Människans drivkraft att springa snabbare har alltid varit stark. Detta avspeglas i löparskons utveckling. Många är innovatörerna som strävat efter att arbeta fram lättare och mer fjädrande skor.Allt för att idrottarna ska kunna kapa tiondelar och millimetrar.

AV Björn Skoog & Mårten Öhman | UR Outside nr 4-2010

Att man sprang barfota under den första upplagan av de olympiska spelen i antikens Grekland, är knappast förvånande. Men att den första löparskon såg dagens ljus först på 1700-talet kommer nog som en överraskning för många. Som så mycket annat var det den industriella revolutionen i England som födde fram denna prototyp till motionssko. Tillverkarna vid denna tid satsade på att utveckla en sko som skulle fästa bra i underlaget, och som var så lätt som möjligt. Den åtsmitande skon var tillverkad i läder. Problemet var dock att lädret reagerade bra i kontakt med väta, då skon töjdes.

År 1832 innebar en revolution för alla löpare. Då patenterade nämligen Wait Webster en process, genom vilken gummisulor kunde fästas vid skor och kängor. De första gummiskorna kalllades för Plimsolls och utvecklades av Liverpool Rubber Company, som senare bytte namn till Dunlop. Vidare blev vulkaniseringsprocessen, som uppfanns av Charles Goodyear år 1839, ytterligare en viktig faktor. Den första gången som en lädersko förseddes med dubbar var 1852, och denna sko var speciellt avsedd för banlöpning. I katalogen för 1894 års modeller av Spalding Company kunde konsumenterna botanisera bland tre olika typer av spikskor. Sulan hade sex spikar, en låg skärning och tillverkades av kängguruläder.

Priset låg på 6 dollar, vilket var en ansenlig summa för tiden. Till Sverige kom spikskon runt sekelskiftet 1900, i samband med att den liggande starten introducerades vid sprintlopp. Med tiden ersattes också den tidigare fyrspikiga banskon med en konstruktion som kallas för brush spikes. Bortsett från spikskon, gjordes det under lång tid ingen åtskillnad mellan löparskor och sportskor i allmänhet. Den moderna löparskons fader anses vara tysken Adolf Dassler. Han började sin tillverkning 1920 hemma i Herzogenaurach, Bayern, tillsammans med brodern Rudolf.

Bara drygt tio år senare var bröderna Dassler internationellt erkända som sin tids bästa tillverkare av träningsskor. Skorna bars bland annat av dåtidens stora affischnamn så som den amerikanske sprintern Jesse Owens. Men bröderna råkade i luven på varandra och Rudolf valde att gå sin egen väg och starta det inte helt obekanta företaget Puma. År 1916 kom Keds. Det var den första löparskon som såldes i massupplaga, och salufördes under det passande namnet sneakers. Detta eftersom man kunde gå runt i dem utan att göra alltför mycket ljud. På 1960- och 70-talen lanserades nya modeller av Keds, som var bättre lämpade för idrottande.

De första vetenskapligt utprovade löparskorna lanserades av den amerikanska skotillverkaren New Balance 1960. En uppseendeväckande detalj var den låga vikten på enbart 96 gram. Modellen, som salufördes under namnet Trackster, var den första löparskon som var tillverkade med krusad sula. En söndag 1968 satt amerikanen Bill Bowerman hemma och hade tråkigt. Fyra år tidigare hade denne man varit med och grundat företaget Nike. Företaget var i behov av en ny, fräsch idé och Bowerman fick en snilleblixt. Han reser sig helt sonika ur soffan, plockar fram lite gummi och drar igång hustruns våffeljärn på full effekt. Några år senare kunde en nöjd Bill Bowerman konstatera att den banbrytande Nike Waffle Racer prydde skyltfönstren i varje sportaffär. Den grovräfflade sulan innebar att löparen fick ett oöverträffat grepp i underlaget, och skon säljs än idag.

OS i Mexico city 1968 var de första spelen som sändes direkt i TV. Detta blev ett startskott för produktplacering inom friidrotten. Tidigare hade detta varit tabubelagt, men nu var det plötsligt accepterat att den amerikanske sprintern Tommie Smith skyltade med att han bar Puma Suede. I och med OS i Montreal 1976 så blev det också vanligt att idrottsmän tog bladet från munnen och lovprisade skorna de bar. Under 1970-talet började även skotillverkare att hyra in fotspecialister för att utforma nya modeller. Detta ledde i sin tur till ett större intresse för hur vi människor rör oss, och hur fotens stötande kontakt med underlaget rör sig genom kroppen. Denna period hamnade också materialet ethylene vinyl acetate (EVA) i fokus. EVA är en substans som består av miljontals små luftbubblor, och som ger en fjädrande effekt. År 1979 kom Nike Air, som var den första löparskon som hade luftbubblor i hälen och denna teknik används än idag.

Dagens teknologi handlar mycket om att hitta den perfekta kombinationen av fjädring och stabilitet. Skum, silikon, luft, gel och kuddar har blivit nyckelord i sammanhanget. Trots att det hänt mycket i utveckling så kan vi vara säkra på att vi under de närmaste åren kommer att få se en rad olika innovationer. I dagsläget slåss tillverkarna om att teckna patent på nya idéer, och för konsumenten finns en uppsjö av modeller som är speciellt anpassade efter hur långt och snabbt man ska springa.

Löparskor genom tiderna

New Balance 420 blev 1982 framröstad till en av världens främsta löparskor.

New Balance 1063 är ett resultat av 3 års produktutveckling och storskaligt testande.

Nike Zoom Elite 2.

Nike Shox Turbo +7.

Framtidens skor
Har vi sett kulmen av utvecklingen då det gäller stötdämpning? Går vi mot mindre dämpning i våra löparskor? I vår dottertidning Outside Träning har vi fördjupat oss i den växande trenden barfota löpning.

FOTO rutgerpauw.com/redbull

Läs även: 35 löparskor hårdtestade