Bob Burnquist har tänkt sig att köra större och läskigare än någon annan trodde var möjligt – samtidigt odlar han ekologiskt och tar hellre en smoothie än en Red Bull. Det är vad han kallar utveckling. Här berättar vi om världens bästa skatares upplysta liv och (helgalna) drömmar.

AV Josh Dean | UR Outside nr 9-2009

Bob Burnquist är en berömd professionell skatare, men att enbart definiera honom så känns inte alls rättvist. Denne 32-åring från Vista i Kalifornien är med många mått mätt och speciellt metafysiska, antagligen världens bäste allroundskatare. Han har gjort allt från att vinna guldmedaljer i halfpipe på X Games till att spela in hyllade filmavsnitt med teknisk streetskate. Hela tiden pushar han gränserna för vad som anses vara möjligt i skateboardvärlden. Exempelvis åker han runt inuti metallrör (vilket innebär åkning upp och ner). Han väckte stor uppmärksamhet när han körde i ett sådant rör med ett gap i taket (vilket gjorde att han var tvungen att göra hoppet upp och ner). Gärna kör han dessa konster switch (baklänges) eller något annat omöjligt. Särskilt märkvärdigt är de trick han gör på sin ökända megaramp, en 110 meter lång och 23 meter hög plywoodkoloss, som sedan den invigdes 2003, har tagit skateboardåkningen till nya höjder.

Det finns bara tre megaramper i världen. En är undanstoppad och används bara vid X Games Big Air-tävlingar, vilka Bob har vunnit de senaste två åren. Ytterligare en finns i Brasilien, där Bob föddes och bodde tills han var 18. Han byggde den 2008 för en tävling som han samproducerade med sitt produktionsbolag Zoobamboo Entertainment i Encinitas, Kalifornien, och som han också vann. Det direktsändes i Globo TV i Brasilien till miljontals tittare. Den tredje megarampen står på Bobs bakgård. Bob uppfann inte megarampen; äran för det går till hans gode vän Danny Way, en professionell skatare som för några år sedan använde en sådan för att hoppa över Kinesiska muren. Megarampen är svår att föreställa sig om man inte sett den, men om man tänker sig en skidbacke av trä som leder till den största kick du någonsin kan fantisera ihop, väldigt lik de kickar som världseliten i skidåkning använder i sina Big air tävlingar; så hög och brant att den genomsnittlige proffsskataren blir darrig om han bara kikar ned i inåket.

Grundhoppen går till ungefär som följer: Du rullar in från en plattform hög som ett femvåningshus, kör i 65-80 km/timmen på den 55 meter långa påfarten, sedan far du över ett 15 meters gap ­ skyddsnät finns om du skulle misslyckas ­ landar på en nedförslöpa och susar mot en tio meter hög quarterpipe som driver dig ytterligare fyra till sju meter upp i luften. Du måste landa perfekt i överkant av böjen annars är det nästan garanti på allvarliga skador. Du kanske kommer ihåg att detta hände den australiensiske skataren Jake Brown, som gjorde en väldokumenterad vurpa i X Games 2007. Jake vinglade till efter att ha satt en 720 (hans första någonsin på megaramp), vilket störde honom i inåket till quarterpipen. Oturligt nog tryckte han av för hårt och sköts ut från rampen, varpå han flaxande med armarna föll fritt 14 meter ner och landade så hårt på trädäcket att båda skorna for av. Bob, som väntade på sin tur, trodde att vännen var ” död, förlamad, i bitar.

Klicka på siffrorna nedan för att läsa vidare.