Det var aldrig tänkt att bli så stort. När Christer Lindh lade grunden till utsidan.se i slutet av 80-talet fanns en maillista med runt 30 prenumeranter. Idag är sajten det givna forumet för friluftsmänniskor och lockar 50 000 besökare varje vecka. Men för Christer är det fortfarande ett sidoprojekt.

AV Glenn Mattsing | UR Outside nr 11-2009

Vad döljer sig bakom en populär sajt? Är det ljusskygga webbsnillen som framgångsrikt byggt Sveriges största friluftscommunity mest på tur, utan kunskap om kompassers missvisning och Sareks bästa områden? Eller är det begeistrade naturmänniskor som aldrig skulle missa bra skridskois eller ett tjäderspel i perfekt släpljus? När jag knackar på hos Utsidan, eller Sitewell AB som företaget egentligen heter, möts jag av stilrena och ljusa lokaler där kontorsrummen är luftiga och inredningen typiskt nutida. Jag hade tänkt mig något mer … nördigt. Här sitter Christer, Thomas Althoff och Christers fru Ulrika som alla jobbar deltid med Utsidan och resten av tiden på IT-bolaget Mainloop.

Till deras hjälp har de också Emil Hellström som även han har en deltidsanställning på Utsidan. I rummet bredvid finns White Balance AB som driver Fotosidan och Imagedesk; här jobbar David Elmfeldt och Erik Leonsson. Vi slår oss ner i grannrummet, som uppenbarligen fungerar som mötesrum där nya idéer bearbetas. På den stora whiteboarden har någon ritat pilar och sifferbeteckningar. Anteckningarna för tankarna till servrar och andra tekniska lösningar som krävs för att upprätthålla omfattande sajter som Utsidan och Fotosidan.

Christer är lugn, det är fredag och han verkar redan ha ställt in sig på helg.
­- Jag tänkte att jag skulle vara hemma vid sextiden, men det är lugnt, säger han.
Han lutar sig tillbaka i stolen och börjar berätta om starten, då allt började, eller som han säger ”då det inte fanns så mycket www” Det blir också en berättelse om Internets utveckling i Sverige.

Outside var förebilden
Trots att Utsidan är helsvensk lades grunden i USA. När Christer var 26 år flyttade han till Reno i Nevada för att jobba med datorer (då jobbade man med datorer, inte som IT-konsult, webbdesigner eller programutvecklare).
- ­Då, 1988, var jag bara en nörd, men sen började jag intressera mig för annat, säger han och skrattar.

Där hade han nära till bergen, till skidåkning, klättring och vandring. Han började läsa Outside och Backpacker för att bli ännu mer insatt och han var en flitig besökare på rec.backcountry, ett av de få diskussionsforum för friluftsliv som existerade på Internet då. Två år senare flyttade han tillbaka till Sverige för ett nytt jobb och tog med sig idéerna om att kommunicera elektroniskt mellan friluftsmänniskor.
- ­Väl hemma kände jag inga som till exempel klättrade så jag startade en svensk maillista för att prata med friluftsintresserade, säger han.
Han fick runt 30 entusiastiska mottagare på maillistan, och han valde givetvis att döpa den till Outside! Och där är grunden.

- ­Några av mottagarna finns fortfarande kvar som medlemmar på Utsidan, tillägger han stolt.
Några år senare, 1995, hade webbtekniken utvecklats och många hade hunnit skaffa Internet till hemmet. Det var också nu större webbsajter började dyka upp och Christer började bygga på en sajt för friluftsliv. Den fick namnet Utsidan.
­- Utsidan var till en början en samling länkar till olika tillverkare och andras hemsidor. Jag kopplade sedan på bland annat diskussionsgrupper och fick en mer interaktiv sajt, så med tiden dog maillistan ut, säger han.

Storhetstiden
Att Utsidan skulle växa till vad den är i dag, med 50 000 besökare i veckan, trodde Christer aldrig.
­- Jag tänkte att man någon gång skulle kunna få någon slags lön, men inte att det skulle bli så stort. Jag hade inte de ambitionerna, säger han.
Idag genererar Utsidan pengar så det räcker till en heltidsanställning, fördelat på fyra personer. Besöksfrekvensen är alltså mer imponerande än intäkterna, något Christer menar beror på att de inte söker efter annonsörer som andra. Men annat var det 1999. När internetbubblan nådde sin kulmen 1999 snurrade förändringarna, och pengarna, snabbt.

Tillsammans med bland annat Thomas startade han nu Sitewell AB. De drömde om e-handel. Planen var att driva ett antal webbsajter som kombinerade community med e-handel och Utsidan skulle vara först ut med satsningen. Projektet hade fått några färska miljoner från riskkapitalister och nu skulle de stora pengarna håvas in, främst genom en nätbutiker.
­- Vi gasade på och jobbade mycket hårt för att ta fram nya sajter och nätbutiker. Detta var i början av 2000. Men redan under sommaren 2000 fick investerarna kalla fötter när IT-bolagen började rasa omkring dem, säger han med eftertanke.

Sitewell fick inte mer pengar. Men då hade arbetet med Utsidan kommit så långt att de ändå lanserade sajten och kunde köra vidare, men att avlöna tio personer var omöjligt.
­- Jag började med att avskeda mig själv, tillägger han.
Till skillnad från många andra sajter överlevde Utsidan.
­- Vi var vana att driva det som ett sidoprojekt. Men vi överlevde nog för att vi också redan var etablerade, vi hade läsare som bidrog med material hela tiden, säger han.
Några år senare köpte man ut investerarna ur bolaget och fortsatte jobbet med att få fart på verksamheten. Det var också i denna veva som idéerna om Fotosidan (som nu även finns som tidning) blev verklighet.

Tankarna på ett forum för fotografer hade funnits länge (precis som tankar på hund- och kattsidor) men nu, när fotograferingen gick in i den digitala eran, var tiden inne. Fotosidan.se lanserades 2001 och bakom tangenterna fanns Christer, David Elmfeldt och Erik Leonsson, som tidigare hade jobbat på Sitewell. Det var en lyckad satsning men Christer minns att folk fortfarande, 2001, ställde frågan ”är det något bra med digitalfoto?”.

”Jag är en ökenråtta”
Vi lämnar kontoret på Stora Nygatan 5 och går ut på Gamla stan. Här trängs finklippta trädgårdsbuskar, skrytsamma statyer, nedsliten asfalt, anrika byggnader som Riddarhuset och Högsta domstolen. Gamla stan är en av få platser i landet där det knappast växer något grönt. Det är långt till den utsida som han skriver om. Men Christer verkar trivas bra. Han är alltså inte den typ som drar sig för storstäder och civilisation. Han är inte heller den typ som hänger på Stureplan. Men han gillar att vara utomhus.
­- Jag hör väl inte till de sportigaste. Jag vill kombinera motion med upplevelser. Tidigare klättrade jag mycket men nu blir det oftast flugfiske, vandring, cykling, och telemark och långfärdsskridsko på vintern, säger han.

Hans fru, Ulrika, gillar också friluftsliv, och de har lyckats få dottern Karin intresserad av klättring. Sonen som är fjorton håller sig till datorn. Barnen har alltså ärvt Christer intressen, ett var. Om Christer får välja naturtyp blir det öppna, gärna karga landskap.
­- Jag hade bland annat en mycket minnesvärd skridskotur i S:t Anna skärgård för några år sedan, och paddlingsturen nedför Råstoetno och Lainoälven, den var bra. Jag gillar en lugn fiskevecka i fjällen, då hinner man varva ner, säger han.
En av hans mest minnesrika resor gick till Utah. Då var han ensam, en hel månad.
­Det var tyst, naturen var häftig och karg. Jag blev en ”ökenråtta” jag har varit tillbaka många gånger sedan dess. Det är något speciellt med öknar, säger han.

Ser trender genom utsidan
Efter alla år med Utsidan kan Christer se några intressanta mönster bland besökarna och inom svenskt friluftsliv.
­- Nu är det trendigt med fjäderlätt och det är fortfarande mycket fokus på teknik. Sen är korta och snabba turer mer populära än till exempel veckolånga vandringar, säger han.
Om han får sia lite om framtiden tror han på ökad uppkoppling på fjället.
­- Folk vill ju givetvis ringa och berätta från fjälltoppen, gissar han.
En betydligt mer dyster utveckling är att vi verkar tappa kunskap. Det verkar som om man hellre kastar ut en tråd på nätet för att snabblära sig något, hellre än att testa själv. Sen är det vissa ämnen som alltid kommer tillbaka. Rovdjur, jakt och äventyrare verkar skapa mest diskussioner och debatter.

­- Det finns en del som tar på sig rollen som ”polis” och som verkar se forumet som sitt eget vardagsrum. På senare tid har det diskuterats hett runt Fredrik Sträng på K2 och tjejerna på Shishpangma, säger han.
Men Christer håller sig lugn, han har varit med förut. Han vet att debatter vaknar och slumrar. Det viktigaste är att det finns ett bra forum för att diskutera. Och det forumet kommer Christer att upprätthålla, oavsett om det är ett sidoprojekt eller heltidsarbete, om han blir rik på det eller inte.

Läs om fler profiler här.