Rick Gunn and Marija Kozin in Skofja Loka, Slovenia

Nu när jag är på väg söderut, från Zagreb i Kroatien över bergen i Bosnien till Sarajevo tänker jag på alla möten med människor. Detta har varit det bäste på resan. Men möten som ger massor av energi tar också en hel del energi när det är dags att skiljas.

I Slovenien träffade jag två cyklister som nyss var hemkomna från långa äventyr. Rick Gunn, en Amerikan som korsat USA, Europa och Asien på cykel och Marija Kozin som ensam cyklade från Slovenien till Kina och tillbaka. Det blev fem intensiva dagar tillsammans med de två erfarna cyklisterna där historierna avlöste varandra i en aldrig sinande ström. Få personer hade nog stått ut och det var knappt att jag själv gjorde det. Jag tycker givetvis att det är spännande att höra om berättelser men jag har inte läst något inom äventyrslitteraturen innan jag gav mig av. Jag gillar att upptäcka och att bli förvånad.

Hur det än är så kan man inte lämnas oberörd av Marija Kozin. Hon är en äventyrare av rang: envis, hårdhudad och intelligent. Hennes berättelser från resan är nedskalade och enkla. Hon lugnt berättar om hur hon blev tvungen att slåss mot män i Iran och Turkiet som ofredade henne, hur hon cyklade en vecka genom lera och landras genom södra kina och hur hon blev biten av en orm när hon campade i ett övergivet hus. Mitt hjärta bultar av adrenalin när jag lyssnar men Marija är lugn. Hennes viljestyrka är ofattbar, hennes hud hårdare än stål och samtidigt är hon en av de omtänksamaste människor jag träffat.

När jag lämnade Skofja Loka skickade hon med mig ett litet brev, tips på vägen och några visdomsord och en chokladkaka. I slutändan tror jag hursomhelst att det ger mer än det tar, möten som ger minnen kan man suga på när ensamheten tränger sig på.