När allt fler upptäcker tjusningen med klättring ställs högre krav på klättrares beteende på klipporna. Johan Svensson och Bohusläns klätterklubb gör sitt bästa för att du och jag ska kunna fortsätta klättra.

Av Alvaro Susena | UR Outside nr 2-2009

Bohuslän är för många synonymt med solid granit, barska sprickor och imponerande klipphällar. Lång ifrån ”blå blå vindar och hav”-tjafset har Hällers mäktiga profil skrämt en och annan klättrare och gett upphov till myten om Bohus-frossan. När det gäller sprickklättring är även graderingen att frukta, och många är de som lämnat Bohuslän med en betydligt mer ödmjuk inställning till klättring. Men framför allt är Bohuslän otroligt vackert och utan tvekan Sveriges bästa klätterområde. Därför måste vi ta hand om det, och en viktig del i det arbetet är att skapa ett bra förhållande till markägarna. Bohus-frälste Johan Svensson fick för ett par år sedan en ljus idé; att skapa en grupp av bergsfaddrar som arbetar aktivt med access-frågor.

KLIPPOR KAN STÄNGAS
­Det var i samband med det stora Access-mötet i Bohuslän 2005 som jag började spåna på idén. Då pratade vi om access-ansvariga för olika områden, men jag tänkte att Bohuslän är så stort att en ensam ansvarig inte klarar det, vi måste hjälpas åt, säger Johan.

Frågan om access har engagerat klättrare länge och begreppet kommer från USA, där det inte finns allemansrätt och många klippor ligger på privat mark. Tresspassing är allvarligt i USA och man kan bli skjuten för mindre.

Med ett ökande antal klättrare blir access-problem påtagliga. Access kan sammanfattas som tillgänglighet till klippan för att klättra. En klippa kan stängas för klättring om Länsstyrelsen beslutar att skydda klippan på grund av till exempel fågelhäckning, känslig flora eller att den är ett kulturminne. Dessutom kan markägare vilja stoppa klättring på sin privata mark om han anser att klättrarna beter sig störande. Där hamnar vi i en gråzon, eftersom varje enskild person har rätt att vistas vid klipporna enligt allemansrätten, men i organiserad form hamnar klättringen utanför.

­Det luriga med access-problem är att man inte vet vilka problem det handlar om förrän de dyker upp. Då är det viktigt att ha en beredskap, någon som orkar ta tag i problemen, säger Johan.

Idén med de i dagsläget 16 bergsfaddrarna är att dessa ska vara beredda att ta tag i problemen, men framförallt att jobba förebyggande genom kontinuerlig kontakt med markägare.

­Galgberget är ett bra exempel. Klippan ligger i en kohage och bonden var orolig att klättrare skulle glömma att stänga grinden. Klubben byggde då övergångar av trä över stängslen och problemet var löst, säger Johan.

Bohusläns klätterklubb har det övergripande ansvaret för att systemet med bergsfaddrar fungerar. Access-situationen kan förändras från dag till dag men på Bohusläns klätterklubb site, » www.bohuskk.se, och Svenska Klätterförbundets site, » www.klatterforbundet.se, finns all aktuell information. En bra idé är att kolla där innan du besöker en klippa.

FOTO PETTER RESTORP; ALVARO SUSENA