AV Glenn Mattsing | UR Outside nr 4-2010

Artist, musikalstjärna, modell, vinnare av Melodifestivalen och enligt många en av landets snyggaste män. Titlarna är många. På Outside bryr vi oss inte så mycket om hans West Side Story. Däremot kan vi tycka att det är beundransvärt att denne 37-årige man har hunnit med så mycket. Vad vi är desto mer intresserade av är Martin som mountainbikekille. ”Efter äventyret kommer jag att kalla mig för cyklist, men nu känner jag mig fortfarande som en artist” säger han och skrattar. Vad han talar om är MTB-tävlingen Yak Attack i Nepal. Och den är lika intressant som berättelse om hur artisten Martin Stenmarck hamnade på en cykel 5000 meter över havet och förvandlades till cyklist.

”Tränat har jag alltid gjort”, säger Martin där vi står i en fotostudio på Holländergatan i Stockholm med cykelprylar utspridda på det vita golvet. ”Jag cyklade mycket mountainbike under tonåren”. Han borde vara mer stressad för att han har precis lämnat barnen på dagis (utan utomhuskläder så han fick låna av en pappa som hade dubbla med sig) och trängt sig genom morgontrafiken med bilen och hittat ner med sin cykel i källarlokalen där vi står. ”Jag ska bara tvätta av leran från cykeln” säger han.

Trots att han har satsat hårt på sin karriär som sångare har han lyckats hinna med träningen, förutom vissa intensiva perioder då han, som han säger: ”Har halkat ur banan” Men nu vittnar både cykeln och hans välpumpade lår om att han har hämtat igen det han tidigare tappat. Och anledningen stavas Andreas Danielsson ­- landslagstränaren för den svenska mountainbiketruppen.

Historien om hur Martin hamnade i världens tuffaste mountainbiketävlingar börjar i skogarna vid Fiskartorpet. Av en slump träffade han Andreas i samband med att han höll en mountainbikeclinic för SJ:s personal. Och Martin var inbjuden. Efter passet ville Andreas testa hur kaxiga deltagarna var genom att utmana dem att cykla utför en trappa. De flesta tvekade. Att kasta sig ut en brant trappan var kanske inte det som de hade tänkt sig. Efter en viss tystnad säger någon: ”Jag tar den”. ”Jag tror att Andreas blev lite impad”, säger Martin och skrattar. Efter passet fortsatte Andreas och Martin att prata. ”Ibland när man träffar nya människor får man så bra kontakt så att det känns som att man har känt varandra hela livet” säger Martin. ”Det sista jag sa var ‘Andreas, kommer du på någon kul grej som vi kan göra tillsammans så ring mig’”

Yak attack
PLAT Sannapurnamassivet
ANTAL DAGAR 10
DISTANS runt 50 mil
HÖGSTA PUNKT 5400 meter
BOKA TIDIGT För att delta i Yak attack krävs en ansökan, som görs via Yakattack.co.uk. På grund av tävlingens omfattning och svårighetsgrad är antalet deltagare starkt begränsat och för att säkra en plats krävs tidiganmälan.

Någon vecka senare ringer Andreas: ”Vad säger du om att dra iväg på ett elva dagar långt etapplopp runt Mount Everest?” ”‘Ja, för fan, jag är på’ svarade jag. Det tror jag inte att han hade förväntat sig”, säger Martin. Andreas som var fullt medveten om vad tävlingen Yak Attack innebar insåg då att Martin ”tillhör den typen av människor som har missat att man kan säga nej”. Men Andreas hade inte tillfrågat Martin om han inte visste att han skulle klara av det. Och efter trappcyklingen i Fiskartorpet förstod han att Martin inte var rädd för att satsa. Vilket han insåg skulle vara till nytta under ett lopp där sten och snö är det dominerande inslaget, och där sista etappen består av en fallhöjd på 3000 meter, ner i världens djupaste dalgång.

För att skapa sig en bild av vad Martin gav sig in på bör man nämna att hela projektet omfattade 400 kilo utrustning, hiskelig logistik, hårdträning på sadeln, sponsring (vilket inte är ett problem om man heter Martin Stenmarck) och en kostnad på 250 000 kronor. Att dra med sig 400 kilo utrustning är inte ett måste för att ställa upp i tävlingen. Men Martin kunde inte låta bli att ta med guran: ”Vi tänkte spela lite gitarr vid Everest” säger han och skratt. Faktum är att de har dragit med sig en komplett utrustning för att spela in nya låtar på berget. Så, förvänta er Everest-låtar framöver.

På swedenmountainbike.se publicerades kontinuerligt rapporter under tävlingen och i samband med resa genom Lhasa skrev de: Martin hamnade i blåsväder efter ett försök att framföra av en låt på torget i de gamla delarna av Lhasa. Det blev en omedelbar och stor tillströmning av folk, vilket inte alls uppskattades av poliserna. Vi tvingades omedelbart radera alla bilder och all film och ge oss av. Projektet, som de kallar For Everest 2010, ska också resultera i en film om tävlingen. TV redan har köpt idéen, och därför fanns också en kameraman med. Fysiken har varit en annan stor del av projektet. Fem dagar i veckan låg träningsdosen på inför tävlingen. ”Det har givetvis blivit mycket mountainbike. Men jag har också sprungit omkring med femtonkilostyngder i skogen” säger han.

Martin Stenmarck
YRKE artist/cyklist
ÅLDER 37
BOR Lidingö
SYSKON 11

”Det kommer att vara en del bärande av cykel där terrängen är tuff”. Anledningen till att det blev Yak attack beror inte bara på äventyret. Både Martin och Andreas gillar syftet med tävlingen ­ att stödja lokal cyklister och löpare (det är tillåtet att springa sträckan, vilket ibland går snabbare) med utrustning och pengar så att de får möjlighet att resa och träffa medtävlande från andra länder. En kul sak, för en bra sak.

Hur gick det då? Jo, de nådde både tävlingens högsta punkt, Thorong La på 5400 meter, och målet i Beni. Totalt blev det 50 mil på cykeln. Eller, nja, det blev att bära stora delar av tävlingen. Denna tävling ska kanske inte klassas som en mountainbiketävling, utan en kombination av cykling och trekking. Dessutom fixade grabbarna en sjunde- och en åttondeplacering med tiden 34 timmar och 15 minuter. Inte illa för en artist. En artist som framöver också kommer att titulera sig cyklist.

Läs om fler profiler här eller läs artikeln om planetens vildaste mountainbike-”tävling” i: Vinn inte om du inte vill ha tatueringen – SSWC