TIBETS OBEFOLKADE INRE
På hösten 2007 dök några riktigt intressanta projekt upp igen. Problemet denna gång rörde Toze Kangris toppar, och frågan var: Vilken är högst, och hur höga är de? Toze Kangrimassivet är ett högt och stort massiv vid randen av den västra delen av Chang tang, Tibets obefolkade inre. SRTM visade att det fanns fyra konkurrerande högsta punkter. Efter några dagars klättring kunde jag konstatera att två av massivets toppar var huvudtoppar, och att den nordöstra var aningen högre. En av de andra misstänkta högpunkterna var cirka hundra meter lägre, och den sista var en punkt där det bara fanns luft och glaciärer hundratals meter längre ner. Det är vid tillfällen som detta man märker att även SRTM kan visa otroligt fel och inte alltid är att lita på. I de flesta andra fall har datan varit otroligt korrekt och till mycket hjälp vid navigering, både i allmänhet och på själva bergen.

Då vi skulle göra ett förstagångsförsök på det mycket svåråtkomliga berget Kukushili hade vi oturen att få påbörja vår klättring i whiteout, ackompanjerad med storm. Vi visste inte hur berget såg ut, vilka rutter som kunde tänkas lämpliga eller ens var toppen egentligen befann sig. Det enda vi hade att gå på var koordinaterna för var toppen antagligen låg. Efter många timmars blindklättring och chansande i snöyra längs instabila kammar kom vi fram till vad som med säkerhet var högsta punkten. Differensen mellan koordinatangivelsen och platsen där vi stod var cirka elva meter och höjduppgifterna mellan listan och verkligheten skiljde bara på några få meter.

JAG FÖDDES FÖR SENT
Arbetet med att komplettera dessa gedigna listor går vidare. Allt korrektare data levereras dagligen till Google Earth och de få vita punkterna på jordens kartor börjar så sakteliga försvinna. Prominensforskningen och bergsmätandet går vidare. När Jonathan de Ferranti, grundaren till kartsiten www.viewfinderpanoramas.org, och övriga inom samma intresseområde är klara med sin så kallade 5800/950-lista (höjd/prominens) går de vidare med nästa projekt; att sänka prominenströskeln till 400 eller 500 meter.

Google Earth kommer gradvis att få allt finare upplösning och snart kan vi se varenda liten sten på valt berg i Tadzjikistan eller Kamerun. Visst är alla dessa projekt superintressanta och jag fascineras ständigt över hur lättåtkomliga data och digitala kartor helt plötsligt blivit. För bara fem år sedan hade man inte en aning om hur topografin såg ut bortom synens räckvidd, och förutom informationen från mindre korrekta topografiska flygvapenkartor visste man inte vad man hade att vänta sig bakom nästa krök. Men dramatiken och spänningen har till viss del snabbt försvunnit och då pratar vi om de senaste fem åren på 2000-talet. Än en gång slås jag av att jag är född för sent. Hur spännande måste det inte varit för Hedin, Marco Polo och de andra pionjärerna då de verkligen kastade sig huvudstupa in i områden som ingen visste något om, och när kartor saknades?

FOTO JANNE CORAX; NADINE SAULNIER; GLENN MATTSING

—-

FAKTA
PERSONERNA SOM JAGAR VITA FLÄCKAR
JONATHAN DE FERRANTI, en skotte vars intresse från början bara var att identifiera avlägsna berg vid horisonten med hjälp av foton och mjukvara blev snabbt intresserad av digital höjddata, varvid han påbörjade ett enormt projekt med att digitalt karlägga hela planeten ner till 90 meters noggrannhet. Samtidigt vaknade en nyfikenhet för bergens relativa höjd (prominens) och att korrigera topografiska felaktigheter. Även kända publikationer for med osanningar och hänvisade ofta till andra kända verk, som också använde sig av samma felaktiga höjdangivelser. Jonathan står bakom webplatsen www.viewfinderpanoramas.org där du finner digitala topografiska ”kartor” listor på alla berg över 5 800 , meter (med prominensgräns 950 meter) och en massa andra godbitar för topografi- och bergsintresserade.

EBERHARD JURGALSKI från Tyskland rör sig i ungefär samma intressedomäner som Jonathan, men har en dragning mot klätterhistoria, 8000-meterstoppar och orografi ­ läran om formerna samt fördelningen av hög- och lågland, berg, dalar och slätter. Hans site www.8000ers. com ger dig den bästa informationen du kan finna om världens 14 högsta toppar, samt exceptionellt genomarbetade listor över bergskedjors taxonomi, klätterhistoria och prominens. Både Eberhard och Jonathan går nästan till ytterligheter för att hitta sanningen om vem som klättrat vad, och jag minns speciellt kontroversen om Cookes eventuella klättring av Kabru North 1935. Jonathan gav inte upp förrän han snokat rätt på C.R. Cookes barnbarn, som i sin tur letade upp klättrarens gamla dagböcker från 30-talet. Sanning och korrekthet till vilket pris som helst!

AARON MAIZLISH står bakom den mest kända listan över berg, peaklist.org. Här bjuder han bland annat på en nedladdningsbar Google Earth-fil med alla jordens så kallade Ultras, vilket är definitionen för en bergstopp med prominens över 1 500 meter. Totalt finns det 1 524 stycken, av vilka två går att hitta inom Sveriges gränser. Så vad är då prominens? Enkelt förklarat är det höjden från lägsta punkten mellan två berg. Lhotses prominens är till exempel 610 meter eftersom höjden från passet mellan Lhotse och Everest är just 610 meter. Inte så krångligt, men det kan bli riktigt rörigt och nästan absurt då enorma avstånd skiljer topparna åt. Mt Blancs prominens är 4 696 meter eftersom bergets så kallade key saddle (lågpunkt mellan berg) befinner sig i norra Ryssland. Kebnekaises prominens är för övrigt 1 754 meter.

JOHN BIGGAR är klättrare, expeditionsarrangör och guideboksförfattare, och ”en i gänget” men har helt specialiserat sig på den Sydamerikanska kontinenten. Hans site www.andes.org.uk ger mycket korrekt information, långa och utförliga listor om Sydamerikas berg.