Kategorier | Diverse

Titta, jag kan gå!

Titta, jag kan gå!

Det förutspås bli årets sommartrend. Kanske kan det slå ut kubb och den senaste tidens studsande på skrymmande studsmattor. Denna sommar spänner vi en slackline i parken eller på tomten. Outside har träffat några som har koll på balansen och som har tagit det några steg längre, eller högre.

AV Alvaro Susena | FOTO Fredrik Schenholm | UR Outside nr 5-2009

DE ALLRA FÖRSTA STEGEN
1 Sätt en fot på linan (längs med linan)
2 Titta framåt
3 Ta ett bestämt steg upp på linan.

Det är viktigt att du slappnar av i kroppen och gör cirkulära rörelser i luften istället för snabba rörelser när det blir vingligt, för det blir det. Var beredd på att använda musklerna i bålen. När du kan gå med händerna i fickorna har du nått nästa nivå. /CHRISTIAN SCHOU

FILM Christian Schous rekordvandring

EN FOT PÅ LINAN – FOTOGRAFENS BERÄTTELSE
Det är enkelt. Det krävs ett plattband, några karbiner och två träd. Sen är du igång. I gång med att på skakiga ben förflytta dig längs linan (troligtvis trillar du innan du ens tagit ett steg). Men efter 15 till 20 försök börjar linan sluta darra och plötsligt står du där och kan ta ett steg, eller två. Och det är skoj, superskoj. Men allt som är roligt kan göras roligare, eller om man vill, mer extremt. Fotografen Fredrik Schenholm var med när slackline på hög höjd etablerade sig i Skandinavien och har tagit några av de mest spektakulära bilderna av slacklining.

Jag träffar Fredrik i en park i centrala Göteborg. Med är också Martin som jobbar på friluftsbutiken Fjällsport passar på att balansera lite under lunchrasten. Martin och Fredrik är duktiga på linan. Jag är total nybörjare. De nyfikna flanörerna får det extra roligt denna dag och de kan inte hålla sig från skratt när jag trillar av gång på gång.

”En fot på linan, den andra på marken. Fixera ögonen på en fast punkt. Sätt tryck på foten och res dig upp på linan. Det är ” instruktionerna jag får. Trots att jag noga följer dem finns det inte en chans för mig att hitta balansen. Min fot svänger fram och tillbaka tills jag ramlar av. ”Antingen så gör du det, eller inte. Du måste bara satsa!” säger Christian. Jag börjar bli irri, terad, det verkar helt omöjligt. Jag provar igen och igen och igen, tiden passerar fort. Helt plötsligt står jag på linan, inte länge, men i alla fall några sekunder. Kanske kommer jag trots allt att lyckas till slut.

Samma kväll, efter för många drinkar, kommer de norska alpinisterna Christian Schou och Eiliv Ruud på den goda idén att vi ska balansera slackline över en glaciärspricka. Och det finns inget bättre ställe i Alperna än Chamonix för att göra detta. Följande dag tar kabinbanan oss upp de 3000 meterna till toppen av Aiguille du Midi i Mont Blanc-massivet. Christian och Eiliv har tillbringat mycket tid i Yosemite, som är mest känt för de enorma granitväggarna El Capitan och Half Dome. På detta ställe startade slacklining. Efter en bra klätterdag satte de tidiga innovatörerna upp rep mellan träden i Camp 4 och tränade balans.

För vissa blev detta till slut viktigare än klättring i sig. Allt eftersom tekniken utvecklades monterades linorna på allt högre höjder. Vid glaciären Valleé Blanche med sina karakteristiska djupa och blåa sprickor, är det inte lätt att hitta det rätta stället för att fästa en slackline. Så vitt vi vet har detta aldrig provats tidigare. Till slut hittar vi ett passande ställe, en 25 meter djup och 15 meter bred glaciärspricka. Den får bli vår nya tävlingsarena. Efter två timmar av riggande firar jag mig ner i sprickan för att invänta Christians och Eilivs första steg på linan.

Nyfikna åskådare bestående av Valleé Blanche-turister stannar till för att beskåda den annorlunda aktiviteten. Eiliv som för första gången går på slackline under så här speciella förhållanden klarar passagen galant och poserar stolt på andra sidan. Att gå på slackline är lite som meditation. Maximal fokus och koncentration krävs för att klara uppgiften. Få blir imponerade om du går på slackline en meter över marken. För sanningen är den att det faktiskt är lätt om du ger det ett par dagar.

Först när linan är tio meter upp börjar folk lyfta på ögonbrynen. Precis som äventyrarna dras till Everest och K2, vill slackliners balansera i Yosemite och The lost arrow spire. En oktobermorgon ringer Christian och frågar om jag vill följa med till Yosemite. ”Jag vill göra Lost arrow spire, Eiliv följer med” En vecka se. nare sitter vi på Yosemites mest klassiska camping, Camp 4, och dricker öl. Trots att Eiliv och Christian är erfarna klättrare tar det två hela dagar att rigga slacklinesystemet på Lost arrow spires 900 meter höga topp. Det ligger spänning i luften och deras vilja att nå målet är enorm.

Den första man som klarade denna prestation var pionjären Scott Balcom, 1985, också känd som ”the man in the icecream van” Efter dagar av förberedelser . är det slutligen dags att prova den 18 meter långa lina som är spänd 900 meter upp i luften. Vädret är skiftande och Christian och Eiliv får bara ett par försök var. Christian ger upp tidigt eftersom han inser att det är omöjligt. Eiliv ska göra ett sista försök, hans fokus och koncentration är på topp. Ett steg blir till två och snart tar han det sista steget upp på Lost arrow spire. Vi skriker av glädje. Christian får revansch i sitt hemland Norge. Jag följer med honom till Hardangervidda och Kjerag.

Området består av fjordar och enorma bergväggar. Här finns det perfekta stället för en hög slackline med lite mer än 1000 meter fjordlandskap under fötterna. Christian har tränat mycket sen Yosemite, det syns direkt när han sätter första foten på linan. Utan darr och utan minsta tvekan klarar han luftpromenaden. Även denna gång blir det ett skrik av glädje. Bortsett från de extrema höghöjdsvarianterna är slacklining en sport för alla. Oavsett om linan är 1000 meter över marken eller i höjd med det nyklippta gräset.

EN FOT PÅ LINAN – SLACKLINERS BERÄTTELSE
För Christian Schou började det med en klätterresa till Yosemite 2001. I Camp 4, klättrarnas eget läger, provade han linorna som hade spänts upp mellan träden och till gitarrspel och grillrök tog han sina första vingliga steg. ­
- Efter att ha hängt dagarna i ändan på svåra granitväggar kändes det förlösande och avslappnande att gå på lina, berättar Christian Schou.

Är det så mycket svårare att balansera på hög höjd?
Orsaken till att höglinan är så mycket värre än slackline är helt enkelt att alla människor är rädda för att dö, det kommer till uttryck i exempelvis höjdskräck. Att gå på höglina kräver mycket motivation för att övervinna rädslan, att stänga ute allt annat och fokusera. Det som gör det hela intressant är ju att fruktan för att dö är helt irrationell, givet att man har riggat allt ordentligt ­ man har ju en säkerhetsslinga runt midjan. Men, tro mig, oavsett om det är tryggt eller inte, så känns det galet att stå vid ett 1000 meter högt stup och gå ut på en 2,5 centimeter bred lina, som både är elastisk och svajig.

Varför gör du det?
Jag är fascinerad av hela processen, både förberedelserna inför och själva balansakten. Förberedelserna kräver erfarenhet av klättring och repteknik och är avgörande för om du kommer att klara det eller inte. Du måste också bevisa för dig själv att du har motivationen att göra något du fruktar. Det är svårt att beskriva känslan efter att ha gått på en höglina, ordet lättnad är det närmast jag kan komma på.

Vad krävs det för att gå på slackline?
Det krävs inget annat än normal hälsa. Jag har sett både fyraåringar och 80-åringar gå på lina. Och med en hjälpande hand kan också människor med sämre hälsa göra det. Det är faktiskt så att många använder linan för tränings- och rehabiliteringsprogram, exempelvis som träning efter skidolyckor (Red. anm: Ingemar Stenmark tränade lina för balansens skull). Slackline är fantastisk träning för balansen balansen och för stabiliserande muskulatur.

Hur ser framtiden ut för slackline?
Sporten utvecklas enormt. Det finns slackline, trikslina, höglina, långlina. Slackline för mig är en ”deilig” subkultur i skid-, klätter- och surflivsstilen.

EN FOT PÅ LINAN EPILOG
Efter ungefär 20 försök kan jag faktiskt stå, ta ett, ta två steg på linan. Jag går! Det känns otroligt. Att det är så enkelt att rigga allt och att det tar så liten plats gör att man lätt fastnar för idén att ha en egen. Det är perfekt till stugan. Hej då kubb.

PÅ BILDEN
Överst
Slackline-Tools
Längd: 10 m
Bredd: 30 mm
Pris: 899 kronor
» highsport.se

Mitten
Gibbon Travel Line
Längd: 15 m
Bredd: 50 mm
Pris: 799 kronor
» gibbon-slackline.com
» vanbestco.se

Nederst
Mammut
Längd: 20 m
Bredd: 28 mm
Pris: 1700 kronor
» mammut.ch

Gillar du detta? Dela::

En kommentar to “Titta, jag kan gå!”

Trackbacks/Pingbacks

  1. [...] på kubb? Testa slackline! Väl på linan, slappna av och var beredd på att använda musklerna i [...]


Lämna en kommentar

I BUTIK NU

Senaste Outside

OCKSÅ I BUTIK NU

Senaste Outside Träning