Ovanför oss tornar vulkanens topp. Vildsint exploderar den i ett utbrott – lava regnar från himlen. Den vackra italienska ön vibrerar av vulkanens dova mullrande. Följ med på en vandring till en av världens mest aktiva vulkaner - Stromboli.
AV Emma V Larsson | FOTO Fredrik Schenholm | UR Outside nr 6-2009
Vid första anblicken tycks ön stillsamt vila i det blå. Den italienska solen speglar sig i Tyrrenska havets vågor, som med ett behagligt skvalpande smeker öns svarta stränder. Men den sköna medelhavslunken för oss bakom ljuset Stromboli vilar sällan. Vulkanen uppträder med hänförande utbrott av jordens
innandöme, var 20-30 minut. Vi tar båten från Siciliens Milazzo under den tidiga morgonen, med riktning mot nordkusten och Stromboli. Under färden, som tar cirka tre timmar, passerar vi några av de eoliska öarna, Strombolis systrar. En del av dem är bebodda, andra inte.
År 2000 blev de eoliska öarna hedrade med en plats på UNESCOS Världsarvslista. Öarna var viktiga handelspunkter redan innan Romarriket grundades. På 500-talet f Kr kom grekerna och tog vara på vulkanöarnas tillgång på obsidian stelnad lava. Öarna tillhör Sicilien och dess säregna natur lockar många turister under sommaren. Båten lägger till vid en liten pir. Strombolis svarta stränder skimrar i solljuset. Vulkanen reser sig som en väldig jätte i bakgrunden, cirka 900 meter över havet. Själva ön är bara två kilometer i diameter.
Trånga gränder och dovt muller
Det vimlar av folk vid piren. Vi tar oss igenom myllret, börjar vandra uppåt mot byn. På vägen träffar vi Quadro, öns förre borgmästare. I dag bygger han båtar. När vi kommer gående står han precis och målar ett skrov. Hans kläder är fläckiga av färg, men hans hår och skägg är vitt. Ansiktet är vänligt fårat och huden djupt solbränd. Han hälsar oss välkomna till ön.
- Jag heter Quadro, berättar han och ler stort.
Det är för att han har ett så fyrkantigt ansikte, inflikar hans vän som står bredvid och hjälper till med målandet.
Efter en stunds småprat fortsätter vandringen upp mot byn. Vi strövar genom Strombolis trånga, nötta gränder, mellan vita fasader och nedhängande blommande trädgrenar. På gatan susar blåfärgade trehjulsbilar och en och annan vespa förbi. Någonstans ovanför de slingrande gatorna mullrar det dovt från bergets innandöme. På byns torg ståtar en gammal, gulfärgad kyrka och en restaurang. Platsen bjuder på en svindlande vacker utsikt över det Tyrrenska havet. Inte långt från kusten ser vi ett litet berg med en fyr på. Det är en gammal vulkan som för tillfället vilar från sina vildsinta utbrott. Restaurangen serverar en god italiensk lunch i angenäm skugga. Vrålen från Strombolis topp tycks göra utsikten än mer hänförande.
Vandring till toppen
Klockan 14:00 träffar vi Mario och hans hund Pelèe. Mario jobbar som guide på Stromboli. Ön är en av världens mest aktiva vulkaner och den vandring som vi nu ska göra, kräver viss försiktighet. Strombolis topp gör sig allra bäst under kvällen. I mörkret syns lavans heta flöde mycket bättre. Mario visar vägen till sin lilla butik och utrustar oss med vandringskäppar och hjälmar. Sedan bär det av. Vandringen går genom ett rikt buskage av gröna växter och träd. Leden består av en slingrande stig och vandringen är enkel. I kulisserna vilar det djupblå havet. En liten del av Medelhavet, som kanske är som mest turkost just här.
Efter 400 höjdmeter är det stopp för den som inte har någon guide. Vandringen på Stromboli är reglerad på grund av faran vid toppen. Öns poliser vill ha en god överblick av alla som finns nära toppen om ett större utbrott skulle inträffa. Redan på den här höjden tar omgivningen andan ur mig. Utsikten och naturen är säregen och vild. Blåsten tar vid och den gröna vegetationen blir glesare för varje höjdmeter. Tystnaden bryts av ett enormt vrål från vulkanens topp. Hela kroppen vibrerar med bergets djupa mullrande. Mario föreslår att vi ska ta på oss jackorna, det kommer att bli lite kyligare nu.
Förförisk urkraft
Vandringen pågår i nästan två och en halv timme. På 700 meters höjd stannar Mario upp.
Nu är det dags att sätta på oss hjälmarna. Vi närmar oss de aktiva kratrarna, säger han.
Spänningen går nästan att ta på. Vid bergets krön ser vi plötsligt vulkanöppningarna, de så kallade kratrarna. De sprutar ut ånga och svaveldioxid. Inom bara ett par minuter formligen exploderar en av kratrarna och sprutar ut lava flera hundra meter upp i luften. Vi står bara 300 meter från ett enormt naturfenomen. Vi sätter oss ner i något som fungerar som skydd för både vinden och vulkanen. Solen är på väg ner och klär himlen i sköra färger. Mörkret faller.
Ju mörkare det blir, desto mäktigare blir vulkanens skådespel. Jag släpper inte kratrarna med blicken och förförs av urkraften i de explosiva utbrotten. Det är en gammal skapelseprocess. Just så här har jorden utvecklats under miljoner år till den jord vi går på i dag. Glödande lava tycks sätta eld på himlens svarta slöja. En urkraft arbetar i vulkanens innandöme, nyckeln till allt liv. Det är hänförande vackert. Något inom mig vill få mig att gå närmare, att röra. Men att gå nära vore förödande. Bara några meter bort nästan glöder marken av hetta.
Middag på italienskt vis
Efter ett par timmar är det dags att gå. Vandringen ner sker i det svartaste av mörker och vi navigerar oss nedför berget med pannlampor på huvudet. Vulkanens klanglösa dån tonar bort allt mer för varje steg. Mario visar oss sin favoritrestaurang. Vi dricker varsitt glas av dessertvinet Malvasia delle Lipari, som produceras här och är det mest kända vinet från de eoliska öarna. En stenugnsbakad pizza blir ett perfekt avslut på en äventyrlig dag som denna. Bortom gatorna, bortom byn, får den gamla vulkanen ännu ett utbrott. Det mullrar dovt i bakgrunden till tonerna av italiensk musik, avspända samtal och skratt.
RES HIT
Båtar går dagligen till Stromboli, både från Sicilien och Napoli: Uscita Lines; usticalines.it, Siremar; siremar.it. Om du vill ta dig upp till de spektakulära utbrotten måste du anlita guide: Magmatrek; magmatrek.it
GLÖM INTE
Det är värt att släpa med stativet till kameran. Det blir mest spektakulärt att se utbrotten på kvällen när det är Mörkt och lavans röda glöd lyser tydligt.







2 Kommentarer to “Vid vulkanens topp – en explosiv vandring i den italienska övärlden”
Trackbacks/Pingbacks
[...] bestigit aktiva vulkaner runt om i världen (läs artikeln om hans bestigning av vulkanen Stromboli här). Sydafrikanen Royden Yates, före detta arkeolog och vars upptäcker om våra förfäder Homo [...]
[...] på 200 meters avstånd. Förra året publicerade vi en artikel om hans vulkanresa till mäktiga Stromboli. För två veckor sen kom han hem från den isländska vulkanen [...]