AV Jonah Lehrer | UR Outside nr 10-2009

Clay står med sin bräda bredvid en skylt som säger NO TRESPASSING i utkanten av ett stort annanasfält på Mauis nordvästra kust. På andra sidan fältet ligger en öde strand, det finns inga turister här, för det finns ingen sand, bara en privat grusväg och ett stort fält av spetsiga lavastenar. Tidvattnet är fortfarande för lågt så vågorna är skit. Clay har inte sagt ett ord på mer än en timme, han har inte heller rört sig ur fläcken. Han har bara stått där i det tropiska solgasset och knäpptyst betraktat havet. Väntandet är över några timmar senare, strax efter lunch, när passadvinden börjar blåsa.

Clay börjar frenetiskt gnugga sina händer, som någon som försöker göra upp eld och ger därefter ifrån sig några glädjetjut. Sen tar han tag i sin bräda och skuttar ner för den branta sluttningen, vevande åt mig att jag ska hänga på. Det ligger några surfare i vattnet till höger, bort från klipporna. Clay rör sig istället till vänster, där vågorna är större. Han börjar paddla ut och skannar horisonten efter vågor, alltmedan han räknar sekunderna mellan dyningarna som passerar under honom. Efter ett par minuter vänder han plötsligt brädan tvärt, spänner upp sin överkropp och sätter fart. Vågen är fortfarande osynlig ­- jag kan inte ens känna underströmmen som matar den med vatten ­- men Clay letar redan efter den perfekta positionen.

Och så dyker den upp, en skimrande blå huvudhög vägg som reser sig snabbt, tills den börjar bryta, vilket är ögonblicket då Clay ställer sig på brädan. Han accelererar ifrån den brytande delen av vågen, hans plötsliga fart får vågen att se långsam ut ­ och så svänger han uppåt, använder vågen som en snowboardhalfpipe och trycker upp sin bräda i luften där han roterar den så att han landar baklänges på den fallande läppen. För ett dramatiskt ögonblick ser han ut att tappa balansen, men så vänder han tillbaka brädan så att nosen hamnar framåt igen och står i vitvattnet tills det inte bär honom längre. Vågen är över. Han letar redan efter nästa. Clay Marzo har inte en kärleksrelation med surfing.

Kärleksrelationer är komplicerade ­ ibland slutar folk vara kära ­ men det finns inget komplicerat med Clays relation till havet. För Clay är surfing ett grundläggande behov, en form av näring, ett sätt att vara han inte kan vara utan. Han fyllde just 20, men han kan inte minnas en tid när han inte var besatt av tuber, surfbrädor och den dagliga vågprognosen. När det inte är några vågor sjunker Clay in i dvala. Hans ansikte har ett ledsamt, frustrerat uttryck och främlingar tror att han ska börja gråta vilken sekund som helst, vilket visserligen också beror på att hans ljusblå ögon blir irriterade av solen. När jag frågar Clay vad han skulle göra om han inte surfade, ser han konfunderad ut för en sekund, som om han inte skulle kunna föreställa sig en sådan fruktansvärd situation. ”Jag vet inte, säger han till slut ”då skulle jag väl ” förmodligen bara vilja surfa.”

I december 2007 blev Clay diagnostiserad med Aspergers syndrom, eller högfungerande autism (en lindrig form av autism). På senare år, då läkare och föräldrar har börjat oroa sig för någon sorts autistisk epidemi ­ 1 av 150 barn uppges lida av någon form av syndromet ­ så har det blivit mer fokus på att förstå och behandla symptomen, vilka bland annat är nedsatt social kompetens, kommunikationssvårigheter och en tendens att fastna i upprepade beteenden. Samtidigt som Clay har många av dessa brister ­ han har lätt för att bli överhopad av andra människor och får ofta svårt för att uttrycka sig själv ­ så visar han även prov på en karaktäristisk egenskap hos någon med Asperger: ”en omfattande upptagenhet med ett särskilt intresse”.

Vissa barn med syndromet blir besatta av tåg från 1800-talet, eller kaffemaskiner, eller någon tv-serie. Andra memorerar serienumret på kameror, även om de är ointresserade av foto. Hans Asperger, barnläkaren från Wien som först identifierade rubbningen 1944, påstod att denna besatthet ofta kunde vara förutsättningen för stora viktiga framsteg inom konst och vetenskap, även om det sociala priset ofta var högt. ”Det verkar som att om man ska lyckas inom vetenskap eller konst så är en liten släng av autism en nödvändighet” skrev Asperger. ”Den nödvändiga förmågan kan vara den att stänga av världen utanför och inrikta alla sina tankeresurser på ett visst intresse. ” Vad som gör Clay unik är att han är besatt av en sport, och inte av abstrakt tänkande på intellektuella problem.

Klicka på siffrorna nedan för att fortsätta läsa.