Jag hade inte planerat att bli fast så här länge på en plats. Det blir sällan som man tänkt sig, det kan vara tröttsamt och ändå är detta en del av tjusningen med att resa på en liten budget där tid snarare än pengar finns att tillgå. Det finns värre platser att vänta in reservdelar och visum än Istanbul, här kan man hålla sig sysselsatt. Som någon sa: pessimisten klagar över vinden, optimisten tror att den ska bli bättre och realisten justerar seglen.

Mot äventyr

De senaste tre veckorna har jag bekantat mig med Istanbuls livsgnistrande bakgator och vidvinklade matkultur, pratglada människor och lösdrivande djur, lagat min cykel och skaffat visum till Mellanöstern. Jag känner mig redo att starta äventyret på allvar, lämna Europa och kasta loss med sikte mot Georgien. Det har redan kommit rapporter om snöfall i östra Turkiet och regn i massor. Högplatån i Kurdistan kommer nog att bjuda på en hel del utmaningar när hösten faller. Väldigt välkomna utmaningar.