Han är något fet och mer än lovligt oförskämd (och han dricker som en fisk). Men långdistanssimmaren Martin Strel har blivit världens mest osannolika filantrop och han har gett sig den på att rädda jordens smutsigaste floder genom att simma i dem.

AV W. Hodding Carter | UR Outside nr 1-2010

Jag trodde att han skulle klä av sig naken. Det var därför jag, trots allt folk som promenerade utmed Bledsjön i nordvästra Slovenien, snabbt slet av mig tröja och jeans för att inte vara sämre. Det var inte förrän han räckte mig en handduk så att jag kunde byta om på ett anständigt sätt som jag insåg mitt misstag. För att alltid vara beredd hade världens störste maratonsimmare burit badbyxor under jeansen. Det borde jag ha begripit. Det här var Martin Strel, mannen som vid 55 års ålder inte kände till något vatten som han inte velat simma i.

År 2000 satte han sitt första världsrekord genom att simma 3004 kilometer av donau på 58 dagar; 2002 simmade han 3781 kilometer i den mäktiga Mississippifloden på 68 dagar; 2004 tog han sig nerför den bedrövliga och 4002 kilometer långa Yangtzefloden på 51 dagar; och 2007 erövrade han 5268 kilometer av den 7040 kilometer långa Amazonfloden. Jag trodde naturligtvis att killen som tillbringat en så stor del av det senaste seklet i ett par säckiga, drypande badbyxor inte skulle dra sig för att klä av sig offentligt. Men det var uppenbarligen otänkbart att bada näck på en av landets populäraste turistorter. En snabb blick på Strels väldiga bringa och buk bekräftade att han fortfarande var världens tyngste elitsimmare på långa distanser. Den imponerande, berömda magen skvalpade och gungade ­ en, två, tre gånger ­ när vi tillsammans hoppade i vattnet.

Glaciärsjöns överraskande varma vatten kändes skönt och jag log förväntansfullt när vi tillsammans tog våra första simtag: Martin Strel och jag i början på vår historiska resa! Men några minuter senare, när vi stannade för att justera simglasögonen, pekade han ut vårt mål, en inte allför avlägsen flotte. Jag hade hoppats på en längre tur. Strel brukar träna fem timmar om dagen och jag som i hela mitt liv tävlingssimmat trodde att jag skulle förstå mig på en människa bara genom att iaktta hans simstil. Det visade sig emellertid att han inte tränade. Han simmade mest för att marknadsföra dokumentären om Amazonassimningen, Big River Man.

Veckan innan jag kom höll Strel föredrag och simmade i norge; dagen efter att jag hade gett mig iväg inspirerade han folk på themsen; en vecka senare var han i texas och svarade på en viktig gubbfrågan: ska badbyxorna sitta över eller under kulan. Men Strel gjorde mig inte besviken. O Homen Peixe, eller Fiskmannen, som brasilianarna beundrande kallar honom, drog till slut iväg med full kraft. Strel har en naturligt rullande stil som vid varje långt tag genom vattnet involverar hela kroppen. Det är den typ av simtag som krävs för att bli den första person att simma från Afrika till Europa, vilket han gjorde 1997. Ju längre han simmade, desto graciösare rullade hans höfter från sida till sida och han drevs med lätthet framåt.

”Du förstår Hodding, man kan inte simma tjusigt med höga armbågar i 8 mil”, sa Strel som om han berättat för en femåring att ett paraply inte bromsar ett fall från andra våningen. ”Att simma Amazonasfloden, det var inte det svåraste. Inte tekniken. Det handlade om att hålla sig vid liv. Man förändras när man vistas så länge bland djur. Man måste ändra sig mentalt. Man måste bli en del av djungeln”. Det är detta okonventionella tänkande som gör att en man kan simma jordens längsta floder medan sådana som jag plaskar runt i simbassänger. En lätt, kylig vind drog över Bledsjön så vi vände tillbaka. När vi närmade oss stranden simmade den gråhårige Strel snabbt iväg, uppenbarligen för att komma först i land.

”Jag simmar för fred, vänskap och rent vatten” föredrar Strel att säga till folk. Det är sant även om det inte är hela sanningen. Strel vill rädda världen genom att simma den. Från början simmade han för att undkomma sin far. Den unge Martin var ett normalt barn som växte upp i Mokronog, en liten stad sex mil utanför Sloveniens huvudstad Ljubljana, då en del av Jugoslavien. Han bröt mot regler, hade sönder saker och kroppsdelar (till exempel sin näsa efter att ha hamnat i slagsmål) och för det slog fadern honom. Strel stack iväg så ofta han kunde; han sov så ofta i familjens lada så att modern började lämna mat och kläder där. En dag, berättar Strel, jagade fadern honom bort till en flod.

Klicka på siffrorna nedan för att fortsätta läsa artikeln.