I Grycksbo strax innan avfärd. Foto:Stina Rapp

Igår avklarade jag min första dag på cykeln och trots några mindre missöden kändes det som en väldigt lyckad dag när jag anlände till Uppsala vid 21. Jag gav mig av från Grycksbo på den frostiga morgonkvisten. Snön singlade sakta ner de första timmarna och hela vägen genom Dalarna mötes och passerades jag av glada tutanden, det var som vasaloppet, bara att här var publiken också i rörelse.

Jag återupptäckte hungern i Hedemoratrakten och stannade för en stor tallrik strips och kaffe på Lappens.  För att senare stanna för ett kulinariskt besök i Thailand på en liten restaurang i Sala.

Jag tyckte cykeln var tung, tänkte att det berodde på att jag bara sovit några få timmar och att jag varit lite inaktiv de senaste veckorna. I Heby började det att mörkna och jag bestämde mig för att kasta på ett par lysen och köra i mörkret. Det var en speciell resa, snön lyste upp tillvaron även när jag var ensam på vägen och att se och höra tågen passera på förbi var lite magiskt. Jag tog några extra svängar på vägen och kände mig fri.

Väl framme i Uppsala upptäckte jag att en av väskorna legat mot frambromsen och när jag kände på hjulet insåg jag varför det varit så tungt att cykla. Det tog mig mellan åtta och tio timmar att cykla samma sträcka i somras, mot 13 timmar nu, men med frambromsen i är det klart tyngre. Jag kommer se till att inte upprepa det misstaget igen.