”Det var som att sitta i en gunga” säger , han. ”Jag slog i med fötterna och knäckte helt min vänstra fot i två bitar, bröt alla metatarsalbenen där hålfoten är” Lycklig. tvis höll motvinden hans skärm uppblåst tillräckligt länge för att han skulle kunna svänga undan från klippan, och när han landade bland buskarna höll han på att skratta ihjäl sig. ”Jag var så hög på adrenalin” säger han. ”Jag var så glad att jag , levde” Till och med senare var han relativt oberörd.

”Aldrig för en sekund övervägde jag att aldrig hoppa igen. Jag var mer som, jag kan knappt bärga mig innan jag får hoppa igen” Hans ögon är vidöppna och . han dyker ner i sin kryddiga päronsorbet. Som jag sa, Ted är lite annorlunda. En halvtimme senare är vi vid UCLA:s Ahmanson-Lovelace Brain Mapping Center, ett av landets främsta neurobildbehandlingslabb, i samspråk med neuroforskaren Russel Poldrack.

Något över 40, klädd i en skinnjacka och nördchica svarta plastglasögon, ser Poldrack betydligt mer bekväm bakom en datorterminal än han skulle, låt oss säga, på en cykelcrossbana. Hans uppfattning om risk är att strunta i garantin när han köper en apparat. Mycket av Poldracks arbete är inriktat mot att förstå människors riskfyllda beslutsfattande, speciellt hos drogmissbrukare, men samma mekanismer är involverade i törsten på äventyr.

Det finns tre betydelsefulla emotionella ingredienser i risktagande, förklarar han, alla drivna av individuell hjärnkemi. En är längtan efter äventyr (”sensation seeking”), i vad som är känt som belöningssystemet i hjärnan, den mystiska mekanism där glädjesaft flödar; högrisktagare kanske helt enkelt får en större kick än andra människor, vilket leder dem till att söka mer intensiva upplevelser. En annan är att inte fästa så stort avseende vid skada, det vill säga i grund och botten är de inte lika rädda för negativa konsekvenser som vanligt folk.

Den tredje är impulsivitet, eller att agera utifrån sina begär utan att tänka igenom dem ordentligt. Ted? Check, check, check. Det som särskiljer en vardagsäventyrare från en extrem eller dumdristig sådan ligger i samspelet mellan dessa tre faktorer. Bergsbestigare kan vara äventyrliga och bra på att hantera stress, men de brukar inte vara impulsiva, ofta planerar de sina expeditioner noggrant i månader. Jag kan tveka innan jag åker skidor utför en brant ränna; du å andra sidan kanske är helt utom dig av extatisk glädje bara vid blotta tanken.

Kommer var och en av våra upplevelser att vara värt det? Det här är känt som risk-belöning-kalkylen och vi utför den hela tiden, i vårt arbete, i våra förhållanden och i våra sporter. I receptionen tar Ted av sig sin iPhone och andra metallobjekt. Utan mössa eller hjälm på ser han mindre ut, skörare, men fortfarande surrande av energi. Han visar sina rosa och blå kalsonger, övar på datorspelet Poldrack har förberett och går sedan in i rummet med labbets kolossala vita 3 Tesla Siemens MRI-maskin. Han sätter på sig virtual reality glasögon med prisma och hörlurar, vinkar glatt och lägger sig ner.