En grön hojtävling? Japp. I detta fall en historisk tävling på Isle of man. Mina damer och herrar, starta era (batteridrivna, koldioxidbefriade, knäpptysta) motorer.

AV Eric Hansen | UR Outside nr 11-2009

”Han såg den röda dimman” säger den unga baristan när han beskriver någon lokal motorcyklist som tydligen har upptäckt något jag själv aldrig har hört talas om.
”Vad menar du?” frågar jag.
”Han kom till en sväng och helt plötsligt såg han rött ­- allt blev bara rött, som om han hade röda solglasögon” säger han..
”Ok?”
”Om du ser den röda dimman måste du stanna, ställa hojen och gå därifrån”, fortsätter han, ”men han hade känslan för den röda dimman så han fortsatte. Han saktade inte ens ner. Han trodde det gick att ta kurvan i 290 km/h” Killen pausar för att få en dramatisk effekt. ”Och det är därför motorcyklister dör”.

Jag tvivlar starkt på att en kille som är för ung för att köra traktor förstår en motorcyklists tankar och upplevelser några millisekunder innan en olycka … men vad fan! Om den röda dimman bevisar något är det att tävlingen här på Isle of Men är uppbyggd på myter och legender. Och snart ska det finnas ännu mer att tala om. Om bara några minuter kommer denna lilla glesbebodda ö att vara värd för den första elmotorcykeltävlingen någonsin. Det handlar om TTXGP. Tretton elmotorcyklar kommer att starta med jämna mellanrum och köra ett varv på den historiska banan. I de glansiga broschyrerna står det att motorcyklarna kan nå hastigheter på upp mot 240 km/h och ha energi som räcker ungefär 25 mil. Mitt fyrcylindriga hjärta går igång bara av synen av hojarna. Min kärlek till hojar utvecklades då jag och min rumskamrat från universitetet delade på en cruiserhoj för många vintrar sedan.

Under mina 12 år som motorcykelägare har jag ägt sex olika hojar, och kraschat samtliga. Det enda problemet med motorcyklar, som jag ser det, är att de körs på omoderna bensinmotorer. Fast, det var fram tills nu. Klockan 10.30 går starten och alla journalister, däribland reportrar från The New York Times och Los Angeles Times, en kameraman från BBC och en dokumentärfilmare från Los Angeles ombeds lämna startområdet. En av tävlingens mest uppseendeväckande hojar, Mission One – skapad av designgurun Yves Béher och ingenjörer från Google, Ducati och elbilen Tesla ­- rullas fram till startlinjen. Föraren får en klapp på sin sponsordekorerade skinnjacka och gör sig redo att dra iväg med vad som presenterats som ”den nästa generationen av motorsport”. Sen rullar Mission One iväg, i en fart som bäst beskrivs som söndagskörning. Åskådarna på läktaren märkte knappast den tysta starten.

Tävlingen, TTXGP, som står för Time Trail Xtreme Grand Prix, utgör en del av den förändring mot en miljövänligare attityd som motorsporten genomgår. Först ut var Indy Racing League där man valde att gå över till 100 procent etanolbränsle redan 2007. I Belgien har tävlingsarrangörerna på Zolderbanan öppnat upp för alternativa bränslen genom en helt ny serie. Men TTXGP är annorlunda. Den arrangeras på en bana som marknadsförts med massiv blårök under två hundra år. Tävlingen består av flera olika discipliner och lockar runt 60 amatörer årligen. Hastigheterna når upp till 270 km/h. Varje år händer vroom, vroom, pang. Totalt har 226 personer omkommit på banan, mer än på Everest. Den tidigare tävlingen, IOMTT, handlade enbart om att riskera sitt liv i vansinniga hastigheter. Att spara miljön för framtida generationer? Knappast. Men för lite mer än ett år sedan övertygade Azhar Hussain, som är teknikdistributör, att tävlingen skulle fokusera på just miljön.

Han ansåg att motortävlingar med fossila bränslen inte rimmade så väl, och att Isle of Man skulle kopplas ihop med annat än kargt kustlandskap och får. Arrangörerna anammade förslaget om TTXGP. Istället för att köra sju varv, som tidigare, bestämde man sig för enbart ett varv ­ så att hojarna skulle kunna maxa på rakorna utan att köra slut på energin. Och istället för att inleda tävlingen med en Whitesnakekoncert, valde man att ta in London Metropolitan Orchestra. De gamla fansen protesterade. Några av de 1500 volontärerna såg en elrullstolstävling framför sig och hotade att strejka. Orkestern blev måttligt populär. Men studenter, innovatörer och välfinansierade entusiaster från hela världen visade sitt intresse. Det såg bra ut, till en början. Men bara 13 av de 55 som hade föranmält sig fick ihop sina hojar. Under tävlingsdagen lyckades ytterligare tre team få igång sina maskiner, men som en av deltagarna menar, ”med varierande barnsjukdomar” som att försöka ersätta motorcykelns vattenpump med en pump från en fiskdamm.

Klicka på siffrorna nedan för att fortsätta läsa artikeln.