I somras avgjordes en av de tuffaste adventure racetävlingar som har arrangerats i Sverige. Vår multikorrespondent Anders Burman var med från starten och följde lagen längs den 106 mil långa banan. Tävlingens namn: Explore Sweden Monster.
AV Anders Burman | UR Outside nr 9-2009
Multisport övergår till Adventure racing någonstans efter 30 timmar. Trenden har de senaste åren pekat mot att man delar upp långa tävlingar i etapper med obligatorisk vila emellan. Deltagarna kör tio till tolv timmar, får sex till åtta timmars vila och kör sedan vidare på nästa etapp mer hård racing än strävsamt expeditionsslit. Arrangörerna av Explore Sweden Monster (ESM) , Mikael och Helena Lindnord, gick mot trenden och gjorde tävlingen till en non-stop-tävling på hela 106 mil. Tillläggsnamnet blev Monster. Fjolårets Explore var 40 mil. Primal Quest, USA:s största tävling, med rykte om sig att vara lång, var i år runt 96 mil.
Nu är banans längd en sak, minst lika viktigt är i vilken terräng den går, och därmed också hur många höjdmeter och träskmarker som ska avverkas. Att cykla tio mil längs en grusväg kan gå snabbare än tre mil teknisk cykling med många lyft. Att göra en trekking längs fem mil led i platt terräng kan kosta betydligt mindre än tre mil i våldsamt kuperad blockterräng utan stigar. Generellt sett var ESM-banan dragen i snäll terräng. Paret Lindnord kunde ha gjort tortyr av det hela, men deras känsla för sporten är större än så.
Highway to hell
Lundhags vinnartid på 102 timmar och 42 minuter är rätt normalt för den här typen av race. Å andra sidan behövde sista laget (som klarade banan), Solvarbo SSF, hela 46 timmar mer än Lundhags. Det är nästan två
dygn! Starten gick vid lunchtid fredagen den tredje juli mitt i centrala Sundsvall. Det var varmt, trångt och laddat. Staden hade rustat för Stadsfesten så en gigantisk scen fanns redan på plats vid starten. När tävlingen drog igång med tre intensiva delmoment runt centrum äntrade Patriks Combo scenen och drog sin egen version av ACDC:s Highway to hell. Det kändes som en lämplig markör. Det mest iögonfallande av de tre delmomenten var en takvandring på ett av de många vackra stenhusen från 1800-talet som omger Stora torget.
Klicka på siffrorna nedan för att fortsätta läsa.

Prenumerera på Tidningen Outside idag!
