Jag har varit en lat kille de senaste åren, det skall medges. Mina cyklade mil har varit lätträknade och den en gång så dyra och fina MTB:n har mest dammat igen längst inne i garaget. Bil och buss har fått företräde framför mjölksyrafyllda lår och svettiga cykelbrallor. Frågan är vad som egentligen skulle ha motiverat mig att börja cykla till jobbet igen? Giant Hybrid Cycling Technology, kanske?

AV Magnus Karlsson | UR Outside nr 6-2009

Framnavet (som senare skall visa sig vara själva motorn) är extremt överdimensionerat och sadeln påminner mer om en pösig Fatboy (sittpuff) än just en cykelsadel. En stötdämpare har den också ­ sadeln. Nej, det är ingen slimmad skönhet som möter mig i cykelbutiken. Snarare en lojt tillbakalutad och självsäkert formgiven skapelse. Mycket designad och mycket långt från liniment och lycra. Min skepsis inför det här uppdraget var stor, det skall medges. Jag hade sett elcyklar tidigare, i mitten på nittiotalet närmare bestämt. Vad det stod på ramen har jag glömt, men jag minns att det var en ganska ordinär cykel med en klumpig påhängsmotor på framhjulet. Toppfarten var inte direkt imponerande och batteriets räckvidd högst begränsad. Det hela påminde mest om en uppfinning från Åsa-Nisse, det var bara vindstruten som saknades. Det var med fördomar som dessa jag närmade mig Cykloteket för en närmare inspektion av underverket.

HI-TECH
Skillnaden mellan då och nu är att Giants elhybrid inte är en eldriven cykel, utan en elassisterad cykel. Du kommer således inte en meter utan att trampa själv. Som en ordinär cykel, alltså. Men där upphör också likheten med en vanlig cykel. Mycket kortfattat kan man säga att du trampar precis som vanligt men med den skillnaden att hjälpkraften från motorn i framnavet förstärker kraften från tramporna och gör det lättare att cykla. Ungefär som grabbarna på Touren lär uppleva fansens knuffar i baken uppför alpvägarna. Batteriet sitter baktill, monterat på pakethållaren och diskret draperad med en snygg och praktisk packväska. Ett fulladdat batteri håller ungefär sju mil och tar fyra timmar att ladda upp via vägguttaget. Tar batteriet slut innan du hunnit hem så är det bara att trampa på som vanligt, dock utan den där extra ”knuffen” . Självklart är cykeln ett under av miljömedvetenhet. Litiumjonbatteriet är till exempel helt fritt från såväl bly som kvicksilver och väger knappa tredjedelen av de gamla traditionella batterierna med motsvarande kapacitet.

DET FUNKAR JU!
Nåja, försäljarsnack, fagra löften och tjusiga broschyrer är ju en sak, verkligheten oftast en helt annan. För att komma igång med själva cyklingen börjar man med att trycka igång strömmen på sitt Ride command control center. Sedan väljer man driftläge; Sport, Normal eller Eco. Eftersom jag är en hård kille utan rädsla så väljer jag givetvis genast sportläget. Inget fjoll här inte! Jag sätter mig behagfullt tillrätta i den välstoppade sadeln och trampar till. Förvåningen är stor när cykeln skjuter fart utan nämnvärd ansträngning. Shit, vilken kraft!

Det som händer är att en kraftsensor registrerar och sänder vridmomentet från cykelns drivpaket (kedja och drev) vidare till styrboxen, som i sin tur kompenserar förändringen i pedalrörelsen och skapar ett ”meddelande” om kraftöverföring från motorn. Effekten blir en följsam cykling oberoende av hur hårt eller mjukt du trampar. Toppfarten ligger runt 20­-25 km/h. Helt OK när man kryssar runt bland bilarna i city. Man kommer således längre till mindre ansträngning än annars. Efter några lyckliga varv i parkeringshuset och ett par tuffa test i den lokala uppförsbacken kan jag bara skriva under på reklamen.

Japp, det funkar! Skitkul, dessutom. ”Vill ha-mekanismen” slår till igen och tankar på att köpa loss ett exemplar och pimpa upp den med SPDpedaler, racingsadel och flaskställ infinner sig punktligt. Tanken på att slå personligt runt Vättern är dock bara att glömma. Där (eller vid andra liknande evenemang) tillåts inte el-hybrider. Är man däremot en ovan cyklist, lider av något handikapp som påverkar prestationsförmågan eller bara vill cykla till jobbet utan att bli svettig så är Giant Hybrid Cycling Technology ett mycket intressant alternativ. Det är inte gratis, men hur kul som helst.