Efter en och en halv dags vandring är vi framme i Everest Base Camp. ”Vad gör jag här”, är första tanken. Det är så stort och det är så många människor. Klättrare, sherpas, lägerpersonal och många turister vars mål är lägret, inte Everest eller Lhotse. South Base Camp ligger på 5360 meters höjd och det är en tuff uppgift för många att ta sig dit. Mitt eget mål ligger mer än 3000 höjdmeter bort.

De flesta som är här siktar så klart på Everest. Jag har gått runt och letat efter Lhotse-klättrare men de är inte speciellt många. Det pratas om att det är ovanligt isigt i år och problem med att få upp de fasta repen.

Det känns märkligt att klättra på ett berg där man inte ser toppen. Först på ca 8200m, efter south col, ser man toppen. Enligt beskrivningar och bilder kommer man upp i en slags amfiteater där man ser fem olika ”toppar”. Då gäller det att sätta sikte mot den näst längst till vänster, även om de till höger ser högre ut. Från amfiteatern är det en lång och stening och isig colouir innan ett klippparti till toppen. Det är en kall och mörk klättring. Solen ser man först när man kommer till topppen.

Planen för de kommande veckorna är acklimatisering. Det blir vandring över Khumbuisfallet till de olika lägren i etapper.

Men … just nu käkar jag antibiotika, läser och äter god italiensk mat.

Annelie

via Mats på Outside

Bildtext: Everestmassivet med Everest till vänster, Lhotse till höger, Khumbu isfall och Stillhetens dal däremellan och baslägret i botten.

Bild: Google Earth