AV Glenn Mattsing | UR Outside nr 3-2009

Dinglandes i en sele på drygt 80 meters höjd, i taket på Globen, tillbringar klättraren Gudmund Söderin sina arbetsdagar sedan en tid tillbaka. Tillsammans med sex duktiga klättrare, däribland vinnaren av Sverigecupen i klättring Geir Söderin, har de fått i uppdrag att montera de stålstommar som ska vara grunden till Globens nya attraktion ­- Globen Skyview.

Gudmund, som gjort höghöjdsarbete sedan 1989, ser inget konstigt i att hänga i selen mellan sju och fyra. ­Vi hissar upp alla delar precis som man gör vid big wall-klättring. Skillnaden är att vi använder en vinsch istället för handkraft, säger han, som att det skulle vara vilket jobb som helst. Projektet har varit igång i två år och sedan 7 januari är entreprenaden igång men det är en tanke som Mats Grönlund, vd på SGA fastigheter, haft länge och i början av december kommer de två ”miniglobarna” att vara klara att använda.

Priset för en åktur upp på toppen, 130 meter över havet, kommer att kosta som en biobiljett och ge en fantastisk vy över stan, och lite till. Det finns bara ett svårt problem kvar: lutningen. Ett problem som Liftbyggarna i Östersund har fått i uppgift att lösa. Med Globens form kommer gondolerna att starta i vertikalt läge för att successivt övergå till att löpa horisontellt vid toppen. Om inte golvet följer lutningen kommer resenärerna att landa liggandes på sidan när de når toppen.

Enligt Harry Sjöström, vd på Liftbyggarna, existerar det inga liknande konstruktioner i världen, men han har lovat att lösa problemet genom ett rörligt golv och ett elektroniskt lod som känner av lutningen.