Sju månader har gått sedan jag lämnade ett snöigt Grycksbo. Sju månader och snart 10000 kilometer. Det känns bra. Här I Erzincan börjar hösten göra sig till känna och jag får vira in mig ordentligt på natten för att inte frysa i tältet. Häromnatten blev det ett långtradarsläp som skyddade mig mot vädrets makter och mot den lokala hundmaffian som strök i faggorna.

De senaste dagarna har bjudit på backar, riktigt slitiga backar och långa utförlöpor. Den sista innan Erzincan var nära 40 kilometer lång och då känner man att man får valuta för två dagars uppförsbacke. Jag läggor om rutten och istället för att besöka Erzurum, gudförgätet enligt många, passar jag på att istället besöka staden som många tycker är den vackraste i Turkiet, Trabzon, på Svarta havskusten. Jag ser fram emot att komma ner till kusten och till lite mildare nätter, och till ett folk som sägs vara skjutglada men genomtrevliga.