Hon växte upp på småländska höglandet och började surfa när hon var tjugotvå år gammal. Numera tävlar hon mot världseliten. Möt Lisa Petersson, en av Sveriges bästa kvinnliga surfare.

AV Karin Sundström | FOTO Christian Åslund | UR Outside nr 7-2009

Taghazout, Marocko: Anchor Point är en av Marockos mest berömda surfbreaks, det är en naturlig pir i sandsten där Atlanten möter Nordafrika. Snabba tvåmetersvågor rullar in och bryter åt höger. Denna eftermiddag ligger det tjugofem surfare i vattnet. Tjugofyra killar och en tjej: Lisa Petersson.
­- Jag känner mig totalt närvarande när jag tar en våg, berättar Lisa när vi senare sitter på stranden.
­- Jag blir ett med vågen och det känns som om all energi från vattnet rusar rätt in i mig.

Lisa Petersson, 29 år, är en av Sveriges bästa surfare. Hon tävlar i shortboard och har representerat Sverige i både EM och VM. Jag träffar Lisa i den lilla fiskebyn Taghazout, ett klassiskt resmål för både hippies och surfare. Byn är inte mycket mer än en krök i vägen som går från Agadir till Essaouira ­ en handfull restauranger, en moské och några av Marockos bästa surfbreaks. Här arbetar Lisa som instruktör och alltiallo på Lapoint surfcamp, ett jobb som tillåter henne att surfa dagligen. Varje morgon är hon ute i vattnet ett par timmar innan det är dags att ordna frukost, därefter följer hon med nybörjarna till stranden, sedan lunch och åter ut i havet.
­- Det är mycket stor surf i Marocko, det gillar jag ­ det är bara att tuta och köra.

De dagliga timmarna i vattnet har blekt hennes hår och musklerna på överarmarna är starka. Lisa skrattar lite generat när jag imponeras av hennes armar och axlar.
­- Många tjejer som prövar surfing får inte till det i början, de saknar den naturliga fysiken. I surf är det mycket maskulina muskler som används ­ rygg, axlar och bröstmuskler. Vi tjejer behöver lite mer tålamod för att komma igång.
Lisa är uppvuxen i Eksjö på småländska höglandet, långt från havet och vågorna. Det var under en långresa till Sri Lanka 2001 som hon började surfa tillsammans med pojkvännen och numera fästmannen Nils Bloom. Lisa var tjugotvå år gammal.

- ­De andra surfarna höll på att skratta ihjäl sig när de såg oss. Två likbleka svenskar som ville lära sig surfa ­ och i den åldern. Lisa och Nils kunde knappt någonting om surfing. De visste inte hur de skulle ligga på brädan, hur de skulle ta vågorna, var fenorna skulle sitta.
­- När jag tänker efter var jag så himla dum många gånger. För att ta mig ut till ett bryt paddlade jag rätt igenom vågorna istället för runt. Det tog mycket längre tid än vad det skulle ta idag.
Hon var ute i vattnet varje dag och efter ett par veckor tog Lisa sin första våg. Hon hoppade upp på brädan och åkte nerför den blanka vattenväggen ­ en riktig take off.
­- Jag kände mig som King of the World. ”Hallå – var det någon som såg vad jag gjorde?” ville jag ropa. Det var en total , lyckokänsla.

Från den stunden var Lisa var fast. Hon snappade upp tips från andra surfare och surfmagasin om teknik, utrustning och surfplatser. Hon blev hobby-meteorolog för att förstå hur havet fungerar. Lisa och Nils arbetade säsongsvis i Norge för att spara pengar till långa surfresor till Indonesien, Australien och Sri Lanka. Men att arbeta intensivt i perioder och drömma om nästa resa blev tufft i längden. Lisa och Nils ville få in surfingen i vardagslivet och 2006 flyttade de till Stavanger, en av Norges bästa platser för surfing.
- ­Det är en liten, tajt grupp med surfare i Stavanger som är ute året om, och det värsta de vet är östlänningar och svenskar … Jag fick vara riktigt envis för att bli accepterad. Jag var alltid glad och hälsade i vattnet.

Lisa fick arbete som butikschef på stadens största surfbutik och Nils arbetade som kock. De blev några av Stavangers mest aktiva surfare, under vintern steg de upp före soluppgången, skrapade isen från bilrutan och gav sig av. De kunde bila upp till två timmar för att komma till de bästa vågorna den dagen.
­- Vissa blir attraherade av surfing på grund av den läckra kulturen ­ brunbrända kroppar och beach-häng, men i Norge finns ingen glamour. Där är man likblek med blåfrusna läppar och iskalla tår. Men du får surfen, bara det. Dagens våg.
Lisa använde en sju millimeter tjock herrdräkt, på den tiden fanns inte så tjocka dräkter för tjejer. Och vantar. Och luva.
­- Jag kände mig som en Michelingubbe när jag paddlade ut i vattnet, men jag vande mig. Man blir stark som en oxe av den tjocka dräkten ­ det är som att paddla med gummiband runt armar och axlar.

2007 blev Lisa uppringd av Binge Eliasson, kapten för svenska surflandslaget. Han hade hört talas om den duktiga svenska tjejen och undrade om hon ville vara med i EM.
- ­Min första tanke var ”Vet du vad, så bra är inte jag att jag kan vara med på landslaget ” ­ men sedan insåg jag att jag kunde se det på samma sätt som många andra i landslaget. Vi åker inte till EM för att satsa på att vinna, utan för att få erfarenheten och upplevelsen.
Sverige är en riktig underdog i surfvärlden, en liten nation där landslagets pengar räcker till transport och startavgifter ­ inte mycket mer. De stora surfnationerna som USA och Australien spelar i en helt annan liga med sponsorpengar och coacher som skräddarsyr surfarnas träning. Många börjar sin professionella surfkarriär redan i tioårsåldern.

- ­De ligger så långt före oss ­ det är otroligt att se dem surfa. Även tjejerna hoppar och gör 360.
Lisas första tävling var EM i Frankrike 2007, reglerna lärde hon sig vid landslagsträffen dagen före tävlingen. Hon kom på sjuttonde plats av trettiofyra deltagare och var otroligt nöjd. Året därpå tävlade hon i världsmästerskapen i Portugal och nu förbereder hon sig för årets EM och VM.
­- När det är tävling sitter du tillsammans med tre andra tjejer i vattnet. Du har tjugo minuter på dig att visa vad du kan ­ du ska ta de bästa vågorna och surfa bättre än du egentligen förmår. Jag har en massa att lära taktikmässigt och det enda sättet är att tävla mer, det gäller för alla svenska surfare.

Tävlingarna har betytt enormt mycket för Lisas utveckling som surfare.
Det krävs ett helt annat fokus än då hon surfade för skojs skull ­ alla vågor är viktiga och numera försöker hon testa någonting nytt varje våg: en ny sväng, en snabbare rörelse.
­- Det finns inga genvägar inom surfing. Det enda som gäller är att vara ute så mycket som möjligt och fightas om vågorna.

Lisa Petersson

ÅLDER 29 år
YRKE Surfguide- och instruktör, designer och illustratör
BOR Marocko, Norge, Portugal – beroende på säsong
FAMILJ Gifter sig med Nils Bloom i höst, även han passionerad surfare
BÄSTA MED JOBBET ”Jag har varje surfares drömjobb – jag hänger med gästerna på stranden och vi surfar tillsammans.”
INSPIRATION ”Min vän Inger Elin Knappskog, duktig norsk surfare, och jag pushar varandra hela tiden för att bli bättre.”

Läs även artikeln: Framtidens surfbräda är här