”Människor tror att man bara för att man nått en viss framgång har förmågan att glömma vissa saker i det förflutna, att du kan gå vidare” sa han.”Det är inte något , som kommer och går. Jag har alltid hatat mig själv, intensivt. Just nu hatar jag bara mig själv av lite olika skäl.”

Sutton vet att han har fiender. Aktiva som inbjuds till hans team, team TBB, blir varnade för att han är ”skadat gods”.

”Jag får de som inte platsar någon annanstans, de som är desperata” säger han melodramatiskt.”Andra vägrar att ens komma i närheten eftersom jag är nedsmutsad.”

Uppenbarligen har aktiva som Wellington accepterat den han är.”Det enda jag kunde göra var att utgå från vad jag såg och från den relation vi hann bygga under en kort period” berättade hon för mig på , Filippinerna.”Jag såg inget som gav anledning till oro, och det har jag fortfarande inte sett. Det de aktiva får i utbyte är expertis ” som kommer att föra några av dem till den absoluta toppen. Det är det som gör att Sutton inte har någon brist på kandidater, dessutom brukar han avspisa folk åtminstone två gånger innan han går med på att coacha dem. Han tackar nästan alltid nej till amerikaner som han tycker är ”klena.”

Morgonen efter mitt första samtal med Sutton får jag skjuts i hans minivan till ett simpass som startar klockan 07.00 i en av stadens kommunala bassänger. Tolv yrvakna triathleter sitter under en palm och väntar på att grinden skall öppnas ­ bland dessa Wellington och Reto Hug, en Schweizare som två gånger deltagit i OS. Några av de aktiva är inte på plats men det totala antalet i gruppen är bara 18. Sutton föredrar att inte arbeta med allt för många samtidigt, ovanligt i dessa tider av webbcoachning.”Jag vet, jag skulle kunna ha 100 aktiva här och tjäna mer pengar” säger han.”Men, det , är inte det det handlar om. Att coacha är heligt för mig.”

Under det 90 minuter långa passet kommer de att simma närmare fem kilometer intervaller, det är det första passet av tre denna dag. Under de närmaste timmarna kommer jag att få se ett par exempel på Suttons hårda sida. En av triathleterna har en vattenflaska vid bassängkanten och börjar ta en slurk mellan intervallerna. Sutton får syn på det och slänger flaskan över staketet.”Jag har ännu inte sett en vätskestation under en Ironmansimning” skriker , han. Om du vinner VM får du ta med dig lite att dricka.”

Ögonblick som detta är dock ovanliga, det som däremot är tydligt är Suttons förmåga att se in i de aktivas inre. Han granskar varje idrottare noggrant och ger individuella instruktioner till var och en, som om han gjorde upp en plan på direkten. Greg Bennett, som Sutton under slutet av 90-talet förvandlade från medelmåttigt proffs till en riktig stjärna, berättade för mig om Suttons förmåga.

”Han har lärt sig att kunna läsa av djur som är trötta, sa han, ” ”så när han nu tränar människor är det väl ungefär samma sak?” Bennett lade till att det är denna förmåga som gör att Sutton kan pressa sina adepter precis till gränsen men inte över den.”Det fanns veckor och månader när jag pressade mig själv längre och hårdare än jag kunnat föreställa mig ens var möjligt. Du kunde börja ett pass med att tänka att: ‘ det finns ingen möjlighet att jag kan genomföra det han tänkt’ och trots det svarar kroppen dag , efter dag.”

I bassängen denna morgon, simmar Wellington tillsammans med Bella Comerford, 31 år gammal från Skottland. Wellington och Comerford är kontraster och illustrerar de typer Sutton letar efter i sina aktiva: de har helt olika naturliga förutsättningar men båda har en enastående arbetsmoral. Wellington, som hamnade hos Sutton efter att under tre år tävlat på amatörnivå, har den råa talang som andra coacher kanske skulle ha missat. Men, hon har fantastiska genetiska gåvor ­ Sutton kallar henne ”ett fullblod” ­ hon behöver bara några månaders träning för att komma i form.

Comerford, å sin sida, vinner som en följd av hårt arbete.”En arbetshäst” säger Sutton. Även om hon aldrig vinner på Hawaii är , hon en stjärna i Ironmanseriens tävlingar. Under första halvan av 2008 har hon vunnit Ironman South Africa och Ironman Lanzarote, den senare anses vara den tuffaste banan av alla.”Vi kallar henne den lilla nassen” säger Sutton.”Bella är min , mästarkrigare.”