Han tjatar inte precis hål i huvudet på dig, bergsguiden Silent Rider, eller Bengt Lundberg som han egentligen heter. För drygt tjugo år sedan gjorde han det som du och jag borde gjort för länge sedan ­ packade bilen full av leksaker och flyttade till Alperna.

AV Jonas Hollander | UR Outside nr 10-2009

Österrikes enda svenska bergsguide kliver in i den folktomma restaurangen på hotell Riederalm, alldeles bredvid äggliften och bikeparken i Leogang, iförd en giftgrön jacka med påsydda tygmärken med hans egna företagsloggor och förstås, ett UAIGM-märke. En liten glittrande pärla blänker till i näsan och en stickad mössa är nerdragen över det långa håret. Det är i mitten av juni men kunde lika gärna varit i början av oktober: knappt tio grader ute och Österrike är mitt inne i något som känns som en monsunperiod, det regnar så att floderna svämmar över och TV -nyheterna har extrasändningar om eländet.

Leogangs sommardragplåster, bikeparken, har tvingats stänga på grund av all nederbörd. De natursköna vandringarna och cykelturerna regnar bort och jag har inte ens sett de kringliggande bergstopparna sedan jag kom hit för tre dagar sedan. Bengt slår sig ner, beställer in en juice och tackar med en omisskännlig österrikisk accent, ”dan-ke”. Bengt Lundberg bor i nästa dal, närmare bestämt i Maishofen, inte långt från Zell am See där han driver en av de två guidefirmor som organiserar sommaraktiviteter i bergen och på floderna, Adventure Service OEG, tillsammans med kollegan Franz Oberlader.

Franz är vintertid chef för en av skidskolorna i Zell am See och Bengt driver sin andra guidefirma, High Up Alpinsport som inriktar sig helt på skidåkning i närområdet och längre bort. Den enda konkurrenten om sommarturisterna startades av ett par tidigare medarbetare. Just för tillfället är vädret långt ifrån perfekt för sommarturism och jag undrar om det betyder att det är lugnt på jobbfronten. ”Inte just idag, vi körde rafting med 120 stycken 17-18 åringar från brittiska armén i förmiddags” berättar Bengt.

”Det är någon slags rekryteringsgrej, de vill visa att man kan ha kul i armén också. Men det har varit en tuffare vår än vanligt på grund av lågkonjunkturen, det märks tydligt att svångremmen har dragits åt”, berättar han. Svackan skall dock visa sig vara tillfällig. När vi i början av hösten talas vid på telefon har han haft fullt upp från mitten av sommaren och framåt. ”I augusti trodde jag att jag var på väg att bli utbränd. Så körigt var det.”

Lagens långa arm
Adventure Services är numera väl etablerade men så har det inte alltid varit. För 22 år sedan packade han en Transit-buss med några gummibåtar, cyklar och lite klätterprylar och körde glad i hågen ner till Zell am See för att sätta igång sin lilla business. Det var väl ingen konst att börja guida och erbjuda olika former av mer eller mindre äventyrliga aktiviteter? Det var i och för sig ingen annan som gjorde det just då … Men riktigt så lätt var det nu inte för en svensk att starta verksamhet i Österrike på den tiden. ”Jag tror jag hade någon slags kontakt med polisen varje vecka i början” flinar Bengt. ”De ville se tillstånd, examina, papper med stämplar och allt annat som jag inte hade. Lösningen blev ” så småningom att samarbeta med en infödd bergsguide med alla papper i ordning som kunde ”fronta” mot myndigheterna.

När Adventure Services under sena 80-talet började lansera olika äventyrspaket, framförallt till svenska resenärer som åkt till Zell am See för sommarskidåkning på Kitzsteinhorn i Kaprun, fanns helt enkelt inga som erbjöd den typen av tjänster. ”Det var precis som den gamla nidbilden av gamla bergsguider som sitter på en bänk och röker pipa och väntar på att det skall dyka upp några kunder” berättar han. Bengt var faktiskt först i Zell am See och antagligen i hela Österrike med sina påhitt, låt vara att det kanske gick lite okonventionellt till i början… som när han med mycket begränsad erfarenhet och en i Sverige inköpt liten gummibåt skulle reka lämplig rafting tillsammans med en testpatrull rekryterad från Zell am Sees partyställe nummer ett: Crazy Daisy.

Lite senare började i Österrike, liksom i Sverige, EU-regler att gälla vilket gjorde att det plötsligt öppnades möjlighet för icke-österrikare att komma in på den obligatoriska utbildningen för vandringsguider. Skall man kommersiellt guida vandrare i Österrike måste man förstås ha papper på att man är utbildad vandringsguide plus ha gått en kurs i hur man driver företag. ”Att vandra här är inte svårt men att bli vandringsguide ­ det är det som är svårt” skrattar Bengt.

Från balett till berg
Vandring och rafting är nog kul men det var skidåkning som från början var anledningen till att Silent Rider (han fick smeknamnet av en bekants bekant som undrade om den där killen aldrig sa något. Bengt tyckte det passade bra och kommer att använda smeknamnet i sin marknadsföring framöver) packade sin buss och flyttade till Alperna. Under uppväxten i Kålltorp i Göteborg var han halvhjärtat skidintresserad, det var mer hockey och gymnastik som gällde.

Klicka på siffrorna nedan för att fortsätta läsa artikeln.