”Våra liv handlar nästan bara om surfing,” säger Alicia som femton år gammal flyttade till Maui från New Hampshire och har surfing som sin största hobby. ”Ibland drar vi och äter, men för det mesta surfar vi bara.” Jag frågade Clay om han visste var han skulle surfa den där eftermiddagen. Då tittade han bort och förklarade att han skulle till en närbelägen strand med fina vågor ­ enbart omnämnandet av vågor fick honom att le ­ men stranden var bara för locals. Det fanns ett stängsel och inga turister så han sa att jag inte borde hänga med. Clay är väldigt hemlig med sina surfställen; folk förstör allt. Nästa gång jag såg honom var en annan vindstilla morgon och han var helt uppslukad av en datorskärm, stirrande på nytagna videoklipp där han surfade Lanai.

Vi var i ett litet rum utan fönster i hans föräldrars hus och luftkonditioneringen blåste på med full kraft, men Clay var klädd för stranden med surfshorts och ett linne. Det var i det här huset Clay bodde med sina föräldrar och elvaåriga systern, Gina, i ett boendekomplex strax norr om den stora Kaanapaliresorten. Och även om han numera har en egen lägenhet är han beroende av att Jill tar hand om hans räkningar och kalendern. Och han gillar fortfarande att vara hemma, där kan han göra räder i kylen och redigera sina videoklipp. Jag upptäckte snabbt att det inte går att titta på surfvideo tillsammans med Clay eftersom han gillar att repetera samma femsekunders klipp om och om igen som om han vore i trance.

När det inte finns något mer att lära är han nöjd och spolar snabbt fram till nästa intressanta moment. Medan Aspergerdiagnosen var en stor lättnad för Quiksilver och Jill hjälpte det inte Clay att göra bättre resultat i vattnet när han försökte leva upp till sitt rykte på tävlingar. Även om han då och då visade prov på sin brillians i vattnet hade han svårt att sy ihop en vinnande tävlingstaktik. En stor del av problemet låg i att han var tvungen att slåss om vågorna ­ det surfare på engelskt slang kallar för ”hassling” Inte överraskande tycker Clay att det är tröttsamt och frustrerande. ”Många av de saker du måste göra för att vinna tävlingar är dumheter,” säger Clay. ”Om vågorna är dåliga är det bara ett paddlingskrig. Det är inte vad riktig surfing handlar om.”

Chad Wells, Clays tävlingscoach försöker lära honom några grundläggande knep för att göra bättre ifrån sig på tävlingar, speciellt om vågorna är dåliga och det är mycket folk i vattnet. Det är inte det att han inte vill vinna ­ ”låt inte Clay lura dig, han skulle gärna vara nummer ett,” säger Jill ­ det är bara det att han hellre får en perfekt tub än att fokusera på poängställningen i ett heat. Clay är mest intresserad av själva upplevelsen att surfa vågen, känslan av att leka med fysikens lagar och vattnet. Quiksilvers Wasilewski oroar sig för att alla försök att göra Clay mer tävlingsinriktad kan krocka med samma egenskaper som gör honom till en så unik talang.

”Han är den mest gedigna surfare jag någonsin träffat,” säger Wasilewski. ”Så fort han är på en våg tänker han inte på något annat än just den vågen. Han släpper allt, och du kan känna den befrielsen när du ser honom surfa. Jag vill inte göra någonting som förändrar det, för den renheten är riktigt ovanlig.” Men om inte Clay kan vinna tävlingar, hur ska han då kunna göra karriär som surfare? Ett alternativ som diskuteras flitigt bland folket på Quiksilver är frisurfing, vilket skulle byta tävlingar mot det eviga uppdraget att istället prestera den mest uppseendeväckande surfingen. På senare år har ett flertal surfare, från Dane Reynolds till Malloy-bröderna fått lukrativa sponsorkontrakt utan att vinna några stora tävlingar. (Bruce Irons, en av Clays favoritsurfare förkunnade förra året att han skulle sluta tävla för att istället satsa på frisurfing.)

Det är få som tvivlar på att Clay har vad som krävs för att bli en frisurfare på elitnivå. I själva verket har han redan fått ihop en hel samling fantastiska klipp i filmer som till exempel Young Guns 3. ”Clay är definitivt en av världens bästa surfare,” säger Wasilewski. ”Han har mer än tillräckligt med talang för att vinna tävlingar. Men till vilket pris? Jag vill inte att han ska må dåligt för att han måste anpassa sig. Det viktigaste är att Clay är lycklig.” Överflödigt att säga så föredrar Clay frisurfing.

Samtidigt som han inte är riktigt redo att ge upp tävlingar ­ i tävlingarna på Tahiti nyligen fick han den högsta poängen av alla i de tidiga omgångarna innan han blev frustrerad och gav upp i kvartsfinalen ­ så inser han att han förmodligen saknar slugheten och uthålligheten som behövs för att konstant prestera bra resultat på touren. Han vaknar hellre innan solen går upp och kollar surfrapporten på wetsand.com, innan han drar till den lokala stranden som passar dagens förhållanden bäst. ”Om jag fick bestämma skulle jag vara frisurfare,” säger Clay. ”Jag skulle lägga all min tid på att hitta perfekta vågor. Bara det. Inget folk, bara vågor.”

Ingen vet riktigt varför Clay känner sig så hemma i vattnet. Vissa spekulerar i att det är de negativa jonerna, eller den förutsägbara rytmen från havet, eller hur vattnet emballerar hans kropp. Clay själv beskriver känslan av att vara ensam i havet som en sorts psykologisk flykt till den enda platsen där han kan ta in allt som händer runtomkring honom: ”När jag är i vattnet behöver jag inte tänka så mycket. Jag behöver inte oroa mig, jag är bara där liksom.” Enligt Jill och Clay har den enda nackdelen med att få Asperger-diagnosen varit ökade spänningar i familjen. Gino och Cheyne har båda varit skeptiska mot Aspegers ­ ”Alla förstår inte att Clay är väldigt annorlunda och att han inte kan hjälpa det,” säger Jill. Gino är en stödjande förälder men tror fortfarande att sonens största problem är avsaknad av disciplin. Icke desto mindre har diagnosen hjälpt andra att förstå att Clays behov av att surfa inte bara är en barnslig

fixidé eller en överdrift från Quiksilvers marknadsföringsteam, som har sagt att ”han tillbringar mer tid i vattnet än de flesta havslevande däggdjur.” Clay har arbetat med en beteendeterapeut, som har hjälpt honom att bli mer medveten om de omständigheter som får honom att må dåligt, vilket ofta inkluderar långa uppehåll från surf. Clay använder sig numer av ett färgkodsystem för att beskriva sina olika sinnesstämningar ­ gul betyder lugn och komfortabel; brun betyder oro, vilket för honom innebär att det är dags att surfa; röd beskriver tillståndet när det inte är några vågor. Han har också lärt sig att vara mer hänsynsfull mot andra. Efter en surfresa till Peru nyligen kom han hem med en present till sin mamma. ”Det var det sötaste,” säger Jill. ”Han ville köpa kylskåpsmagneter med våra namn på, men det fanns tyvärr inte, så han köpte det som var närmast. Han har en ‘Calvin’- och jag har en ‘Julie’-magnet. Men det är tanken som räknas.”

Clay har också lärt sig andra, mer världsliga, men därmed inte oviktiga saker. Han har börjat dra ner på sin favoritskräpmat, såsom pizza med ”ranchdressing” och köttfärsdorritos med extra gräddfil. Han dricker numer många fruktsmoothies med det nyttiga acaibäret för att inte ”falla ihop helt och hållet” efter en lång dag i vågorna. Från att en gång ha varit ansedd som en svårsint tonåring, och ett riktigt problembarn på fel spår, har Clay blivit en inspirationskälla för många runt omkring honom. Larry Haynes, en surffilmsmakare som nyligen filmade Clay på Maui säger att han kom hem oerhört inspirerad av Clays ovillkorliga hängivenhet till att göra det han älskar. ”Clay lever ut mitt motto bättre än någon annan,” säger Larry. ” ‘I livet får man ta skiten tillsammans med grädden. Och se till att man njuter av grädden under tiden. Det är precis vad ‘ Clay gör. Jag tror att han har en hel del att lära oss andra.”

Den största förändringen för Clay har nog trots allt varit att han lärt sig uppskatta fördelarna med att vara diagnostiserad med Aspergers. Han brukade bli förnärmad av de där diagnoserna som gjorde honom retad och förlöjligad i skolan. Men nu förstår han att hans börda också är en frälsning. ”Om jag inte hade haft Aspergers, så skulle jag inte ha varit därute i vattnet lika mycket” säger han. ”Eftersom jag älskar surfing så kan jag fokusera fullständigt på det. Och därför kan jag kanske göra saker i vattnet som andra inte kan.”

Läs även om den svenska surftalangen Lisa Petersson i: Lisa Petersson – Envis vågmästare