På en avspärrad anläggning i Filippinerna behandlar multisporttränaren Brett Sutton människor som hästar. Det fungerar för vissa till exempel Chrissie Wellington, titelförsvarare på Hawaii Ironman men kritiker menar att han stjälper fler stjärnor än han hjälper.
Av T.J. Murphy | UR Outside nr 10-2008
I oktober i fjol såg jag en före detta miljöaktivist från Suffolk, England Chrissie Wellington, en glad tjej som kompisarna kallar ”Muppen” vinna Hawaii Ironman. Ingen av experterna på Kona hade någonsin hört talas om henne och när hon strax efter halva loppet gick upp i ledningen gissade de flesta att hon skulle gå in i väggen. Det är inte meningen att nya stjärnskott skall ha en chans på Hawaii, men Wellington dominerade loppet och gick efter 3,8 kilometer simning i öppet hav, 180 kilometer cykling och 42 kilometer löpning i mål på 9:08:45, fem minuter före näst snabbaste dam, Samantha McGlone.
Vid presskonferensen samma kväll fick vi lära oss att Wellington i det tysta tävlat och vunnit sin första Ironman, den i Korea, sju veckor före Hawaii, en anständig prestation men inget jämfört med att vinna VM på Hawaii. Lika mystiskt var det faktum att hon varit proffs och tränat seriöst i bara nio månader.
Vid ett tillfälle under presskonferensen tog Wellington tillfället i akt att tacka sin tränare som inte var där men vars namn var välbekant för de initierade: Brett Sutton. I det ögonblicket ändrades de församlades inställning till segern från ”Hur gick det här till?” till ”Jahaja” Sedan dess har hon . bevisat att det inte var någon tillfällighet. Tidigare i år vann hon Ironman Australia och Ironman Germany. När hon kommer tillbaka till Kona igen (loppet går den 11 oktober) är hon favorit och kommer kanske kunna försvara sin titel i det ärorikaste av alla triathlonlopp.
Sutton är en 49 år gammal australiensare som har tränat topptriathleter i närmare 20 år, bland dessa Wellington, Loretta Harrop, Greg Bennett och flera andra . I både långa och korta lopp har hans adepter vunnit ett femtontal VM och två olympiska medaljer. Han anses allmänt vara den bästa och mest oortodoxa tränaren inom sporten.
Sutton går oftast helt skamlöst tvärt emot alla trender inom modern triathlon. De flesta av hans kollegor har akademiska examina inom träningslära eller fysiologi, tävlar fortfarande själva, och älskar manicker som effektmätare och pulsmätare. Sutton hoppade av gymnasiet, har aldrig tävlat i triathlon och har ingen som helst respekt för tekniska hjälpmedel. Han säger att de är meningslösa i en sport som är så renodlat beroende av den aeroba kapaciteten som triathlon är. Istället förlitar han sig på de grundläggande kunskaper om prestation som han lärde sig under sina dagar som simtränare och tränare av hästar och greyhounds. Han är berömd för att vara tjurskallig. Det stående skämtet är att hans hemlighet är att han behandlar människor som om de vore djur.
Men, under de senaste tio åren har Sutton varit paria inom sporten, anledningen är ett brott han arresterades för 1997 i samband med att han tränade det australiensiska landslaget inför triathlonsportens olympiska debut i Sydney 2000. 1999 erkände han att han haft en sexuell relation med en kvinnlig simmare han varit tränare för 1987 när han var 27 och hon enligt uppgift var 14. Utredningen antydde att episoden var en isolerad företeelse. Han fick en villkorlig dom på två års fängelse för att sexuellt ha ofredat en minderårig och en treårig sanktion av det internationella och australiensiska triathlonförbundet.
Under sanktionstiden var han suspenderad från sitt arbete som tränare och fick inte besöka idrottsanläggningar i Australien. Han var dessutom förbjuden att besöka både nationella och internationella arrangemang och när han dök upp under en tävling i Japan några månader senare eskorterades han iväg. En funktionär sa till pressen att ”det var som att ha ett stort svart moln hängande över tävlingarna”.
