Det finns personer som aldrig slutar att överraska. Långdistanscyklisten och äventyraren Janne Corax är en av dom. När vi på Outside trodde att vi hade fått koll på den diskreta Janne från Målilla i Småland slår han oss med häpnad, igen. Efter att som första person i världen lyckats korsa den avlägsna Chang Thang-platån på cykel 2003, beslutade han sig för att göra det en gång till, mest på skoj. Det var i alla fall hans officiella version. Men det sig nu att Janne hade ett uppdrag att utföra, ett mycket annorlunda sådant.

Av JANNE CORAX UR: Outside nr 2-2009

För några år sedan fick jag ett mail med ett skumt, men intressant, ämne. ”Koordinaterna och/eller höjdangivelserna måste vara inkorrekta” stod det i ämnesfältet. , Någon hade hittat koordinaterna från 2003 års Chang Tangresa på min site och verkade vara synnerligen fascinerad av att de hade en konstant felmarginal med cirka -30 meter. En uppsjö frågor om hur jag mätt, vilken GPS jag använt och hur tillförlitliga mätningarna var följde i mailet. Vidare ville avsändaren att jag skulle meddela i god tid innan jag gav mig iväg till avlägsna bergsmassiv nästa gång. De hade nämligen mätarbete åt mig. Min jobbkarriär har varit minst sagt brokig, men det här tog nog priset. Bergsmätare i världens mest otillgängliga områden slog mina korta karriärer som geopolitisk börsanalytiker, underrättelsetjänstagent och rysk kommandosoldat under i inspelningarna av Rambo III någon gång mellan 1986 och 1987.

Det finns tusentals och åter tusentals berg på planeten jorden. Man behöver inte gå långt tillbaka i tiden för att inse att det fanns många frågetecken angående de mest avlägsna topparnas höjd, men under de senaste decennierna har den tekniska utrustningen och mättekniken snabbt ökat i kvalitet och underlättat arbetet. Med en GPS kan man uppskatta höjd med stor noggrannhet, men baksidan är givetvis att man måste mäta in situ, eller i det här fallet från bergets topp.

Shuttle Radar Topography Mission (SRTM) innebar ett stort steg framåt inom alla områden av geografisk informationsvetenskap. Tekniken som bygger på radarvågsmätning från rymdfärjan Endevours elva dagar långa färd år 2000 ligger bland annat till grund för det populära Google Earth. Från de flesta platser var SRTM-bestrålningen tillräcklig för att uppskattningar i höjd ska vara mycket nära den verkliga höjden, men på sina ställen finns det fortfarande så kallade voids in the grid.

Teknikens andra baksida är att spetsiga toppar missats av radarvågorna, och därmed kan höjdangivelserna vara på den negativa sidan, det vill säga att uppskattningen är för låg. På några få platser finns det voids i kombination med extrem geografisk svårtillgänglighet och detta innebär att vissa berg aldrig blivit korrekt mätta.

FÖRUTSÄTTNING FÖR GOOGLE EARTH
Det finns en liten grupp människor som är nästintill besatta av att skapa korrekta listor över jordens alla berg och dess respektive höjder. Det är givetvis till stor irritation för dom att det fortfarande finns berg med okänd höjd. Vissa av bergen har dessutom flera toppar och det är inte ens möjligt att klargöra vilken som är den högsta punkten. Hårddrar man det saknas med andra ord även en korrekt positionsangivelse för var berget ligger.

I denna grupp med bergs- och sifferintresserade personer finns också statistiker vars intressesfär huvudsakligen är klätterhistoria. Vem var först på topp X? Vilken rutt klättrades och vilket år skedde det? Några av de ledande experterna inom respektive områden arbetar nu tillsammans och resultatet av deras jobb är ett antal mycket korrekta listor över jordklotets berg. Dessa personer förser även Google med rådata till det populära Google Earth.

Eftersom många av mina resor tagit mig till Asiens mest outforskade hörn har givetvis namnet Sven Hedin ständigt dykt upp och jag har med stort intresse läst om hans vilda eskapader i Kinas karga, höglänta och (fortfarande) outforskade inre. Hans fascinerande dödsförakt och nästan rabiata driv har alltid varit en inspirationskälla, men så även hans lantmäteri och kartläggande av Asiens ödemarker. Det kändes därför riktigt intressant att över hundra år senare helt plötsligt få i uppdrag att göra samma sak som en av mina förebilder. Hedin på kamel, med vadmalskläder, nästan knähöga ridstövlar av läder och utrustad med teodoliter för att möta sin omgivning, och jag per cykel, skalplagg, GPS och isyxor i högsta hugg. Skillnaderna var många, men likheterna trots allt fler.

Sidor: 1 2 3