Tropiska skogar huggs ner för att bli exklusiv inredning i våra hem. Det är ett skogsbruk som är långt ifrån hållbart och som involverar verksamheter som ibland är illegala. Eva Zwahlén har kommit på ett sätt att ersätta de exklusiva träslagen, med rejäl norrländsk skog. Frågan är om mahognymöbeln blir lika intressant då den kommer från Dorotea och är gjord av vanlig furu?

AV Sarah Bruze | UR Outside nr 5-2009

Hon förvandlar svensk gran till exklusiv mahogny och jakaranda och får vanliga furuplankor att framstå som mindre konstverk. Eva Zwahlén gjorde det träindustrin inte vågade och bröt sig loss från det industriella, likriktade lämmeltåget.
­Alla jagar produktivitet, att göra samma sak snabbare och tjäna pengar på det sättet. När det då kommer någonting som ligger helt utanför boxen, vågar man inte ta risken att gå utanför det sammanhanget, säger Eva Zwahlén.

Efter många år inom skogsindustrin vet hon vad hon talar om. Eva menar att hon till en början hade en ganska naiv inställning till branschen, men med tiden försvann blåögdheten. Eva såg hur skogsvården ofta fick stå tillbaka för vinstintressen och hur det västerländska sättet att tänka, att hela tiden springa fortare än konkurrenten, slutade med att man sprang över lik för att komma först fram. Tanken att i stället producera färre saker till en högre kostnad, var inget som slog an i skogsföretagens trånga korridorer.

­I början när man gör någonting nytt är man ju inte effektiv och då blir det bara en ekonomisk risk. Därför slog den här idén aldrig an i den organisation jag befann mig i, men jag var så övertygad om att idén skulle hålla och att det här var en framkomlig väg, så jag tog mitt beslut och gick själv, säger hon.
Lösningen på problemet var att höja värdet på det svenska virket i stället för att hugga ner regnskog på avlägsna platser. Men vem hade kunnat tro att svaret på skogsindustrins problem skulle finnas uppe i taket i ett gammalt renoverat hus? Det var när Eva besökte en väninnas hus som hon fick se det vackert mönstrade taket.

Plankorna hade ursprungligen suttit på en vägg och när tapeten revs bort hade tapetmönstret färgat av sig på träet. I stället för att slänga plankorna hade väninnan bestämt sig för att bevara dem genom att sätta dem i taket. Tapetmönstret gjorde även avtryck hos Eva. Om en tapet kan skapa något så vackert, så borde en maskin kunna göra detsamma. För Eva tedde sig idén barnsligt simpel, det märkliga var att ingen hade tänkt tanken tidigare.
­I början förstår man inte att man är först, för att tanken i sig är enkel. Det finns massor med människor som har tänkt i de här banorna. Folk har ådringsmålat och dekorationsmålat i sina hem i alla tider, men att sedan flytta in det i industrin, där finns det en stor tröskel, säger hon.

Nej, att få fram budskapet till kollegorna var inte lätt. I en bransch där skalfördelar och ekonomisk vinning står högst upp på listan, verkade det för riskfyllt att satsa på något nytt. Industrins intressenter stod och kliade sina pondusmagar och förstod inte alls vad den energiska kvinnan ville få sagt, så till slut bestämde sig Eva för att göra något av idén själv. Investerare hittade hon i Dorotea, en ort perfekt belägen bland skogar och myrar i Lappland. För vad passar inte en hemlig testfabrik bättre än att ligga långt borta från alla allfartsvägar?

IKEA-KLONER
Tanken är att tillverkarna i lugn och ro ska få pröva sig fram, vilket kan ta sin tid. Genom olika ytbehandlingsprocesser, som printingmålning och sprutlackering, kan nämligen ett oändligt antal mönster skapas på vilken typ av trä som helst. Eftersom varje produkt bara tillverkas i små skalor kan fabriken dessutom ställa om mellan olika tillverkningsprodukter och det kan vara allt ifrån väggpaneler till inredningar, takskivor, och golv. När företagen sedan har utvecklat sina produkter och känner sig redo att lämna boet, kan de bygga sina egna fabriker utifrån de kunskaper de fått i Dorotea.

-> ARTIKELN FORTSÄTTER, KLICKA PÅ SIFFRORNA NEDAN FÖR ATT BLÄDDRA VIDARE.