Efter 100 mil, nästan 120 timmar i sadeln och drygt 13 000 höjdmeter senare så står jag där i ett regnigt Strömstad och undrar var tiden tog vägen. Visst, det har varit jobbigt stundtals, både i Skåne och Halland där jag och Daniel slogs mot vädrets makter, men även min solocykling genom Bohuslän har bjudit på mycket hinder. Åska och blixtrar precis ovanför mig, hagel, uttorkning, vadning genom tjärn och tungrullade grusbackar. Men det har varit värt det, varenda sekund! För varje dag har bjudit på under av naturupplevelser och tanken att ”lilla” västkusten kan bjuda på så varienade natur är svindlade. Allt från Skånes åkrar, lövskog och åsar till Hallands djupa granskogar till norra Bohusläns fjällmiljö-”light”.

Ett av grundsyfterna med projektet XCA100 var att just visa på detta, att äventyret väntar runt hörnet och att Sverige kan bjuda på riktigt fina naturupplevelser. Man behöver alltså inte åka jorden runt för att ställas inför riktigt stora utmaningar.

För mig personligen var det en ny erfarenhet att i detta sammanhang cykla ensam genom skog och mark. Det gav mig både en stor frihetskänsla men även svart på vitt att det var upp till mig att lösa de problem som kunde uppstå, och att jag skulle behöva lösa dessa helt på egen hand. Känslan av att ha klarat av detta och att ha tagit mig i mål på ett bra och kontrollerat sätt är stor, och trots att detta äventyr i sammanhanget är ganska litet så tar jag med mig den här känslan och hoppas att fler vågar sig ut. Det är det värt! Jag lovar!