En vecka kvar till avresa, mitt i all logistik, packning, ouppklarade uppgifter och de sista förberedelserna innan expeditionen upptäcker jag en sanning.

Liksom alla andra som håller på med mer eller mindre ifrågasatta aktiviteter, undrar jag också ibland varför jag trivs så mycket med att göra det jag gör. Inte för att jag måste rättfärdiga mina val för någon, men av ren nyfikenhet på mina drivkrafter och min motivation. Glasklart förstod jag plötsligt.

Varför jag vill ge mig av på långa resor och expeditioner eller fridyka långt ner under ytan och stanna så länge som möjligt är ganska simpelt och handlar inte om adrenalinstinn äventyrslust. En av anledningarna är helt enkelt för att livet är lugnt och enkelt där, det är tyst och oftast stilla. Framför allt tystnaden är underbar. Den lämnar ett rum av frihet. Där finns inga ekonomiska problem (eller nja, man behöver inte tänka på dem i alla fall, för man kan ändå inte göra något åt dem just då), inga jobb att leta efter, inga oljud, inga mobiltelefoner eller mail som måste besvaras, möten som måste bokas in eller svåra beslut att ta.

Här är allt lugnt och enkelt. Man behöver bara hålla andan för att ta sig hit!

Livet är enkelt när man är bortrest eller under ytan. Under en klätterexpedition handlar livet om att klättra eller vandra, äta och vila. Man lever för dagen och kanske tittar på planeringen några dagar framåt, håller ett öga på väderprognoser och andra klättrare. De beslut man tar handlar om klättringen, vilken mat man ska äta när och hur, vad man ska packa på nästa acklimatiseringstur och om man ska tvätta äckliga strumpor idag eller imorgon.

Under fridykningsträning känns det som en lättnad att dyka ner under ytan. Allt är tyst och lugnt och jag blir tyngdlös under ytan några minuter. Jag lämnar alla tankar på ytan. Tystnaden är total och jag hör bara mina egna hjärtslag under dyket. Den lilla tid man tillbringar på ytan ligger man oftast med ansiktet i vattnet och andas genom snorkeln. Man växlar några få ord med sina parkamrater om vilka dyk man gör och hur det känns.

Ett ”vanligt” liv är mer komplicerat, särskilt med tanke på hur mycket klagomål det verkar frambringa av de som inte har något lugnt att längta till. Ett Svenssonliv är på flera sätt bra mycket jobbigare än att dyka till 90 meter eller klättra upp på 8000m toppar! Mellan resor och äventyr gäller det att hitta lugnt och enkelt liv på lättare och billigare sätt; att sticka ut några timmar med en kajak, vandra vid havet och titta på horisonten eller springa på mjuka skogstigar kan erbjuda tillfälliga rum av stillhet och lugn.