Västkust

När jag lämnade Göteborg var det vår i luften. åkrarnas pånyttfödelse där de låg täckta med gröna bebishår. Dofterna för dagen. Ängspiplärkorna drillade vårluften från högt. Jag trampade knappt i medvinden, solvarm, rakryggad och lätthjärtad.

I Danmark mötte jag motsatsen. Hårdnackad, barsk och hutlös plöjde motvinden ner mig i försvarsställning. Snön avlöste regnet och vice versa. Det tog mig tre långa timmar att cykla 28 kilometer den kvällen.

Det krävs för mig en speciell inställning för att kämpa mig genom dessa stunder. Jag vet att jag inte får tänka på hur långt det är kvar att cykla, det blir som att titta ner på marken när man står högt på en stege – svindel och benen vägrar. Jag tänker kortsiktigt, 100 meter framåt, 50 tramptag till. Det går alltid till slut tänker jag och det gör det.

sol - mellan regn och snö

Tyskland och regnet. Prognoserna var nedslående. Jag visste vad som väntade när jag gav mig av. Jag surfade på soffor (Couch Surfing) och fick på så vis chans att torka mina kläder mellan varven. Ett fantastiskt sätt att träffa fina människor på när man reser. Jag har verkligen blivit fint mottagen och efter att ha spenderat dagen i ösregn och motvind krävs inte mycket vänlighet för att jag ska känna mig rörd.

Jag ger mig av till Nederländerna i morgon, vädret ska lätta efter helgen. Janne Corax skickade några mycket stärkande ord till eftertakne, tackar för det! Jag tänker ta tillflykt till tältet om kvällarna så fort det blir lite torrare. Det kommer bli fantastiskt!