Efter nästan ett dygns gång rakt söderut från Ushuaia, förbi Kap Horn, på väg mot Antarktis har jag lärt mig flera nya intressanta saker. Det finns tydligen olika sätt att reagera på sjögång: antingen blir man sjösjuk eller blir man hungrig.

Det byggdes upp en hel del förväntningar inför avgång under gårdagskvällen. Det talades om en storm utanför Kap Horn och vindar upp emot 50 knop. Trots min mycket begränsade vana vid stora öppna hav insåg jag att vindar på 50 knop betyder vågor och sjögång. Det fick bli sjösjukeplåster på. Båten har trots kloka vägval, stabilisatorer och måttlig fart gungat en hel del men min aptit är god så jag gissar att antingen har plåstret fungerat eller hör jag till kategorin som blir hungrig.

Tydligen kan man få en hel del spännande bieffekter av sjösjukeplåster också. Förutom de vanliga och relativt harmlösa som muntorrhet, yrsel och dåsighet berättar personalen här om hur passagerare med plåster på blivit som förbytta: pladdrar rappakalja eller som damen som sprang omkring naken i korridoren tuggande på en strumpa.

Annars flyter livet på National Geographic Explorer på enligt plan. Föreläsningar, överdådiga måltider och än så länge mest slappande i väntan på att vi skall nå Antarktis någon gång kring lunch imorgon. Förutom vinden, som börjat mojna har det varit mestadels klart väder som inbjudit till en stund i solen på däck för att spana efter eller fotografera någon av de albatrosser som gärna ligger och spanar i kölvattnet.

Snart börjar det vi kommit hit för: strandhugg och utflykter med gummibåtar och/eller kajaker för att ta en närmare titt på pingviner, sälar och vad mer jordens sydligaste kontinent har att visa upp.

Fortsättning följer.