Pushkar with Sir Edmund Hillary

När jag loggade in på Couch Surfing kunde jag se att en annan långdistanscyklist var i Tirana samtidigt som jag. Utan att undersöka saken närmare skickade jag iväg ett meddelande till honom och föreslog en fika framåt kvällen. Jag hittade en länk till hans hemsida och ögnade snabbt genom den innan jag gick för att möta honom. Jag insåg snabbt att det inte var vilken cyklist som helst. 1998 lämnade han den lilla Nepalesiska stad där han jobbat som lärare, sedan dess har Pushkar levt på två hjul.

Jag gick för att möta Pushkar vid ”Sky Tower”, ett av Tiranas stolta kontorskomplex i hjärtat av det som tidigare var kommunisthöjdarnas kvarter. 1991 fanns 400 bilar i Albanien, nu rullar här den ena lyxbilen fetare än den andra, alla med utländska registreringsskyltar och mycket unga förare. Det finns tydligen en skylt på flygplatsen, eller det borde, med texten: ”Welcome to Albania, your car is already here”. En härlig självironi som speglar Albanernas humor och lättsinthet.

Jag kunde på lång väg se en kort och kraftig man i röd t-shirt med en cykelväska över axeln och ett varmt leende, jag gick fram och skakade hans hand. Vi satte oss på ett café med varsin öl och jag var ivrig att överösa honom en miljon frågor om hans resa. Han var märkbart Trött. Han berättade att han inte hade ett ruttet korvöre när han lämnade Nepal 1998. Helt utan en budget han har helt förlitat sig på att folk är generösa och vänliga. Det är stort! Om han visar pärmen med ett hundratal tidningsutklipp från jordens alla hörn brukar det inte vara något problem att få ngt att äta eller ett gratis rum för natten menar han. Han medger att det första åren var det stressande att inte veta när han skulle få något att äta nästa gång. Men man vänjer sig.

Jag får klart för mig att han cyklat 219000 km genom snart 150 länder och att han nästa år siktar på att bestiga mount Everest med alla 150 flaggor och placera dem på toppen som en symbol för fred och samförstånd. Det är lätt att bli hänförd av Pushkars berättelser, han har mött så många fina människor men han har också blivit rånad 11 gånger och kindnappad i Mexico.  Han har rest i 11 år nu och det är tydligt att han är trött och redo att bege sig hem igen, han ler när jag frågar hur han tror att det kommer att kännas att trampa in i hembyn senare i år.

När han lämnade Nepal visste han inte att Internet existerade och det var inte förrän 2000, i Japan som han skaffade sig en email-adress. Sedan dess han han fått med en hemsida där han skriver korta inlägg. Tiderna försändras och han säger att han lärt sig mycket under de 11 år han cyklat. Det tvivlar jag inte på.

Förutom planerna på att bestiga Mnt Everest vill Pushkar starta en skola för hemlösa barn i Nepal och kanske fortsätta cykla, hålla föredrag och samla in pengar för att finansiera detta. Det är inspirerande att möta en så stark karaktär, det ger en hel del att tänka på och det ger perspektiv. vad gjorde jag 1998 när Pushkar startade sin resa? Jag var 17 år gammal och hade inte en tanke på att cykla längre än ner till busshållplatsen. Saker förändras.