Dagen därpå lärde vi oss mer om dessa speciella egenskaper när vi for iväg för att träffa Strels läkare, bioterapeuten vili Poznik, i hans hem och mottagning utanför Ljubljana. tyvärr kunde vi inte fråga Poznik vad en bioterapeut var, eftersom doktorn själv, trots sin specialisering på att nyttja kosmiska energier för att mota bort sjukdomar som till och med modern sjukvård har misslyckats med, blivit tvungen att åka till sjukhus med sin dåliga mage. Klinikens olika rum översvämmades av magiska maskiner som surrade rofyllt. Senare fick jag veta att dessa var inspirerade av Sigmunds Freuds kollega, Wilhelm reich, som konstruerat apparater för att ackumulera orgonenergi. innan han åkte i fängelse 1956, efter att ha trotsat domstolens förbud att distribuera sina maskiner, skulle reich ha upptäckt denna kosmiska energi som han kallade orgon.
Han byggde apparater för att överföra energin till sina patienter medan de satt i specialbyggda lådor och bekämpade cancer och byggde upp sin ”orgiastiska potential”. När vi kom tillbaka till bilen frågade min fru återigen Strel hur det fungerade. vi hade druckit några flaskor vatten som såldes av Pozniks, en produkt som Strel hoppades kunna lansera i USA. det smakade som klorin och hade särskilda nummer stämplade på etiketten. ”Men hur kommer informationen in i glaset”? undrade Lisa. ”Hur fångar man in den”? Strel hade blivit trött på vår okunnighet. ”du Lisa, är bara en okunnig kvinna”, sa han. ”det skulle ta dagar att förklara detta för dig. det är bara inte möjligt” .
Så, visst kan Martin Strel bära sig åt som en stor skit. och jodå, jag träffade många av hans landsmän, särskilt bland de yngre, som tröttnat på att han lanserades som Mr Slovenien och som tyckte illa om hans supande. när allt kommer om kring ligger landet i toppskiktet i Europa vad det gäller antalet alkoholister. Man kallar honom Plavni Les ”drivved” på slovenska. Men när man skärskådar Strels bragder och de vatten han doppat sig i, kommer man inte ifrån att han har utsatt sig för ideliga faror. Yangtze med sina lik och sina döende arter, är en av de mest förorenade floderna på jorden. i den simmade han 51 dagar, tio timmar om dagen. detsamma gjorde han i Mississippi. och så var det då Amazonfloden.
Jag struntar i vilken duktig simmare du själv är eller vilken tönt han är; var och en bör betrakta dessa 66 dagar med vördnad och respekt. någonstans nedströms på denna förtvivlans resa mot en i framtiden alltmer förstörd regnskog, transformeras den lidande Strel med den oumbärlige Maringouin vid sin sida, från ”Fiskmannen” till Kung Lear, förblindad av stormen men klarsynt till sist. Han simmar på, trots alla försök att stoppa honom, bara för att rädda floden. Detta är vad han gör, sådan är han och hans envisa strävan att fortsätta trots att han blivit stum, inte kan äta själv, inte kan gå, detta är hans och flodens enda chans. Det är svårt att uppskatta Strels inflytande på de floder han är ute för att rädda. Ökad medvetenhet är svår att mäta.
Vi såg inte det växande intresset över världen när rapporteringen om hans bemödanden förändrades från avdelningen veckans skämt till att handla om viljans seger. vi påmindes inte om att regnskogen behövde vår hjälp, av en ensam, ohyfsad karl som gjorde det omöjliga. Han överlevde när alla slog vad om att han skulle dö, han tog sig obevekligen centimeter för centimeter närmare Amazonflodens mynning. Men varenda människa i Slovenien blev påmind. och tack vare täta uppdateringar i BBC tv och andra mediekanaler kände de flesta i Europa till Martin Strel. Så när jag fick höra att Norge nyligen hade avsatt fyra miljoner per år för att bevara regnskogar, började jag undra.
En högt placerad tjänsteman på utrikesdepartementet i Norge förnekar naturligtvis alla samband och säger att simningen ”inte hade någon inverkan på det norska beslutet” Emellertid var Strel i flera månader liktydigt med regnskog. Hans simning visades på norsk tv, det skrevs om honom i tidningarna och han var förstasidesstoff när han simmat i de norska fjordarna. de såg vad vi missade: Martin led, skogen led. Skogen led, Martin led. Norge bidrar till att rädda regnskogen. Martin Strel fick dem att göra det.
Foto istockphoto.com/brasil2
Läs även: Bilringaren om Wells Towers resa flytandes på ett bildäck genom Florida.

Prenumerera på Tidningen Outside idag! 

En oerhört imponerande simmare och det är fantastiska simprestationer han har gjort. Jag såg en film på Youtube där han simmade med simfenor. Var det bara på filmen eller har han haft dem på när han simmat längs floderna?
mvh
Jörgen
Hej Jörgen
Jag mailade Strel-gänget för att undersöka saken. Här är svaret:
HI Glenn,
Good to hear from you.
Martin does use fins, different ones and at different times. He does not
swim with them all the time, but occasionally. It hurts a lot to have them
on for 10 hours a day.
Thanks
Borut Strel, Project Manager