Skidåkarna som försvarade de svenska färgerna i vancouver har minst en sak gemensamt: De har svettats och granskats i hus D på A4:s gamla garnisonsområde i Östersund.

AV Jonas Hollander | UR Outside nt 1-2010

A4:s kasernområdet ser ut ungefär som nedlagda och nyrenoverade regementen brukar göra, men inuti Hus D finner man varken shoppingcenter eller kontorskomplex. Det gamla regementsområdet är numera Mittuniversitetets Campus och i just denna byggnad inryms Nationellt Vintersportcentrum: samlingsplats för den svenska skideliten och utrustat med en imponerande uppsättning testutrustning och några av landets skarpaste hjärnor inom skidåkning och fysiologi. Under det senaste decenniet har det arbetats målmedvetet för att göra Östersund till ett kraftcenter inom skidsport genom att koncentrera kunskap, resurser och aktiva skidåkare just hit.

- ­De resurser som fanns på riksidrottsförbundets Bosön på Lidingö var nog bra men så särskilt optimalt för skidåkning är inte Stockholm, säger HC Holmberg som är verksamhetsledare för och initiativtagare till Vintersportcentrum.
I början av 2000-talet var Östersunds SK den starkaste klubben på herrsidan, och Åsarna, sju mil söderut, hade de vassaste damerna. Läget var dessutom perfekt med några timmars bilresa till tävlingar i Norrland, Mora eller Sundsvall och två timmar till Norges största skiddistrikt eller till de snösäkra svenska fjällen kring Vemdalen och Funäsdalen. Dessutom var flera landslagstränare redan bosatta i Östersund och här fanns Sveriges enda skiduniversitet. Idag bor de allra flesta landslagsåkarna inom längd och skidskytte i Östersund.

Spindeln i nätet
Hans-Christer, eller HC som alla säger, är en 51-årig stockholmare med pigga ögon, ett ostyrigt gråsprängt skägg som gör honom lik en yngre upplaga av Thomas Wassberg och en höjd över havet som säkert kom väl till pass under den korta men någorlunda framgångsrika karriären som basketspelare i unga år. Som 18-åring satte en krånglande rygg dock stopp för vidare basketspel och HC började paddla kajak istället. En individuell sport som han säger att han kanske borde ha börjat med tidigare. Efter att ha utbildat sig till naprapat kom HC att jobba med såväl friidrotts-, basket- som skidlandslaget.

- ­Det var jag som langade blåbärssoppa till Torgny Mogren när han var på väg att gå tom under femmilen under skid-VM i Falun 1993, skrattar han. (Hur det gick vet vi: VM på hemmaplan var på väg mot en totalflopp ur svensk resultatsynpunkt men Mogren grejade i det sista loppet ett guld och blev hjälte).
Det skulle bli mer skidor. 1995 började HC, som en lite äldre student, på GIH med inriktning mot skidåkning. I samma årskull fanns Ola Ravald och Mattias Persson, de båda har liksom HC varit i högsta grad delaktiga i svensk längdåkning på senare år. Under GIH-tiden fick en av Sveriges riktigt stora idrottsforskare, professor Björn Ekblom, upp ögonen för den lite äldre studenten och rekryterade honom. Strax därpå knöts han även till SOK (där han fortfarande är utvecklingschef).

HC:s forskarbana resulterade så småningom i en uppmärksammad doktorsavhandling, ”Physiology of Cross-Country Skiing – with special emphasis on the role of the upper body” som presenterades 2005. Extremt sammanfattad kan man säga att den satte fingret på vikten av stakning på rätt sätt för den som vill bli en framgångsrik längdåkare. Något som inte minst Björn Lind visade när han ”kängurustakade” sig till guld i Turin OS. HC Holmberg beskriver sin egen roll som ”ett enzym” och det stämmer nog ganska bra, det är ingen tvekan om att det händer saker och ting där han drar fram.

Ny forskning
Tillbaka till Vintersportcentrum som idag är allt annat än den barack där det en gång började. Glenn Björklund som var den första som anställdes på NVC är fortfarande kvar, till våren skall han presentera sin doktorsavhandling där han fördjupar sig i mjölksyra. Bara under 2009 har ett femtontal artiklar och ytterligare några rapporter med ursprung från NVC publicerats. Fler kommer nästa år. Bland annat jobbar man med att ytterligare utveckla sprintåkningen, en naturlig fortsättning på det arbete Ola Ravald och HC gjorde inför det framgångsrika Turin OS.

En ny ”clapbindning” är under utveckling, man kikar närmare på den nya ”double push”tekniken och undersöker hur kraftöverföringen mellan stavar/underlag kan optimeras. Ett annat projekt är att försöka introducera vikten av att ha rätt frekvens i åkningen, bland annat genom att låta åkarna träna med iPods. HC menar att det pratas för lite om frekvens inom skidåkning, åtminstone jämfört med inom cykel, rodd eller kanot. Forskningsfokus ligger på vinteridrotter i allmänhet och vinteridrotter med smala skidor i synnerhet men det hindrar inte att man av och till även sneglar på andra områden, exempelvis effekter av kompressionsstrumpor, effektivare träning för fotbollsspelare eller den perfekta spinningapparaten (där man förstås får arbeta med både ben och armar).

En av det tiotal testledare och specialister som är verksamma vid NVC är Martina Höök som för Outsideläsare mest är känd som en av Sveriges vassaste kvinnliga multisportare (hon tog nyligen en tredjeplats vid ARVM i Portugal tillsammans med Team Lundhags). Före multisportkarriären ägnade sig Martina åt både längdåkning och skidskytte och hon är dessutom skolad inom idrottsmedicin och fysiologi vid Umeå Universitet. För ett år sedan rekryterades hon till Vintersportcentrum.
- ­Jag skulle egentligen ha börjat på kommunens skidlek på Frösön men när de ringde från NVC var det lätt att tacka ja, berättar hon.

Martina guidar mig runt i lokalerna. Vi passerar den nya kaffeautomaten som ser ut som ett rymdskepp och är så ny att ingen ännu riktigt listat ut hur den fungerar (framåt eftermiddagen lyckas Markko Laaksonen få igång den och den visar sig göra en utsökt espresso). I de olika labben finns en uppsjö av olika test- och träningsapparater: ett rullband som kan vinklas för att simulera uppoch nedförbackar och där man kan köra i hastigheter upp till 36 km/h (jo, det finns en säkerhetslina om man skulle åka av). På väggarna hänger bildskärmar som exempelvis kan visa videoinspelningar från OS-banorna i Vancouver och som synkas med lutning och bandets hastighet eller visa åkaren ur olika vinklar med hjälp av 3D-kamerorna.

I rummet bredvid finns ett lite mindre rullband, i styrketestrummet testar alpinåkarna benstyrkan genom att stå på tryckkänsliga plattor och göra upphopp med en skivstång med dubbla kroppsvikten på axlarna. I källaren finns en mycket exklusiv DXA-scanner som bokstavligt talat är ”rocket science” och på några minuter mäta upp exakt vad kroppen innehåller; hur mycket fett, hur mycket muskler och samt eventuella tecken på benskörhet (sjukvården i Jämtland remitterar än så länge benskörhetspatienter till Umeå men på Vintersportcentrum hoppas man kunna nyttja scannern även för sjukvårdsändamål så småningom).

Syreupptagningsmätare, sladdar, bildskärmar, datorer, ett komplett labb för egna analyser, ett nytt och blänkande gym enbart för idrottare i SOK:s topp & talangprogram, en egen ”uppfinnarJocke” i form av Mikael Swarén som sitter i källaren och utvecklar nya tränings- och mätredskap inom ramen för Peak Innovation, muskelprofessor Per Tesch:s arbetsrum … Behöver jag fortsätta? Det brukar talas om kreativa forskarmiljöer, jag skulle tro att det här är en sådan.

Här läggs grunden för kommande medaljer
Parallellt med forskningen servar NVC vintersportlandslag och regionens idrottare med tester och rådgivning. På sikt är förhoppningen att kunna erbjuda sina tjänster till ännu fler, kanske till och med Vasaloppsmotionärer och andra. Samarbete med internationella forskare är en viktig del av verksamheten.
- ­Vi samarbetar mycket internationellt, berättar HC.
­- Va? Ni berättar hemlisarna för konkurrenterna?, frågar jag halvt på skämt.
- ­Det är bättre att sitta som spindeln i nätet, då får man reda på alla de intressanta sakerna, svarar HC och ser finurlig ut.
- ­Längdåkning är den vintersportgren som gett Sverige flest OS-medaljer genom tiderna. OS i Turin 2006 var den olympiad där svenskar tagit flest medaljer någonsin. Om du undrar varför det kommer att gå bra för de svenska skidåkarna även framöver har du åtminstone en del av svaret här: Nationellt Vintersportcentrum.