UR Outside nr 3-2010, Seglingsspecial

Småbåtsseglaren Sven Yrvind, eller Sven Lundin som han tidigare hette, har en hel del att lära dig, ­ oavsett om du är proffsseglare eller nybörjare. Med 50 års erfarenhet vet Sven hur man seglar en båt, framför allt om det är en liten båt och man är ensam på oceanen. Eller om du tänker bygga din egen. Men berättelsen om Sven Yrvind kan ta många vägar. Den om segling är självklar. Men det finns så mycket mer att berätta. Alla gillar ju feel good-historier. Berättelser om den ensamma människans kamp. Och en sådan finns om Sven. Den börjar i hans unga dagar då han som pojke hade svårt att klara kraven från skolan. ”Jag fick en jävla snyting när lärarna tyckte att jag inte kunde skriva”, säger han.

Däremot lyfte de honom till skyarna på kemilektionerna. ”Lärarna sa att jag var ett underbarn i kemi. Men det hjälpte inte. Jag kunde ändå aldrig ta studenten när jag inte klarade skrivandet. Jag fick aldrig godkänt i en enda uppsats, så jag tog inte ens realen” berättar han. Efter skolan fortsatte problemen. Han hade helt enkelt svårt att anpassa sig till samhället. ”I lumpen hamnade jag i bråk med fänrikarna. Och senare satt de mig i fängelse” säger han. ”De sa: ‘Vi skriver aldrig ur dig förrän du erkänner att du är psykopat’” Till slut erkände han. Tiden efter blev tuff för Sven. Han reste runt i Europa och tog tillfälliga jobb här och där. Emellanåt bodde han i sin rock! (Just det -­ i kappan). Men kärleken till havet och båtar räddade honom. Han var redan som ung en rutinerad seglare, med bland annat en resa till England i en eka.

I början av 70-talet började han bygga den båt som skulle bli vändningen för honom ­- Bris 1. Han byggde den i morsans källare och drömmen var att segla den runt ökända Kap horn, vilket han senare gjorde. Men först skulle han få ut den från källaren ­ han hade byggt den lite större än dörrarnas mått. Den enda lösningen var att såga upp väggen. Och så blev det. Bris 1 var mycket enkel i sin konstruktion ­ det är så Sven vill ha det ­ men den var också så pass unik att Museum of Yachting senare bad att få köpa in den till sin utställning. 1983 seglade han över den till USA. Och vad som sedan hände förändrade Svens liv. Svens båt väckte nämligen stor uppmärksamhet, vilket ledde till Cruising World Magazine. När de bad honom skriva en kort text till nästa nummer trodde Sven att de skojade. Han hade ju aldrig fått godkänt på en enda uppsats.

Hur skulle det gå till? Men på redaktionen lugnade de honom, och Sven hade fått ett namn på en kille ­- Editor ­- som hade lovat att hjälpa honom. När Sven hade fått ihop de beställda 1500 orden upptäckte han att det faktiskt gick lätt att skriva. Redaktionen gillade det. Och det gjorde läsarna också, vilket gav fler uppdrag. ”Det är klart att jag blev förvånad när redaktören sa att jag hade en framtid som författare” säger Sven. Efter ett flertal texter och även ha figurerat på omslaget började ryktet om Sven sprida sig internationellt. Utländska tidningar kontaktade honom för att få texter från den säregna svensken som seglar minimala båtar i världens farligaste vatten. ”De hörde av sig från Frankrike, Tyskland, Norge, Danmark. Överallt ifrån” säger han. ”Jag stack iväg som psykopat 1972, och kom tillbaka som hjälte några år senare”.

Om du tror att hybrisen skulle kunna ta över Svens huvud tror du väldigt fel. Hans framgångar påverkade inte nämvärt hans sätt att leva ­ han dricker fortfarande bara vatten, äter 100 gram fisk till lunch och apelsin till kvällen, och använder fortfarande bara överskottsbolagets blå byxor för 20 kronor. ”Det vart ju ett himla liv på hovet när kungen ville bjuda in mig och jag vägrade använda … vad hette det … frack. De tjatade om de där jävla kläderna in i det sista” säger han. ”Jag sa att jag kommer i mina blå byxor och inget annat” Och så blev det (Sven har lagt upp bilden på kungen och honom på www.yrvind.som). Idag livnär sig Sven i huvudsak som föredragshållare. Sitt namn har han också spridit genom sina böcker, och när han för några år sedan var sommarpratare i P1. Han gillar föredragen ­ ”det är kul för jag upptäckte att jag kan spinna vidare på att jag varit en clown i skolan” ­ men det får inte ta för mycket tid från båtbyggandet. I en källare i Västervik bygger Sven just nu vad som ska bli en grand finale.

En 4,8 meter lång och 1,3 meter bred, oceangående segelbåt utan centerbord byggd i glas- och kolfiber. Och nu försöker han baka in alla de erfarenheter han har skaffat sig. ”Jag har analyserat allt från grunden. Det tog fem år innan Da Vinci målade Mona Lisa. Jag hoppas också på att bygga ett mästerverk” säger han. ”Men det får ta den tid det tar”. Kanske blir han klar nästa år. Kanske. Det är inte tiden som styr ­ det är kvaliteten. Det som är unikt med hans nya projekt är att han kommer att bli den enda som har seglat ensam i en så liten båt från 50° syd, runt Kap horn och upp till 50° syd på andra sidan av Sydamerika. Det har gjorts tidigare, i en 11 meter lång båt. Då tog det över 100 dagar. Men det som verkligen driver Sven att genomföra detta (enligt vissa ett vansinnesprojekt) är att så många inte tror att det kommer att gå. ”Det är inte roligt om folk tror att det kommer att funka. Då kan man lika gärna ge upp. Som Kennedy sa om månresan: ‘Det är inte för att det är lätt vi gör det, utan för att det är svårt’” säger han. ”Nu är jag över 70 år. Jag skulle väl egentligen vara 20 år. Men man kan ju inte backa tiden”.

Och när han har klarat expeditionen (han använder inte själv ordet expedition) kommer han att skicka ett brev till EU och berätta att fritidsbåtsdirektivet är felaktigt och att man mycket väl kan segla små båtar över oceaner. ”För det är små båtar som är melodin”. Men under tiden fortsätter Sven att löpträna två gånger i veckan (onsdagar och lördagar), och göra armhävningar i lägenheten. Hans kompis, ultralöparen Rune Larsson, har berättat hur viktigt det är med målbilder. Så just nu jobbar Sven med en tydlig målbild inför den kommande resan. När den än blir.

Roaring forties
Du har hört benämningen tidigare. Men vad innebär det? Begreppet myntades redan 1867, och en benämning på de fruktade haven mellan 40°S och 50°S där ständiga västvindar råder. Anledningen är avsaknad av land som skulle kunna hindra vindarna. Läs The long way av Bernard Moitettier innan du ger dig ut här.