRF:s förslag är ”en illa utvecklad pappersprodukt” och att det växande missnöjet från markägarna helt enkelt är fel. ”Enligt en artikel i deras egen tidning ATL den 18 maj förra året var det bara en femtedel som vill begränsa allemansrätten och enbart en procent av de tillfrågade i undersökningen ansåg sig ha problem med gruppturism och tältning”, säger han.

Tomas Magnusson, vice ordförande på LRF säger med en något mer reserverad ton: ”Vi har inga ambitioner att hindra turismen. Men var det tänkt från början att allemansrätten skulle … vänta, jag ska bara flytta traktorn för regnet hänger i luften … vänta … var det tänkt från början att flera hundra skulle plocka bär, att tyska turistföretag skulle slå sig ner och hävda allemansrätt. Nu vill vi pröva var gränsen går”.

Tomas anser också att om ett företag ska bedriva turismverksamhet på hans mark är det rimligt att företagen tar kontakt. I fallet med Vildmark i Värmland har de avtal med alla markägare som berörs i samband med i- och urstigningar av flottarna. Men hur är det i stort?

”Vi kan säkert hitta några av våra 80 medlemmar som inte följer det här till 110 procent”, säger Per. ”Men när det gäller nedskräpning tror jag att främst privatpersoner är ansvariga. Jag tror också att det är principiellt – man ska inte tjäna pengar på annans mark”. ”Nja, kanske det. Det är nog inte otänkbart att någon markägare stör sig på det”, svarar Tomas.

Vad säger då lagen idag? Det finns ett tidigare fall – det så kallade forsränningsmålet från 1996 – där Högsta domstolens slog fast två saker: 1) Allemansrätten kan utnyttjas kommersiellt. 2) Markägaren behöver inte acceptera skada. Öppet för tolkning minst sagt. Vad LRF nu vill göra är att se var gränsen går för kommersiellt nyttjande av marker. Kanske är det också så att LRF inte längre tycker att det sunda bondförnuftet finns i tillräcklig utsträckning.

FOTO Jocke Lagercrantz

Granskning av friluftslivet
I nästa nummer publicerar vi den fjärde och sista delen i vår granskning av det svenska friluftslivet. Läs även tidigare artiklar i serien:
[Outside granskar] #1: De årliga statsbidragen
Outside tar ett rejält grepp om det svenska friluftslivet och kommer i en serie artiklar vända på en rad olika stenar inom ämnet. Vi börjar med att syna statens stöd till friluftslivet och hur det fungerar med de årliga statsbidragen.
Klicka här för att fortsätta läsa artikeln, eller läs även:
[Outside granskar] #2 Från benlindor till kitesurfing
Det svenska friluftslivet har genomgått en stor förvandling de senaste 20-30 åren. Outside skildrar vägen från idealism till kommersialism, där naturen gått från att vara en fristad för renläriga asketer till en arena för upplevelser.
Klicka här för att fortsätta läsa artikeln, eller läs även:
[Outside granskar] #3: De svenska nationalparkerna
Har våra nationalparker fått en roll som museum? Det menar vissa. Nationalparkerna ska vara det bästa Sverige har och det är många som vill kunna dra nytta av den statusmarkören. Det råder delade meningar om hur resursen ska nyttjas. Men en sak är säker: Saker och ting förändras i den svenska terrängen.
Klicka här för att fortsätta läsa artikeln.