Bra kondis? Det är bara förnamnet. Den unga spanjoren som sitter framför mig är ruskigt bra på att ta sig fram i uppförsbackar. Han är bara 23 men har redan vunnit det 17 mil långa trailloppet UTMB (tvågånger), för en vecka sedan vann han det prestigefyllda skidalpina loppet Pierra Menta för andra gången. Till det kommer ett par spektakulära rekord till fots, som chamonix -> toppen av mont Blanc på fyra timmar eller erkänt tuffa vandringsleden GR 20 på Korsika på 33 timmar. Outsides Jonas Hollander åkte till Frankrike för att träffa supertalangen Kilian Journet.

AV Jonas Hollander | UR Outside nr 4-2010

Senast jag såg Kilian Journet var i augusti 2008, det var på en märklig presskonferens i Chamonix. Han hade då precis avverkat Ultra Trail du Mont Blanc, nästan 17 mil bergslöpning med mer än 9500 meters stigning runt Mont Blancmassivet, på knappt 21 timmar! Han kom i mål överlägset först med nästan en timmes marginal till tvåan, men vid presskonferensen ett par timmar efter målgång var han ännu inte klar segrare. Den unge spanjoren hade överraskat alla, inklusive arrangörerna. Han hade inte bara sprungit snabbare än alla de cirka 2300 medtävlarna utan också sprungit snabbare än någon trodde var möjligt. Dessutom var han då i stort sett okänd i trailrunningkretsar. Vissa misstänkte helt enkelt att han hade fuskat på ett eller annat sätt.

Före UTMB 2008 var den allmäna uppfattningen att man var tvungen att vara gammal och rutinerad för att kunna prestera på topp i ett så krävande lopp. Uppfattningen underströks av att den 60-årige italienaren Marco Olmo stått som segrare de två senaste åren. Kilian Journet var bara 21 år gammal, hade aldrig tidigare ställt upp i UTMB och var dittills okänd för de flesta. Dagen efter kom det officiella resultatet; Kilian var grön och UTMB-segern 2008 blev hans genombrott i de större sammanhangen. När jag nu träffar supertalangen i mars 2010 sitter han mitt emot mig i frukostmatsalen på ett hotell i Bedouine i södra Frankrike och klämmer i sig ett par mackor med chokladkräm OCH honung.

Idag är han en etablerad stjärna inom trailrunning och bergslöpning, en sport som franska Salomon satsar stort på. Det är därför jag, ytterligare några journalister, ett 20-tal sponsrade traillöpare och ett väl tilltaget team av produktutvecklare och marknadsförare från Salomon befinner oss i den lilla byn vid foten av 1912 meter höga Mont Ventoux. Om du tycker att Bedouine och Mont Ventoux låter bekant kan det vara för att just den sträckan är en återkommande etapp i Tour de France och räknas som en av loppets tuffaste klättringar.

En gång om året bjuder Salomon in till något man kallar ”Advanced Week” De sponsrade löparna springer samtidigt som de testar nya prylar, filmas och fotograferas för kommande kampanjer. Efter varje löprunda pumpas de på feedback om den nya utrustningen som kanske når sportbutiker om något år. Allt sker under fransk organisation, det vill säga lätt kaos. Det första passet skall enligt schemat börja klockan nio. Det kommer igång strax före tio när någon klappar i händerna och hälften av gruppen lubbar iväg medan andra hälften står kvar och undrar vad som egentligen händer. Dessutom har den närvarande presskåren på heder och samvete fått lova att inte avslöja eventuella produktscoop man skulle råka komma över under dessa dagar. Jag siktar in mig på att försöka haffa Kilian så snart han blir ledig.

Kilian har tveklöst dragit en av vinstlotterna i genlotteriet. Han är som klippt och skuren för bergslöpning och skidalpinism. De 55 kilo han väger är fördelade på en tunn överkropp och muskulösa ben. Han berättar att han har ett testvärde (VO2max) som brukar ligga någonstans mellan 85 och 92 (Gunde Svan lär ha haft 92 i testvärde när han var som bäst, Lance Armstrong 85). Han växte upp i familjens bergshytta på 2000 meters höjd i Pyrenéerna. Pappan var bergsguide och mamma var lärare. ”Min mamma brukade cykla de två milen ner till byn med mig och min syster i en vagn, det var nog ganska tufft uppför” skrattar Kilian när vi pratar vidare dagen efter frukosten då jag äntligen lyckas få honom att sitta ner en stund mellan intervjuer, möten och fotosessioner.

Han var inte helt okänd före vinsten i UTMB 2008 ­ aktiva inom skyrunning och skidalpinism hade koll på den unga talangen, men när han kom till sin första Advanced Week våren 2008 och berättade att han ville vinna UTMB var det ingen som riktigt tog honom på allvar. Patrick Leick från Salomon som var med då berättar att de andra löparna log lite i njugg åt hans planer, men efter att ha sprungit med honom en vecka kunde de konstatera att han nog var en seriös kandidat till segern trots allt.

Patrick Leick och de andra Salomonmänniskorna jag träffar vittnar om en Kilian som inte bara har talangen utan dessutom är superseriös med både träning och utrustningsdetaljer. Han är, som många skidalpinister, en gramjägare ut i fingerspetsarna. När Patrick Leick, som är ansvarig för att se till att de sponsrade löparna har perfekta skor och bland annat är mannen som uppfann den snabbsnörning som idag finns på alla Salomonskor visade en prototyp av en ny sko, LAB 2 som vägde lite över 300 gram, och bad Kilian testa den svarade han kort och gott: ”kom tillbaka när du fått ner den under 280″ Serge Chapuis som designar kläder och väskor drar ungefär samma historia: jag lägger till detaljer och Kilian plockar bort” förklarar han och berättar om hur han får jaga nya material för att spara några gram.

En av protesterna efter Kilians första UTMB-seger 2008 gick ut på att han hade fuskat med packningen och inte haft med sig den reglementerade utrustningen. Det visade sig att han hade allt han var tvungen att ha men inte något mer. Där andra sprang med ryggsäckar hade Kilian en minimal midjeväska som fick plats under tröjan. Han hade dessutom i förväg provsprungit etapperna och konstaterat att han skulle klara att springa mellan depåerna utan att bära en massa vatten och mat. ”Jag har vant mig vid att tänka så från skidalpinismen” säger Kilian ödmjukt på knagglig engelska. När man ser honom springa ruskigt snabbt i kuperad terräng och på ojämnt underlag inser man snabbt att det finns både en ”motor” och en teknik/kroppsuppfattning som är enastående. Jag frågar ett av de andra närvarande löparessen, Nya Zeeländaren Jonathan Wyatt, hur bra Kilian egentligen är.

”Jag har bara tävlat mot honom en gång – då fick jag stryk”, säger den mycket meriterade löparen som med sina 39 år är nästan dubbelt så gammal som Kilian. ”Han är otrolig på att hålla ett högt tempo länge. När vi andra är slitna efter en brutal nedförbacke kan han gå på nästa uppförsbacke direkt”. Idag är dock Kilian en smula sliten. Han har inte sprungit på länge. Vintern ägnas helt åt skidalpinism och det är först den här veckan han har börjat springa igen. Målet för i år är att försöka ta en tredje UTMB-seger i slutet av augusti och kanske slå några andra spektakulära rekord.

Det är ingen tvekan om att Kilian både trivs bra i bergen och gärna söker nya utmaningar. Han har alltid varit nyfiken. Han lär ha bestigit sin första 3000-meterstopp när han var fyra. Som 11-åring ville han gärna delta i ett cykellopp som gick genom Spanien, Frankrike och Andorra men hans mamma tyckte att han var i yngsta laget och sa nej. Det bar sig inte bättre än att Kilian hakade på ändå. ”Jag cyklade en bit, och sedan en bit till…”, ler Kilian åt minnet när jag påminner honom om historien. Efter att ha varit försvunnen en hel dag fick Kilians mor till slut ett samtal från polisen i Andorra som sa att de kunde hämta sin 11-åring nu. På senare år har han, bland annat, sprungit från Chamonix till toppen av Mont Blanc (nästan 4000 höjdmeter) på fyra timmar. Två gånger! Han är ett fenomen, inte bara på tävlingsbanorna. Det märker man bland annat i projektet ”Kilians Quest” som påbörjades 2009 där målet är att slå olika rekord.

Kilian Journet
UTMB-vinnare: 2008/2009
Skyrunning-världscupen Totalsegrare: 2007-2009
Pierra Menta: Vinnare2008/2010

Tre rekordförsök var inplanerade: Han sprang den 20 mil långa och erkänt tuffa vandringsleden GR20 på Korsika på 33 timmar och putsade det gamla 37-timmarsrekordet rejält. Dessutom sprang han i september den 26 mil långa Lake Tahoe Rim Trail på 38 timmar och putsade det tidigare rekordet med styvt sju. En utmaning gick dock i stöpet, meningen var att han även skulle ta rekordet över en vertikal kilometer men när det var dags var han sliten och hade anemi så det fick vänta. På lite längre sikt, efter tävlingskarriären är han sugen på att ge sig på de riktigt stora bergen. Han vill springa snabbt uppför de riktiga bjässarna i Himalaya, men det får vänta. Närmast skall han köra den legendariska skidalpina tävlingen Patrouille des Glaciers mellan Zermatt och Verbier (där vi kommer att vara på plats) och han siktar på åtminstone två rejäla Kilians Quest-utmaningar: vandringsleden på hemmaplan, 70 mil längs Pyrenneerna från Atlanten till Medelhavet (”det blir mer än en dag”) och något i Afrika som ännu inte är helt spikat.

FOTO Salomon

Läs även om den svenska ultradistanslöparen Andreas Falk i: Det är dags att springa längre