Smärtan i ögat var outhärdlig. Jag var inte bara tvingad att ta mig ner från det 7028 meter höga berget, läkarvård var ett måste. Jag hade uppenbarligen ”klippt sönder” min kontaktlins med kanten av linsburken, som i sin tur orsakat en skada på hornhinnan. Klättringen av Koskulak hade gått utmärkt tills incidenten inträffade, men nu var det bara att kasta in handduken. Väl nere i oasstaden Kashgar kunde en optiker konstatera att jag haft tur och att ögat inte var allvarligt skadat.

AV Janne Corax | FOTO MARTIN ADSERBALLE och JANNE CORAX
UR Outside nr 11-2008

Sur över misslyckandet inväntade jag Jeffs ankomst från Muztagh Ata och började smida nya planer. Egentligen hade jag tänkt att åka hem efter bestigningen av Kung Oscars fjäll sommaren 2007, men inte sett någon anledning att återgå till ett enahanda standardleverne i Sverige. Det var här äventyret och livet fanns.

Två veckor senare satt jag och beundrade utsikten från campen i Mazardalen. Jeff Garnand, som till vardags jobbar som programmerare på Logitech i Kalifornien, var upprymd och undrade vad det var för vacker topp han såg. Jag hade inte en aning. Få berg i området har namn, men hög var den. Varför inte klättra den som uppvärmning, undrade Jeff?

Sagt och gjort, morgonen efter släpade vi hojarna mot ett helt okänt mål och jag kände en än gång att Jeffs attityd passade mig utmärkt. Spontan, entusiastisk och alltid redo för det oväntade och oplanerade. Egentligen var vårt mål Qierlizuoke Feng (QF), en oklättrad 6800 meter hög best, men nu hade planen hastigt ändrats. Vi nådde toppen av Sirenshou, konstaterade att den var 6214m och två dagar senare besteg vi det nästan lika höga grannberget. Det snöade våldsamt och stormbyar pressade vårt tält mot marken. Natten var miserabel i vår camp på QF. Pulsande klättrade vi upp mot bergets toppkam. Det blev allt brantare. Vi var nästan uppe vid kammen då de första solstrålarna trängde igenom molntäcket och temperaturen steg mycket hastigt. De första varningsklockorna började ringa. Kvarten senare besannades mina farhågor och jag stannade tvärt.

Sättningar i snön. 45 graders lutning. Ytterligare ett skarpt och alarmerande högt ”krack” hördes och ilningar spred sig i hela kroppen. Jeff visade för en gångs skull osäkerhet och rädsla. Det var nästan 500 meter ner till glaciärerna och om en lavin startade var utgången uppenbar. 80 meter upp till kammen. 300 långa meter ner till säkerheten vid stenpartiet. Upp eller ner? Ännu en ljudlig sättning fick oss att hastigt bestämma oss. Ner. Fort.

Jiao Feng. Topp! Från nästan sex och ett halv tusen meter var vyerna fantastiska. Kunluns hjärta och Karakorams spetsigare toppar visade sig i sin bästa skepnad under den soliga och stilla eftermiddagen. Jag satt och filosoferade i enbart min underställströja och funderade på om jag någonsin varit på en plats med så storslagen utsikt. Vi var båda lyckliga då vi anlänt till toppen. Inte bara för att vi blivit de första människorna någonsin och för att klättringen varit så vacker.

Arrogans hade nästan kostat oss livet på vägen upp. En genväg under en kam hade nästan utlöst en lavin och vi hade än en gång kunnat konstatera att hur lätt ett berg än tycks vara finns det inte utrymme för nonchalans. Jag hade fått en rejäl näsbränna. Lavinskräcken från Jiao Feng satt kvar i månader framöver.

Jeff log ett sorgset leende. Han var inte sugen på att åka tillbaka till USA och monotont arbete för ett IT-företag. Just då vi skulle ta farväl av varandra såg vi en välbekant skepnad komma cyklande. Thorsten Limanski, en tysk ingenjör som lämnat allt bakom sig och för evigt på väg mot horisonten log glatt då han anlände. Torsten har numera till och med något i stil med ”ingen fast adress” inskrivet i passet, något han är mycket stolt över.

Slumpens outgrundliga vägar hade gett mig nytt sällskap på min färd mot Tibet. Vi passerade den spöklika och totalt öde Aksai-Chinplatån och anlände till Sirengou, en liten bosättning bestående av plywoodruckel som hyste restauranger för områdets stenhårda lastbilschaffisar. Thorsten var deppad över att hans kamera hade dött och lade ner alla sina planer på att klättra och liftade mot första stad som eventuellt hade en fotobutik.