Jag har mycket att stå i, engelskalektioner och svenskalektioner och däremellan försöker jag fota och lära mig ryska, tiden räcker inte till. Jag är tillbaka i samma mönster som under studietiden, jag planerar in att göra saker efter midnatt trots att jag skulle upp i svinottan dagen efter. Jag trivs rätt bra med det och på något sätt verkar det funka bättre här i Tblisi, det är en annan atmosfär, en lugnare stämning.

Det en milsvid skillnad mot att cykla, jag saknar känslan i benen när man går och lägger sig eller snarare stupar i säng men jag känner också att det är värt mycket att ta sig tid att upptäcka ett ställe mer och utforska det grundligt. Jag träffade en cykelentusiast idag som ska hjälpa mig att justera mitt bakhjul så att jag kan cykla på det igen, för tillfället står cykeln i mitt rum och surar. Det finns massor av fantastiska platser att besöka i Georgien med cykel och nu har jag kanske en guide som kan tipsa mig om det finaste platserna.

Killen jag mötte idag kände också Jumber Lezhava, den i Georgien mycket kände cyklisten som gav sig av för att cykla jorden runt och för att återvända när landet stabiliserats, han cyklade några år och kom tillbaka till samma röra och gav sig av igen, åt andra hållet. Nu är han tillbaka och lobbar för cyklism i Georgien, ett motsträvigt arbete kan jag tänka, det är inte många tvåhjulingar på vägarna och inställning till cyklister är kärv. Hoppas de artiklar om min resa som jag ska publicera i tabloiden Prime Time här i Tblisi kan lätta upp stämnigen lite