landskapet

Landskapet hukade i vindarna när vi skramlade på en väg som knappast någonsin sett en vägarbetare. Branta uppförsbackar och hissnande nedförslöpor blev slutet för min pakethållare, vi slog läger.

Jag blev kontaktad av en äventyrssugen Filip Wistrand för två veckor sedan, han ville samcykla en månad i turkiet innan han började jobba i Sverige och jag tackade ja – himla kul med sällskap! Nu blev det ju inte bara socialt lättare utan rent praktiskt var det möjligt att fortsätta eftersom vi kunde packa om från min trasiga pakethållare.

Att planera en rutt är inte helt lätt men kan inte bli helt fel, Turkiet har enormt mycket att erbjuda en äventyrssugen cyklist eller två. Enligt Janne Corax det bästa landet att cykla i, alla kategorier, vi kände oss lugna. Vi la en rutt från norr till söder, via landkapet i Kappadocia, staden Mardin i mesopotamien, sjön Van, upp mot Ararat för att undersöka var Arken strandade, men först till Ankara, dit Cyklotektet hjälpsamt skickat en ny pakethållare.

Vägen till Ankara var allt annat än tråkig, efter att ha lämnat Svarta havet öppnades ett torrt och nästan ökenlikt landskap, rullande, böljande men mjuka berg och fantastiska solnedgångar. Människorna är under Ramadan om än allt mer hjälpsamma och vänliga och vi har erfarit en gästfrihet som är svår att matcha. Med stora leenden cyklade vi in i Ankara i rusningstrafik och har nu kunnat ladda batterier och fixa utrustning innan vi rullar sydöst.