Fyra tomma händer
Grusvägen mot Lindvallens toppstation är brant och guppig, men den fyrhjulsdrivna Volvon plöjer snabbt uppför fjället. Skistars destinationschef för Lindvallen/Högfjället, Jonas Mareniusson, sitter bakom ratten och har tagit över guidningen av Skistars domäner. Han är den som arbetat längst i bolaget och kan förmodligen mer om Skistar än vad grundarna själva kan.
- När jag började 1977 fanns det tre liftar och två repliftar. Nerfarterna hette Gustav, Lisa och Nisse, berättar han.
Bolaget Skistar fanns inte, utan hette Lindvallen AB. Ägarna, bröderna Erik och Mats Paulsson, var redan då drivna företagare. Som tonåriga bondpojkar hjälpte de bönderna på Bjärehalvön med renhållningen. Verksamheten kom så småningom att omfatta entreprenader och 1967 bildade de Bolaget Bröderna Paulsson Peab AB, idag ett av Sveriges största byggbolag. På vintrarna brukade bröderna åka på semester till Lindvallen med sina asfaltläggare. De upptäckte att Sälen hade potential, men att det saknades kapital för att utveckla området. Entreprenörsådran bultade igång och 1975 köpte de 40 procent av aktierna i Lindvallen AB och några år senare köpte de resten. Vi hoppar ur bilen uppe på fjällplatån. Utsikten är hänförande.
Böljande fjäll och vidsträckta skogsområden ändå bort till horisonten. Känslan av vildmark är påtaglig, om det inte vore för den stora restaurangen.
- Vi kämpade med näbbar och klor för att få den. Vi hade både länsstyrelsen och kommunen emot oss. De ville inte att man skulle bygga på fjället, säger Jonas Mareniusson.
Skistars dröm var att få en mer internationell prägel. Gäster som hade varit i Österrike och ätit lunch på alptopparna, skulle få samma möjlighet i svenska fjällen.
- Men vi körde en liten ”halvfuling” säger han och pekar på ett oansenligt lifthus i grånat trä längre bort på fjället.
- Vi sa ”varför får vi bygga det, men inte det här”.
Med förevändning att de ju redan hade fått bygga en liftbarack lyckade Skistar få myndigheterna att ändra sig. Men enligt Mareniusson tog det drygt 15 år.
Liftkorten är kassakon
Vi hoppar in i bilen och Mareniusson kör ner till dalen igen. Utanför fönstret passerar Sälens utveckling i revy. Sälens Högfjällshotell, köptes 1983. Samma år byggde man Europas första accelererande 4-stolslift i Hundfjället. Under 1980-talet tillkom semesterbyar på löpande band i Lindvallen: Fjällbyn, Röda byn, Blå byn, Gula byn …
- Det var by på by på by, minns Mareniusson.
I centrala Lindvallen, ett stenkast från den rustika, men samtidigt ståtliga, lodgen ligger semesterbyn Vintergatan.
Bilden ovan till höger. Jonas Mareniusson destinationschef för Lindvallen/Högfjället. Anställd i bolaget sedan 1978.
De lite aviga och smålustiga prefabhusen känns bekanta. Mareniusson berättar att de gjort en lång resa. De byggde till OS i Lillehammer 1994. Året fraktades året efter till Göteborg där de stod på Heden under och efter friidrotts-VM och det är förstås därifrån jag känner igen dem. En del plockades ner, monterades upp i förorten Biskopsgården och såldes till allmänheten. Resten köpte Skistar upp. En god affär?
- Det var egentligen fantastiskt. Det blev tusen nya bäddar bara så, säger han knäpper med fingrarna.
