En ökning på tusen bäddar betyder i bästa fall en ökning på tusen liftkort. Och där är egentligen hela kärnan i Skistars affärsidé. Den rörliga kostnaden på liftverksamheten är i stort sett obefintlig. När allting väl är bemannat, från liftskötare till pistörer, är vinstmarginalen på varje extra sålt liftkort uppåt 96-97 procent. Kanske mer.
­- Vi tjänar inga större pengar på boendet. Men för att få folk att åka lift måste vi få hit dem, konstaterar Jonas Mareniusson.

Börsnotering
På 1990-talet tog bröderna Paulssons skidimperium fart ordentligt. 1994 noterades bolaget på Stockholmsbörsen O-lista, vilket skapade nya finansiella möjligheter. 1997 köpte man upp grannsystemet Tandådalen & Hundfjället AB och två år senare Åre/Vemdalen. Vid det här laget hade Lindvallen utvecklats till en koncern och de bytte namn till Sälenstjärnan AB. Det nya bolaget kontrollerade nu över hälften av den svenska marknaden. Men istället för att nöja sig med mindre vändes blickarna mot grannlandet Norge.

Där fanns starka inarbetade varumärken med stor potential, såsom Hemsedal. Framför sig såg ledningen för Sälenstjärnan synergieffekter inom försäljning, IT, marknadsföring och inköp. Klassiska stordriftfördelar. Dessutom skulle risktagandet spridas eftersom Hemsedal ligger i en annan geografisk zon än de svenska orterna. I januari 2000 lade Sälenstjärnan ett bud på Hemsedal Skisenter AS. Fyra månader senare var köpet i hamn. Kostnad: 101 miljoner norska kronor samt 99 351 nyemitterade b-aktier i Sälenstjärnan. Året efter bytte bolaget namn till Skistar AB. Allt för att markera expansionen över gränserna.

Bilden ovan till höger. Mats Paulsson Grundare och styrelsemedlem i Skistar. Vd och styrelseordförande i Peab AB.

Fyra år senare var det dags för nästa stora förvärv i Norge. Den här gången la Skistar bud på Trysil, som är Norges största skidort. Det norska konkurrensverket motsatte sig till en början affären, med motiveringen att Skistar skulle bli för dominerande. Men Skistar hävdade bland annat att det norrmännens definition av konkurrensområde var alltför snäv och att Norge fortfarande hade starka konkurrenskraftiga skidorter. Sin vana trogen lyckades Skistar övertala motståndarna att gå med på köpet. Bröderna Erik och Mats Paulsson hade vid det här laget byggt upp ett företagsimperium, med ägarintressen och inflytande i ett flertal stora bolag. Ibland flöt Skistars och Peabs intressen ihop.

I Åre fick Peab uppdraget att bygga den stora multihallen för Holiday Club Sweden i samarbete med Åre kommun och näringslivet i Åre. Indirekt tjänade även Skistar på den affären. Allt enligt ekvationen ­ mer folk i byn, fler sålda liftkort. ”Åre har goda förutsättningar att utvecklas till en mycket attraktiv turistort. Här finns ett gott samarbetsklimat mellan kommunen och näringslivet, vilket denna satsning visar. Åre kommer att vara väl rustat när orten står som värd för alpina skid-VM år 2007″ kommenterade Mats Paulsson VD för Peab. Att bröderna Paulsson är huvudägare i ett av Sveriges största byggbolag har inneburit klara fördelar för Skistars satsningar.

- ­Det har varit en oerhörd resurs och hjälper till att ta stora arbeten. Vilket bland annat märktes i VM i Åre. Du slipper köpa in allt av konsulter, vilket gör det mycket billigare, säger Erik Paulsson.
Peab står följdriktigt som totalentreprenör för Experium. Pengarna, de 360 miljoner kronor det kostar att bygga Experium, stannar på så sätt i släkten.

Stödpengar och aktieutdelning
En återkommande kritik mot Skistar och Nutek (numer Tillväxtverket) är dock de regionala stödpengarna. Experium får 22 miljoner i stöd. En stundande expresslift och andra satsningar i Vemdalen får 13 miljoner kronor. Och tidigare stöd till Skistars investeringar har gått på uppåt 40 miljoner kronor. Samtidigt har aktieutdelningarna legat på betydligt högre summor. Men att bolag gör stora vinster ska inte påverka stöden, enligt Nutek/Tillväxtverket. Bidragen är berättigade och upprördheten ligger mer på det moraliska planet.

Skistar, vars främsta uppgift är att dra in pengar till sina aktieägare, kan tacka och ta emot.
­- I Lindvallen är 22 miljoner det enda vi har fått på många år. Vi kan i alla fall visa att i skapar arbetstillfällen i byn. Det är väldigt många som får Nutekbidrag som försvinner efter två år, säger Jonas Mareniusson.
Han menar att Skistars verksamhet inte är beroende av bidragen, men att de har rätt att söka.